tågtankar

Lady in Train 

okänd tysk konstnär  

Det händer mig flera gånger varje dag, att något jag läser väcker gamla minnen till liv. I dag ur en novell av Farnol:

 ”but he saw a small hand, in its worn glove, reach forth a little diffidently and essay quite vainly to pull up and close the heavy window; therefore, after a momentary hesitation, John touched the brim of his second-best (or business) hat and, seizing the strap, jerked up the window.”

Minns ni tågfönstren med en läderem som man skulle dra i, och dra hårt, för att öppna och stänga fönstret? 

Det är flera evigheter sedan jag åkte tåg, men redan då hade tågfönstren med läderremmar försvunnit.

Därifrån vandrar tankarna vidare till Frances Darwin Cornfords dikt 

”To a Lady Seen From the Train”.

O why do you walk through the fields in gloves,

    Missing so much and so much?

O fat white woman whom nobody loves,

Why do you walk through the fields in gloves,

When the grass is soft as the breast of doves

    And shivering sweet to the touch?

O why do you walk through the fields in gloves,

    Missing so much and so much?

Litterära tåg vimlar de av, men inte alla lägger tyngdpunkten just vid fönstret och vad man ser från tåget, som i Agatha Christies ”The 4.50 From Paddington”.