torsdag 12 december 2019

Ed

Writing a Letter  
John Lessore

Jag är lite osäker på hur länge jag varit på internet — förmodligen se'n i mitten på 80-talet. Mycket har hänt sedan jag först började stappla runt i cyber-rymden, försökte orientera mig, och snabbt insåg att den största vinsten var alla intressanta bekantskaper man gör här. Några blev nära vänner medan andra utgjorde trevliga och ibland minnesvärda tillfälliga möten.
På den tiden var det listor som gällde — jag tillhörde ett antal grupper där vi diskuterade allt från vävtekniker och böcker till te och livet i största allmänhet. Det var på en sådan lista jag träffade Nancy och Ed, de imponerade på mig med sin stora allmänbildning — det spelade ingen roll vad vi talade om, de hade alltid något klokt att tillföra samtalet. Amerikaner brukar inte ha så stora kunskaper om Europa, men jag kan nämna vilket lite ort som helst i Sverige, och nog vet Ed var den ligger, och känner till en del om det aktuella landskapet. 
Förra året dog Nancy efter 63 års äktenskap, så nu får Ed, som är 94 år, klara sig själv i sin stuga, med en del hjälp från sina döttrar.
Häromdagen fick jag ett mejl från honom, och jag småler när jag läser hans avslutningsfras: Thank you for sending Greta Thunberg here.  

4 kommentarer:

  1. Det känns som längesen men jag tror inte att det fanns förrän vid mitten av 90-talet. Men jag kan ha fel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helena,
      Jo, lie tidigare fanns det allt - men tiden rinner iväg, och det som inte är väsentligt lägger jag inte på minnet.
      Vore jag inte så slö, så skulle jag ta fram brev och mejl från vänner som jag mött i syberrymden, för att kolla.
      Margaretha

      Radera
  2. Jag fick email 1995 när jag kom till college. Då hade nog mamma redan haft det ett par år på jobbet. Dina vänner låter väldigt fina och bra - alltid roligt att höra om folk som verkligen lever ett långt och rikt liv och är nyfikna livet igenom. Och om långvariga vänskaper!
    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,
      Det är sannerligen inte lätt att hålla reda på åren - men jag vet med säkerhet att jag träffade en av mina e-vänner -91 första gången, och då hade vi redan brevväxlat (mejlväxlat?) ett tag.

      Ja, fina vänner ska man vårda! jag är glad över att ha en del riktigt gamla vänner. Och då talar jag både om de som närmar sig hundra, och de som jag känt sedan barndomen.
      Margaretha

      Radera