Problemet löst?
7 timmar sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min blogglista
-
-
Återvinning på hemmafronten10 timmar sedan
-
Färgsprakande fredag / 5020 timmar sedan
-
Hotfullt bemötande2 dagar sedan
-
Om UD och om att vara människa2 dagar sedan
-
-
-
-
Sex timmars arbetsdag5 dagar sedan
-
Fadäs med lyckligt slut5 dagar sedan
-
Det kastades sten och det rann blod2 veckor sedan
-
Lite om vårlovet3 veckor sedan
-
Jag säljer mina (folk)musikböcker3 veckor sedan
-
BiS nya styrelse och debatt i mars månads nyhetsbrev4 veckor sedan
-
-
Långban - Svens bio6 månader sedan
-
Nytt år igen!1 år sedan
-
Julvantar1 år sedan
-
Harvesting Raspberries3 år sedan
-
Goddag yxskaft!3 år sedan
-
marzo 20204 år sedan
-
-
-
Furry Friday!5 år sedan
-
Windhoek, Namibia5 år sedan
-
När kontrollen blinkar blå5 år sedan
-
-
Språkpolitik6 år sedan
-
Gesäll=Bref6 år sedan
-
Ylle och Johnny7 år sedan
-
-
-
5-5-158 år sedan
-
Nu drar jag igång igen9 år sedan
-
På nyordslistan!9 år sedan
-
Blyinfattat glas, del 39 år sedan
-
Samma vy som förut9 år sedan
-
Det är vår!10 år sedan
-
Jag håller mig på mattan11 år sedan
-
Gåvor12 år sedan
Första meningen - "Ni pojkar..." säger allt tycker jag. Flickorna hade säkert gjort det bra mycket bättre om de hade fått chansen. Undrar också om småsyskonen hade uppskattat presenten...
SvaraRaderaIngrid,
SvaraRaderaDet väl dröjde ända in på 70-talet innan alla elever fick både trä och textil slöjd. Manlig och kvinnlig slöjd som det hette en gång i tiden... Man danades tidigt för sin roll i livet.
Om present uppskattades - har suttit en bra stund och grunnat på det. Man hade ju inte samma fordringar på köpepresenter. Och eftersom även småsyskonen förmodligen virkade kaffelappar eller sydde lavendelpåsar, hade man kanske en annan känsla för den med möda hoptotade presenten.
Hellre en klädhängare än yllestrumpor!
Margaretha
som fortfarande grunnar