söndag 15 september 2013

Ellens tankar om tystnad

Icke heller blir här tal om det umgänge som är en ödets nåd, vänskapens eller kärlekens fullkomliga utbyte, då man bäst talar utan ord. Många ord behövas endast för de människor, man ej kan tiga samman med. Maeterlinck torde ha rätt att, har man något stort att säga varandra, då måste detta ske genom tystnaden, som sålunda blir vänskapens och kärlekens finaste prov; ja, att ha tegat samman kan för alltid förena människor, medan de, "som ingen tystnad äga, som döda tystnaden omkring sig, äro de enda, som gå oss obemärkta förbi..."
Det finns en annan slags tystnad, den man har samman med sitt arbete, under de tider då "silence and secrecy" äro kraftens källor.
Men jämte tystnaden finnas samtalen mellan två, de samtal, då den ena varligt tar orden från den andras läppar eller ömt bär den andras tanke, dit den ej ensam skulle nått, eller vördnadsfullt lyfter den andras känsla som ett altarljus, till en höjd, den ej själv tilltrott sig!
                             ur Livslinjer III, Lyckan och skönheten
                                                     av Ellen Key

13 kommentarer:

  1. Det stämmer ju så bra! Jag gillar att vara tyst tillsammans med min man, säkert därför att vi känner varandra bäst. Ändå faller våra tankar i i samma mönster och efter lång tid kan vi yttra något, som den andra också sitter och funderar på! Så fascinerande! Annars behöver jag oftast ord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pysseliten,
      Trevligt att se dig här.
      Jo, det är nog så att det är enklast att vara tyst tillsammans med dem man känner väl. Men jag tror att vår rädsla för tystnaden, gör att vi missar den där speciella vänskapen. Vågar vi vara tysta tillsammans med dem vi inte känner så väl, så kan vi skapa det där tysta samförståndet - och fördjupa vänskapen.
      Margaretha

      Radera
  2. Tack för Ellens tankar och ord!
    Det är ju så där, precis så där

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. PettasKarin,
      Ja, precis så är det!
      Inser också att jag borde återvända till Maeterlinck.
      Margaretha

      Radera
  3. Kloka tankar om tystnad och om det goda samtalet: "...då den ena varligt tar orden från den andras läppar eller ömt bär den andras tanke, dit den ej ensam skulle nått..."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,
      Ja, vi behöver orden för att beskriva tystnaden!
      Jag tror det är precis hundra år sedan hon skrev detta - och sitter här och funderar över den språkliga inflationen. Vi skulle kanske våga uttrycka oss högtidligt, i större utsträckning.
      Margaretha

      Radera
  4. Man kan söka en stipendievecka på Ellen Keys gård. Jag har försökt men jag kanske var för pratig, ändå hade jag ett väldigt bra skäl tyckte jag, jag skulle sammanställa en bok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Godmorgon englundskan,
      Så synd att du inte fick komma till Strand. Kan du inte söka en gång till?
      Det skulle vara fantastiskt att få vara där en vecka - jag har funderat över om jag inte kunde komma på ett gott skäl att söka deras stipendium.
      Margaretha

      Radera
    2. Här är några goda skäl: Jag vill. Jag behöver.
      Det brukar funka när ungarna står vid glassdisken.

      Radera
    3. Englundskan,
      Jag får väl prova glasstekniken. Helt övertygad om att livet godtar mina skäl, är jag inte.
      Margaretha

      Radera
    4. Om man kokar ner alla argument så landar man i "jag vill och jag behöver" Sedan får man brodera en hel del och lägga ut texten och förklara varför man behöver och vill. Det fukar i bästa fall. Om det blir npbben ändå kanske man inte ska tolka det som att dom inte tycker om en. Det kanske är fullsatt helt enkelt.

      Radera
  5. En av mina favoriter. Hon sa en hel del klokt och lät bygga så vackra inredningar i sitt hus.
    Att umgås i tystnad kan man bara göra med riktigt goda vänner, gärna med var sin bok i hand.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Viola,
      Ja, i sanning en klok kvinna.
      Vi som har växt upp i läsande familjer tycker nog att det är helt naturligt - att sitta tysta tillsammans.
      En av mina vänner, från en icke läsande familj, berättade hur chockad hon blev, när hon första gången hälsade på hos en kompis, och såg hur hela familjen satt tyst tillsammans och läste.

      I dag är det kanske lite svårare att låta bygga inredningar efter eget huvud - man behöver både en lokal snickare och gott om pengar. Jag har ingendera - och kan inte snickra själv.
      Margaretha

      Radera