lördag 20 september 2025

min lördagsmening

 Har nyligen upptäckt Amanda McKittrick Ros och läst vad som skrivits om henne, och kikat på vad hon skrivit.



I sin bok ”In Search of the World's Worst Writers” från 2020, skrev Nick Page om henne, att hon är ”the worst of the worst.”

Men många gillade hennes böcker — jag tror knappast att jag kommer att räknas bland dem.

Gott självförtroende tycks hon ha haft, hon skrev “million and one who thirst for aught that drops from my pen”, och förutspådde att hon skulle gå till historien, och sa att hon skulle ”be talked about at the end of a thousand years.” 

Men meningen jag fastnade för är vad någon skrivit om henne:


”She has been described as a "writer with an immense power of words but uncertain use of them."


En beskrivning som nog passar in på fler skribenter.


Skriv-Robert uppmanar oss att dela med oss av en mening, som drabbat oss under veckan.


7 kommentarer:

  1. Jag ser att det finns mycket att läsa om Amanda McKittrick Ros, jag blir väldigt nyfiken på hennes böcker.
    Vilket självförtroende!
    Debbie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Debbie,
      Det finns mer om henne, än av henne, på nätet.
      Det finns så mycket intressant, som jag vill läsa, att jag nog låter hennes böcker vara, även om jag är aningens nyfiken på hennes böcker.
      Den sortens självförtroende brukar inte generera så många vänner — jag föredrar att umgås med vänner som vet hur lite jag vet.
      Margaretha

      Radera
  2. Vilken tant!
    Jag har hälsat på vänner i dag och vi pratade mycket om författare och hur en del av dem uppför sig. Nu ska jag skicka en länk till din blogg tilldem!
    Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Johanna,
      Lustigt sammanträffande.
      Det finns nog en hel del människor som påminner om Amanda, men de flesta visar det inte fullt så tydligt.
      Margaretha

      Radera
  3. Lite som Nalle Puh och bokstäverna:
    ”Min stavning är ruskig. Jag stavar egentligen bra, men det ruskar, så att alla bokstäver kommer på fel plats.”

    På ett sätt kan jag avundas den sortens orubbligt självförtroende, men å andra sidan känns det mer skrämmande.

    SvaraRadera
  4. Karin,
    När jag träffar den sortens människor undrar jag alltid om de döljer sin osäkerhet bakom en odräglig självsäkerhet, eller om de verkligen är så fantastiska som de ger sken av att vara.
    Margaretha
    PåSladden: björnar med små hjärnor ursäktar jag gärna.

    SvaraRadera
  5. Aldrig hört talas om människan, men meningen du citerar kan nog träffa många av oss ...
    Lustigt nog är jag inne på självsäkerhetstemat i dag!

    SvaraRadera