han drifver skur
mot vägg och mur,
han stångar ner min hässjas hö
i stubben, grå och sur.
Fyll lustigt dina lungor, höst,
låt vattnen bäfva vid din röst
och snäckans segel spänn!
ur ”Fridolins visor”
av Erik Axel Karlfeldt
Jag är övertygad om att det finns många goda skäl till att svepa in höet i plast och sedan lämna ”kossornas toarullar” på åkrarna.
Men lika vackert och somrigt som de gamla hässjorna eller höstackarna är det ju inte.
Efter en viss tvekan hänger jag ut tvätten — kanske för sista gången i år — det är 6° och 70% luftfuktighet, händerna domnar kylan och jag undrar om jag kommer att bli tvungen att eftertorka plaggen i tumlaren.
Ingen tvekan om att hösten lurar bak knuten, och vid första frost kommer jag att bli tvungen att acceptera att sommaren går i ide. Nu gäller det att njuta av de blomster som envist håller sig kvar. På väg in efter att ha hängt tvätten trampar jag nästan ner ett exemplar av stor ormrot — den bara står där, som ett uppkäftigt utropstecken på rymmen.
Den har övergett sin ursprungliga plats i en, numera vanskött, rabatt vid huset.
Nästa överraskning är en krasseblomma. Inget märkvärdigt med det kan man tycka, men den gläder mig för det är en inackordering som jag lovat att se efter när dess rättmätiga ägare nu åkt hem till England. Hon sådde fröna tidigt i somras, från en nyinköpt fröpåse, men några blommor har inte synts till förrän nu.
Som fanatisk friskluftsfantast har jag kunnat fortsätta att tillbringa större delen av dagarna ute, men jag har en känsla att det inte blir så många fler tillfällen till uteliv.
Idén att skildra sin vecka med fem foton kommer från Åke.
PåSladden:
Tvätten var lagom stryktorr när jag tog in den på eftermiddagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar