Jag ser rött

 Det är, som alltid, Robert som gett oss dagen tema: ”Rött omslag”

Upptäcker snart att röda bokryggar inte alltid betyder att bokens framsida är röd.

Men helröda böckerna räcker ändå, tack och lov, och blir över, till några trior — här blev jag tvungen att kolla vad trio heter pluralis.

Hugo Montgomery Cederhjelm tunna bok ”Dikter”, (hans enda bok) har funnits med i hela mitt liv, fast det var nog först i de sena tonåren jag upptäckte den. Då, när bara de vanliga uppslagsverken fanns att tillgå, hittade jag inga uppgifter om honom, bara några rader om ätten Montgomery-Cederhjelm, men dikterna fascinerande mig. Bortsett från gammalstavningen, kändes de enkla och lättbegripliga. Som den 10 verser långa dikten ”Om hundra år”, där han prickat in en hel del som stämmer, en del stämmer nästan, och annat inte alls:

”Om hundra år har man varmt och godt,

 Med solglas eldar man gratis;”

”Då bråkar ingen med poesi,

Maskiner rim producera. ”

”Om hundra år ser man ingen rack , 

Ej åkarkampar i rader;”

(visst slags vanl. tämligen stor (ofta fyrsitsig) släde (med kuskbock); särsk. om sådan släde bestående av en slädkorg l. skrinda vilande på två efter varandra placerade kälkar.)

Du kan läsa hela dikten hos Litteraturbanken, så får du veta vad han trodde om krig och kungafamiljen, bland mycket annat. Men här en av verserna där förutsägelserna slagit in:

Om hundra år är det frun, som stör 

Det lugna ståndet, det äkta. 

Hon tär sin toddy och sin likör 

Och röker mörk Predilecta. 

Kastruller mannen ser om och fat, 

Får vagga barnen och laga mat 

Och undergifvet sig finna i 

Att fruns affärer klarera.

Nu med hela nätet i knäet: finns det mer att läsa om Hugos korta liv.

Ett liv som fascinerat mig — vad hade blivit av Hugo, om han inte råkar trilla utför ett stup blott 25 år gammal. Och hur väl kände han egentligen min morfarsfar, som han låg samtidigt med, i Uppsala, att boken har en dedikation från författaren betyder ju inte att de kände varandra väl.

rödare bok än mitt vällästa exemplar av”Berömda och glömda stockholmskvinnor”, av Lisbet Scheutz, går inte att skaka fram. (att det är Paulin Brunius som anas bakom texten, är svårt att se, det fick jag läsa mig till). 

Här kan jag få reda på mer om en del kvinnor jag inte känner till så mycket om, som ”Vackra dalkullan” som finns på Erik Wahlbergsons målning 

”Vackra Dalkullan (Daniel Ols Carin Ersdotter) säljer mjölk på Stortorget”, men också om Selma Lagerlöf och Ellen Key. 155 kvinnor finns med, så här finns naturligtvis en mängd kvinnor jag aldrig tidigare hört talas om. En bok som får mig att glömma tid och rum.

Sist en av Knut Warmlands många böcker om Gustaf Fröding.

”Gustaf Fröding — Mannen från månen”, en bok som ger en utmärkt och överskådlig bild av Gustaf.

Knut Wermland var en mångkunnig man som har skrivit både om Gustaf, andra värmländska författare och inte minst om devärmländska dialekterna. Föreningen Värmlandslitteratur har en utmärkt artikel om honom.