fredag 4 maj 2012

Ett rosa och turkost London

Bider från en icke missfärgad resa 
visade jag för ett par år sedan.


När jag läser Ailas blogg, om hennes londonbesök, dyker det naturligtvis upp gamla londonminnen. Någonstans i mina gömmor har jag en smalfilm från ett av mina besök där. Förmodligen kan jag inte längre titta på filmen, jag har en känsla av att lampan till projektorn gick åt skogen för många år sen — och sådana går förmodligen inte längre att uppbringa. Ur fotografisk synpunkt är det säkert ingen förlust om filmen inte går att visa, men det skulle vara roligt att se hur jag såg på London, när jag var några och tjugo.
Minns jag inte fel, så tog jag tre filmer. En av dem i en park (kanske St James’ Park, men helt säker är jag inte) där jag hade slagit mig ned på en gräs-matta. När jag satt där kom en fotograf, en foto-modell och ett antal personer med kläder och rekvisita, och så började fotograferingen bara några meter från mig. Naturligtvis filmade jag. När min film nästan var slut, så insåg jag att jag glömt att skjuta tillbaka den lilla knappen som skulle vara i funktion när man filmade i elljus!
Fullt så tydligt minns jag inte vad jag hade på de två andra filmerna — men jag minns att jag var väldigt spänd på hur filmen från parken skulle se ut — var den helt förstörd, eller skulle något syanas. Så kom den da’n när när tre filmpåsar låg i postlådan; 
* filmen i första påsen var helt OK
*med filmen i andra påsen följde ett brev, där man bad om ursäkt för att det inträffat ett fel i framkallningen — hela filmen var rosa, jag kompenserades med en ny film
*och i tredje påsen låg filmen från parken — den var turkos.

8 kommentarer:

  1. Både härliga och bitterljuva minnen i rosa och turkost. Kul bild!

    Karin

    SvaraRadera
  2. Karin,
    Ja, just den resan var fantastisk - dagarna fylldes av konst och kvällarna av konserter och teater.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Vem har inte öppnat mystiska resultat av fotografering eller fått bortbytta filmer med åtföljande besvikelse.

    Din färgrubrik väcker dock en helt annan slags association. Det rosa och turkosa modet har ju haft sina återkommande perioder, bl a för drygt 20 år sedan. Jag var på en fjälltur till häst och ledare var en norsk gutt. Just i de dagarna skulle det beslutas om lokalisering av ett vinter-OS och Åra var på tapeten. Jag frågade norrmannen om han tyckte vore trevligt med OS i hans trakt kring Storlien. "Nej, fy för den lede! Redan som det är nu drar jag till Spania på vintern när det vackre folket i tyrkis och rosa kommer hit!"
    Och jag tänkte på mitt galonregnställ i rosa som jag sluppit visa honom eftersom solen sken hela tiden.
    Resterna av detsamma har jag fö fortfarande, numera bara i trädgården när det regnar och jag envisas med att vara ute ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Att få en ny film istället för den förstörda är ju rätt futtigt - det ersätter ju inte på något vis bilderna.
      Vilken tur att solen sken på er, så att du slapp erkänna att du hör till det vackra folket!
      Margaretha

      Radera
  4. Fantastisk fläta! Finns den kvar?
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,
      Jo då, båda flätorna finns kvar, fast ibland är det bara en, och oftast bara en ruka på skulten.
      Margaretha

      Radera
  5. Är det en folkdräktströja? Den är ju underbar!
    Vilken osis att filmerna fick fel färger.
    kramis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pia,
      Det är många som frågar - den har vissa likheter med gamla folkliga modeller - men det är en enkel improviserad tröja.
      Ja, det hade ju varit roligt med normala färger - men om jag aldrig mer kommer att titta på den, spelar det ju strängt taget ingen roll.
      Margaretha

      Radera