tisdag 16 juni 2009

Fler klipptankar – om än inte klipska

0
När jag återvände till klippningen efter sista pausen såg den klippta delen av sluttningen nästan oan-ständigt naken ut, i kvällsbelysningen. Och jag mindes pudeln jag hade som barn – 2 cm för hög för att vara dvärgpudel, men 2 cm för låg för att vara mellanpudel. Herr Philip kom hem och klippte vår flåsande lilla jycke på diskbänken i köket. Jag vet ingenting om herr Philip, som barn undrar man inte över människors öden, jag vet att han kom från Österrike och jag kan tänka mig att han var flykting.
Så varför började jag fundera över herr Philip? Jo, när jag såg den stackars shinglade gräsmattan kom jag att tänka på den nyklippta hunden som alltid såg lätt förvånad ut när all pälsen försvunnit. En gång gick när han nyligen hade blivit lejonklippt gick ett par gossar bakom oss, varvid den ene sa': "stackars jäkel, han har ju tappat brallerna".

3 kommentarer:

  1. Jag minns en bild från något av barndomens mer humoristiska fotomagasin - tror jag. En gräsklipparbred gång i en välvuxen gräsmatta. Tvärs över gången ligger en lejonklippt storpudel, antagligen för att svalka magen. Stilla humor.

    SvaraRadera
  2. Jag var uppenbarligen inte ensam om den associationen!
    Hoppas solen skiner även på dig idag!
    Margaretha

    SvaraRadera