Mick cirka 9 månader
Klimakteriehäxan uppmanar oss att i dag berätta om hundarna i våra liv.
Så min morgonpromenad blev en hundpromenad, med hundminnen som rasar över mig.
Jag möter sällan någon på dessa morgonpromenader, och tur är väl det, för i dag gick jag säkert med ett fånigt leende på läpparna när jag tänkte på alla dessa fantastiska vänner.
Som cockerspanieln Rasmus som skadat tassen, men bara haltade när han trodde att någon såg honom.
Eller Mascot som tidigt varje morgon lyckades väcka mig genom att sitta bredvid sängen och stirra på mig.
Eller King Faruk (Faruq, Farouk?), en stor svart hund, mångfaldigt prisbelönt, vars matte alltid oroade sig för att någon skulle stjäla honom — han hade kostat 10000:-, vilket var en enorm summa på den tiden.
Eller Milou den norska buhunden
Och så var det Clary Halldoff (Jannes mamma) med deras vinthundar. Det var hon som fick vår familj att titta på hundkapplöpningarna på Hammarby idrottsplats.
1. Mina första hundminnen:
Äro legio, och vilket som är det första kan jag inte säga — förmodligen var det någon av hundarna som vi träffade varje morgon på väg till barnkrubban.
2. Filmhund som stannat kvar:
Jag har ett svagt minne av att jag såg en Lassiefilm i min barndom — men den satte inga djupare spår.
3. Bokhund som stannat kvar:
Bokhundarna är desto fler. Den bok som jag först tänker på var jag oförsiktig nog att låna ut i min ungdom — kanske är det närmare sanningen att säga att jag gav bort den, för jag har aldrig sett röken av den sedan dess.
Det var ”Min hund Rex” av Arthur Holman — berättelser från polishunden Rex liv, en av världens första polishundar.
Kanske blev jag extra intresserad av den boken eftersom vi haft en pensionerad polishund.
4. Den hunden glömmer jag aldrig:
Oh, hur ska jag kunna välja ut en av alla oförglömliga hundar, Hork & Imak, Ossuk, Archibald eller kanske afghanhunden Mischa.
Afghaner är rätt så ovanliga, så många människor stannar en och vill veta vad det är för slags hund.
Det gjorde ett äldre par en gång. Mannen var uppenbarligen mycket bilintresserad för efter en stund vände han sig till sin fru och sa ivrigt, allt under det han tecknade en hundnos i luften: ”har du sett, han ser ut som en Citroën i nosen”.
5. Berätta en egen liten hundhistoria!
Som jag redan berättat var det far som promenerade med mig till barnkrubban varje morgon — från Södermannagatan till Folkungagatan. Det kunde ta rätt lång tid för förutom att skulle hälsa på alla hundar vi mötte, så ville jag så gärna gunga både i Nytorgsparken och Folkungaparken.
En morgon när vi hälsat på Nalle, den vita spetsen, och airdelterriern Jessi, och en pekingese, vars namn jag glömt, insåg far att det inte fanns tid för fler hundmöten om han skulle hinna till jobbet i tid. Så när han fick syn på en newfoundländare, gick han över till andra sidan av gatan. Jag var ett lättlurat barn, men hunden var inte lättlurad — han satte sig mitt i gatan och vägrade att gå vidare förrän vi som vanligt fått hälsa på varandra.
6. Om jag hade varit en hund hade jag varit en
En stor jycke, kanske en sankt bernhardshund eller en newfoundländare.
Du har haft många härliga hundar i ditt liv kan jag se. Om jag skulle ha en hund, så skulle det vara en stor hund. Fråga mig inte varför!
SvaraRaderaKina,
RaderaJa, jag har haft förmånen att få umgås med fantastiska hundar och katter.
Jag kan inte heller redogöra för min förkärlek för stora hundar — tycker att de är rediga och rejäla. Små hundar kan vara lite bjäbbiga och fjantiga — säger jag som känt många härliga småhundar!
Margaretha
Många fina minnen.
SvaraRaderaHannele,
RaderaJa, det är gott att kunna plocka fram roliga och fina minnen.
Margaretha
Så roligt att läsa om alla dina hundar! Jag drömde om att ha en St Bernhard. Han skulle heta Leopold King Size men lystra till namnet Loppan. Och när jag ropade Loppan skulle omvärlden vänta sig en chihuahua men då kom min stora vovve ,,, Blev aldrig verklighet av den drömmen.
SvaraRaderaKlimakteriehäxan,
RaderaJag har faktiskt känt en hund som hette Loppan — dels för att hon var liten, men också för att hon var galen och vild, stående höjdhopp var hennes specialitet, och hon kunde hoppa hur högt som helst — det fanns inga ställen som hon inte kunde ta sig till. Sen blev hon oväntat stor, men var lika galen.
Jag tingade på en korthårig sank bernard för länge sedan, men den dräktiga tiken dog, och kenneln upphörde.
Margaretha
Så roligt att läsa!
SvaraRaderaJag minns både Mascot och Mischa, och jag har ett svagt minne av att Mick nyss dött när vi träffades.
Så minns jag att Tronds hundar var galen i dig.
Stor kram från Mette
Mette,
RaderaOj ja, så väl jag minns Tronds underbara hundar.
Tänk att du minns både Mischa & Mascot, det var ju så oändligt länge sen.
Margaretha
Får mig att minnas min Pard, han var med mig överallt.
SvaraRaderaDebbie
Debbie,
RaderaDet är gott, om än lite vemodigt, att ha den sortens goda minnen av trogna följeslagare.
Margaretha
Så jag skrattade åt mannen som liknade hunden med en Citroën! Jag hade en innan jag träffade Anders, men det var en liten en som inte liknade en hund!
SvaraRaderaKänner igen det där med att hälsa på varenda hund jag mötte, mina barn var lika dana och nu börjar barnbarnen visa samma tendenser. Fast än har ingen hund vägrat att gå om han inte fick hälsa!
Kicki
RaderaJag kan komma på mig med att fnissa, när jag ser en Citroën eller afghan.
Så du hade en ful ankunge — nej, de har ingen likhet med något känt bilmärke.
Kul att dina barn och barnbarn också gillar hundar.
Margaretha
Oj vad många hundböcker, bra jobbat, där ligger man i lä ordentligt, sen gillar jag dina gamla bilder, kul med nostalgi å svartvitt, tack för att du bjuder på så privata foton. Hunden du skulle vara, ja det är ju inte de minsta så jag vet inte vad jag ska tro...."sådan matte sådan hund" låter ju oförskämt....hur som helst: Ha en fin Valborg!
SvaraRaderaPROFESSORDEUTSCH,
SvaraRaderaVälkommen på bastmattan!
Hundar har uppenbarligen varit ett populärt ämne att skriva om.
Jag kommer ju från en fotograferande familj, så konsten är att begränsa sig och inte lägga ut allt för många foton.
Kanske säger valet av hund något om ens personlighet — vad vet jag — men jag är inte så säker på att jag vill veta vad det säger.
Margaretha