Vilken fröjd att lyssna till en människa som har något intressant att berätta, och som gör det på god svenska och med föredömlig diktion — och som dessutom är rolig!
Det har ju framkommit att Sveriges radio förlorar lyssnare, naturligtvis finns det många orsaker till det, men jag har hört att flera slutat lyssna därför att det är svårt att uppfatta vad som sägs i programmen. Själv har jag slutat lyssna på flera program därför att jag inte står ut med strypta röster och märklig intonation.
Jag har alltid uppskattat Cecila Uddéns rapporter, så det är klart att jag passade på att lyssna när hon sommarpratade.
En del av hennes upplevelser delade jag, andra påminde mig om liknande händelser i mitt liv — som hur hon tog sig in i Syrien dit inga journalister var välkomna. Fast för mig gällde det att komma in i U.S.A. utan visum.
Vidare berättar Cecilia Uddén om hur hon tänkt göra ett reportage om den okunnige amerikanen — hon hejdar en man på gatan i Washington och frågar vad han vet om Sverige — och si, mannen visar sig vara en stor beundrare av Gunnar och Alva Myrdal. Nästa man är Bergman fantast. Jag har nog träffat fler amerikaner som haft en märklig uppfattning om Sverige — eller ingen uppfattning alls, än att de möjligen känt till den svenska synden — än de som haft gedigna kunskaper och Sverige och Norden. Men när jag träffat de kunniga, så tycks det inte vara någon ände på hur kunniga de är och hur gedigna deras kunskaper är. Träffade en man på flyget till Staterna, som inte bara visste var varenda liten håla i Sverige var belägen — han visste precis var min sommarö låg, en pytteliten ö som få svenskar hört talas om.
En kvinna visste mer om Strindberg och hans böcker än jag — vilket kanske inte säger så mycket eftersom jag inte är någon Strindbergfantast — men hon kunde verkligen otroligt mycket, dessutom kunde hon analysera hans texter utifrån hur det svenska samhället såg ut när böckerna skrevs. Och hon var inte litteraturvetare — hon var hårfrisörska.
En lärare jag talade med, ville veta allt om barnomsorgen i Sverige, som hon redan visste mer om än jag. Min väninna Naomi, och hennes familj, är ett annat exempel på att det finns allmänbildade amerikaner.
Jo jag tänkte på en sak ...
2 timmar sedan
Tack för en härlig lördagskvällsläsning! Nu har jag läst om hur du tog dig in USA utan visum, om sammanträffandet och varför radiolyssnarna blir färre.
SvaraRaderaKarin som gräddar en potatisgratäng med morötter och purjolök
Karin,
SvaraRaderaOj, läste båda de långa inläggen - då blev det ju nästan en roman!
Sväng gärna förbi med lite gratäng!
Margaretha
Så spännande att läsa om dina äventyr! Ibland är världen väldigt liten och man träffar någon man känner när man minst anar det.
SvaraRaderaSamtidigt som man kanske hoppas att träffa någon kär vän från förr som som bor i samma stad någon gång av en slump men aldrig gör det...
Ibland undrar man om det bara är en tillfällighet att saker och ting händer. Jag var förlovad med en amerikan en gång i tiden som gav mig boken "The roots of coincidense" av Arthur Koestler. Min dåvarande fästman var helt övertygad om att ingenting som hände var en slump, utan att det fanns en mening med allting. Intressant diskussionsämne!
Ingrid, som funderar på att baka muffins till barnbarnen som hon ska hälsa på på måndag.
Coincidence ska det vara förstås!
SvaraRaderaDet finns ju händelser som förefaller vara mer än en tillfällighet - särskilt de gånger när man gör något oplanerat av ett plötsligt påkommet inre tvång.
SvaraRaderaJag har inte läst något av Arthur Koestler men bara häromdagen läste jag den här artikeln på SR:s hemsida http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=3766582 och funderade på om jag skulle läsa någon av hans böcker. Såg då att adlibris har rätt många av dem.
Margaretha
som tycker illa
om muffins
Intressant artikel, tack för tipset. Jag har inte läst några böcker av honom heller, börjat lite med den parapsykologiska, men begrep inte så mycket, så jag slutade...
SvaraRaderaIngrid,
SvaraRaderaBerätta om du ger dig i kast med Koestler! jag har så mycket annat jag vill läsa först - men kanske i någon avlägsen framtid...
M