Den sjuka vården

Allvarligt sjuka är en dålig affär för vården står det på DN:s första sida i dag.
Artikeln handlar om Vårdval Stockholm men passar in även på mitt landsting. Vi har också fritt vårdval, vilket jag varit fräck nog att utnyttja. Då, för några år se'n, när jag anmälde mig till en annan vårdcentral hörde jag att chefen där var glad åt att de fick nya patienter utifrån. Det var då det – innan han visste att jag är dyr i drift . Nu får min läkare sig en utskällning med jämna mellanrum därför att jag kostar för mycket.
0
Fast det i slutändan är landstinget som får stå för fiolerna slår de olika vårdcentralerna ifrån sig för att slippa kostnaderna. Jag får inte längre hämta ut hjälpmedel på min närmaste vårcentral, utan måste jaga den personen som i en annan del av länet nu sköter förskrivningarna. Det innebär att jag måste ha framförhållning med god, mycket god marginal – något som man inte alltid har energi till.
0
Jag kan tacka min lyckliga stjärna för att det finns sköterskor och läkare med sunt förnuft som gör så gott de kan för att jag inte ska drabbas alltför hårt. Min sköterska, som inte längre är min sköterska, ringer med jämna mellanrum och hör så att jag har vad jag behöver, och jag har en läkare som alltid är beredd att låna mig sitt öra.
0
Jag är lyckligt lottat och jag kan tala för mig – inte alla har det så bra. Jag vet inte hur många gånger jag tröstat ledsna patienter i taxin på väg hem från sjukhuset, patienter som inte fått den information de har rätt till – eller inte ens förstått vad läkaren sagt. Här på landsbygden där vi många gånger reser miltals måste det väl betraktas som ett enormt resursslöseri att betala dyra sjukresor för en patient som se'n får träffa läkaren i fem minuter – och inte ens får ut något av mötet.