Sinclair Lewis hör till de författare som jag med ojämna mellanrum återupptäcker — nu har det hänt igen, och jag blev lika upprymd över fyndet, som alltid.
Mitt enda problem är att välja bara en mening. Det är den sortens bok som man känner sig tvungen att dela med sig av. Råkar man sitta tillsammans med andra läsare, är det lätt hänt att man irriterar dem, när man för sjunde gången på tio minuter säger: lyssna på det här. Det vill till att medläsarna är ordsamlare, och dessutom har samma sorts humor och är lika nördiga som jag, när det kommer till beskrivningar av natur, textilier, maträtter och inredning, och andra detaljer.
Det är mycket möjligt att jag återkommer någon lördag med fler Sinclair-meningar.
Bokens huvudperson, Clair, befinner sig på en enslig gyttjig landsväg i hällregn i mellanvästern, med lera upp över hjulnaven på sin stora tunga lyxiga bil:
She also remembered how jolly and agreeably heroic the accounts of their mishaps had sounded—a week after they were over.
ur ”Free Air” av Sinclair Lewis
Hos Robert kan du läsa om tanken bakom lördagsmeningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar