Redan förra sommaren trodde jag att kaprifolen gett upp andan. Men så upptäckte jag gröna friska blad, längst ut på en ranka som såg helt död ut. Jag försökte snygga till den och ta' bort det risigaste, men vågade inte gå för hårt fram, eftersom den uppenbarligen sköt skott även där den såg som allra dödast ut. Och fram på sensommaren fick vi belöningen i form av några väldoftande blommor.Men i år har den bara stått som ett stort risknippe vid knuten, och jag har flera gånger tänkt klippa bort den. Kruxet är att det växer gott om brännässlor där, och varje gång jag gått förbi med en sekatör har handskarna varit någon annanstans.
Så häromdagen såg jag att nässlorna tagit över helt och använde spaljen att klättra på. Det såg så roligt ut att jag beslöt mig för att ta'en bild.
Men titta, vad är det där längst till vänster i bild? Kaprifolblad! 
Den lever!Även om kameran nätt och jämt gör det. Fast just den dagen, blev det nästan normala färger. Det blev det inte en annan dag när jag ville föreviga en vacker vy. Alla bilderna ser ut som bilder i familjealbumet från 50-talet.
Kaprifol brukar vara seglivad. Tror du inte den kommer igen om du klipper bort allt det risiga till våren?
SvaraRaderaOlgakatt,
SvaraRaderaJo, jag hoppas det. Det är egentligen det som varit min tanke hela sommaren, att klippa av den längs med fotknölarna, och se'n be en stilla bön att den kommer igen. Fast jag borde kanske läsa omkaprifolier - om de har särskilda önskemål beträffande jord och dryck.
Margaretha
Min kaprifol ser precis ut som den på ditt foto. Jag förstår av din och Olgakatts diskussion att jag ska klippa ner den till våren och inte nu.
SvaraRaderaNågra blommor på den har jag inte sett till i år heller.
Ingrid, som önskar en skön fortsättning på helgen.
Hej, jag hittade hit från Osynlig Sjukdom och Patienten behövs hon i vården. Fast jag har bott i U.S.A. i över 40 år har jag varken hört tals om Rest Ministries eller NORD. Fast jag har väldigt liten erfarenhet av datorer och bloggar, kanske är det därför. Men nu när jag blivt änka och flyttat hem till Sverige har jag skaffat en egen dator och försöker lära mig hur det fungerar. Det här är första gången jag vågar skriva en kommentar så jag hoppas att jag gör rätt! Jag har läst lite på din fina blogg (min son har hjälpt mig) och det låter som du också har bott (eller varit mycket?) i U.S.A.
SvaraRaderaEftersom jag är diabetiker försöker jag att leva sunt och inte äta för mycket, och jag håller med dig om att vi styrs för mycket av mat. Men nu när jag flyttat hem blir jag förskräckt över hur mycket man fikar här. I Amerika kan man ju titta in hos vänner utan att dricka kaffe och äta kaffebröd. Jag märker att jag gör fel ibland, när jag inte sätter på kaffe så fort någon hälsar på. Så det var roligt att läsa dina synpunkter, nu ska jag se till att alltid ha frukt och juice hemma! Även om jag hälsat på här rätt ofta så är det först nu när jag bor här som jag märker hur mycket matvanorna förändrats här sen jag bodde i Sverige.
Jag tror att din kaprifol blir fin om du klipper ned den, kaprifol är ju en tålig växt.
Oh, blev det för långt? Skulle jag ha skrivit på flera olika ställen?
Kris Love
Ingrid,
SvaraRaderaEgentligen vet jag inte varför man måstevänta till våren - kanke ger jag mig på det uppenbart döda (fast ibland tror jag kanske bara att det är uppenbart) redan nu i höst om jag får ett energirus när jag har handskar till hands.
Ha det så gott!
Välkommen Kris,
Så roligt att du hittade hit! Här finns inga rätt och fel, så länge man inte är oförskämd - och det tror jag inte att du har några planer på.
Du får väl hålla tummarna för att min kaprifol ta'r sig i vår. Som du säger är det ju en tålig växt, bara så'na klarar sig här numera.
Ja, matvanorna skiljer sig en del mellan U.S.A. och Sverige, även om jag nog tycker att vi tagit de sämsta delarna till oss. Fast doughnuts till frukost vet jag inte om det kommit hit än - vilket jag tycker är ännu värre än det klassiska svenska kafferepet.
Jo, jag har varit en hel del i Staterna - har nog fler vänner och mer släkt där än här.
Intressant att höra dina synpunker som återvändande svensk. Hörde nyligen från en annan återvändare somvar så tacksam att komma hem - medan andra har blivit så amerikaniserade att de inte ens ids försöka anpassa sig. Du har ju bott så länge över där att det har hunnit hända även i vår ankdamm. Du flyttade tydligen till Staterna i samma veva som jag hade för avsikt att göra det - vilket tack och lov inte blev av.
Hoppas att se dig här igen - och bry dig inte om var du råkar skriva, huvudsaken är att du kommenterar! För långt kan det aldrig bli!
Margaretha
Kris,
SvaraRaderaInsåg att jag glömde säga något om Rest Ministries och NORD. Ingen av organisationerna är särskilt gamla, så det är nog därför du inte hört talas om dem - och som du säger har det kanske bidragit att du inte har haft dator. Det är lättare att hitta organisationer och föreningar då.
Margaretha
Vi hade en stor fin kaprifol som vändes upp och ner på nytt ställe när vi grävde och renoverade för några år sedan. Trädgårdsmästaren påstod att den blir mycket starkare och bättre så, bildare flere rötter...så stod den på huvudet i nästa drygt ett år innan någonting började hända. Nu har de klättrat fem meter uppåt, ännu aningen klen men den tar sig. Orsaken till att man inte brukar klippa dem på hösten är att regnet tar sig vägar in i växten och när kylan kommer fryser den ihjäl.
SvaraRaderaKarin
Tänk vad växterna är tåliga och hittar på nya sätt att växa. Hoppas att din kaprifol kommer tillbaka och växer sig stor igen. Men nu kanske det inte blir så mycket mer växande eftersom hösten är på gång snart eller kanske redan kommit till dig. Skall du skaffa en ny kamera eller "hanka dig fram" med den du har?
SvaraRaderaTack Karin,
SvaraRaderaDå förstår jag varför jag slipper klppa ned den i höst.
Fast inte ens i vår tror jag att jag ställer den på huvudet, att gräva klarar jag inte av. Så roten förblir rotad - har förresten alltid undrat varför man kallar huvudet för roten.
Anne-Marie,
Jag är verkligen tacksam för att många växter har ett sån't fantastiskt tålamod och överseende med mig och min bristande omsorg om dem.
Nej, så mycket mer växande blir det inte i år, även om en del vårväxter gör ett tappert försök att inbilla sig, och mig, att det är vår.
Kanske ska jag också beskäras, och ställas på huvudet, för att komma på grön kvist så att jag får råd att köpa en ny kamera. Får klara mig bäst det går med den gamle.
Margaretha