Som i en dålig film

0
När jag läser om Annas besök på ortopeden minns jag ett av mina mer minnesvärda besök på en akutmot-tagning i New York. Det här var i mitten av 90-talet, alltså långt senare än min ungdoms bussresor i det stora landet.
Efter en tröttsam flygresa med flera byten landade jag på La Guardia Airport. Jag hade gjort upp med min väninna Lisa att jag skulle ringa när jag väl var där. På väg till telefonhytten blev jag dålig och mitt nästa minne är att jag lastades på en bår. Trots protester bars jag ut i ambulansen där man tog ett EKG och se'n bar det av till sjukhuset.
Under årens lopp har jag fått en del erfarenhet av ambulanssjukvård i U.S.A. och jag är alltid lika imponerad av effektiviteten och vänligheten. De här gossarna var inget undantag, när jag rullades in på akuten, med resväskan bredvid båren, sa' den ena killen till mig att jag skulle hålla ett öga på väskan hela tiden — hela tiden! För en blåögd svenska kändes det lite märkligt, men jag förstod snart varför.
Nu går jag aldrig på bio och tittar ytterst sällan på film — men jag har inte kunnat undvika en och annan snutt på TV. Det här såg ut precis som i filmens värld — en disk i mitten av ett stort rum, bås med draperier runt väggarna och smockfullt med patienter. Och mitt bland sjukvårdspersonal och patienter patrullerade poliser — stora maffiga killar med skjutvapen. Det här var ett sjukhus i Queens vilket inte hör till de tryggaste delarna av New York.
Bårarna stod tätt och ingen brydde sig om att dra' för draperierna - inga hemligheter här inte! På båren till höger om mig låg en svårt misshandlad kvinna och kved. Till vänster om mig låg en man med hand- och fotfängsel.
Efter några timmar hade jag lyckats prata mig därifrån och skulle bara vänta på taxin som Lisa skickat. Satte mig ned och väntade en stund innan jag tänkte gå till ytterdörren för att se om bilen hade kommit. Då visar det sig att det står ytterligare en välväxt polis vid utgången — och om jag gick ut kunde jag inte komma in igen. En vänlig sköterska löste problemet genom att med jämna mellanrum titta efter bilen trots att hon egentligen inte hade tid.