söndag 16 januari 2022

Amandas kransar, som Lilla Ellen fick hjelpa henne att baka.

Om Lilla Ellen handlar det i dag. Hon var dotter till Augusta, hon som skrev in sina recept i en skrivbok.  En skrivbok som Ellen fortsatte att skriva in sina recept i — och som Ellens son Axel ritade gubbar i.



Den här bilden på Ellen är tagen då hon vakar vid sin mammas dödsbädd, veckan innan hon ska fylla 13 år.

I dag skulle hon ha fyllt 169 år, men inte ens i vår långlivade släkt har någon blivit så gammal, så jag nöjer mig med att lägga ut ett recept på kransar, som jag vet att hon hjälpte till med att baka. I alla fall säger receptet så:


Amandas kransar, som Lilla Ellen fick hjelpa henne att baka.


1/2 quarter grädde (söt)

3 hela ägg

12 lod socker

1 thesked hjorthornssalt


detta röres med mjöl till en stadig deg.

Nu har man tillreds 12 lod urvattnat smör, hvilket med kafle inarbetas i degen på bordet och rullas sedan ut till små kransar eller kringlor hvilka öfversmörjad med ägghvita och droppas i sammanblandat kanel och socker, som man har på en flat tallrik.


Amanda var, om jag förstått saken rätt, husets faktotum, som var mycket förtjust i lilla Ellen.


1 quart  0,33 liter 

1 lod  13,2 gram

lördag 15 januari 2022

Lördag med Gutenberg

 

Är just på väg att gå förbi ”The Blue Book Magazine”, med dess fula omslag, när jag ser att det under ”The Hunter's Lodge Case” står Agatha Christie. Det måste undersökas — titeln är okänd för mig, och titelvinjetten sällsport ful, men vem kan motstå en okänd christienovell



The famous “little gray cells” of the great detective Poirot function admirably in solving what at first seems a particularly puzzling murder mystery.



Tom Potts was fooling with a gun
(Such follies should not be),
When—bang! the pesky thing went off
Most unexpectedly!


Ja, det är ett riktigt hål, rakt igenom hela boken!


Okänd är nog det minst användbara ordet när det kommer till nästa bok ”The Hole Book”, av Peter Newell. En bok jag, precis som min mamma, uppskattade långt innan jag kunde läsa.

Peter Newell både skrev och illustrerade böcker, ”The Hole Book” var en av tre böcker, där vi kan se resultatet av en händelse. ”The Slant Book” har jag skrivit om tidigare, och ”The Rocket Book”, finns även den hos Gutenberg.



Matilde Serao känner jag inte alls till — trots att hon nominerades till Nobelpriset i litteratur, fyra gånger. Nu har hennes första roman ”Fantasy”, från 1883, hittat till Gutenberg. En bok som jag är nyfiken på.




Gutenbergs blandning av högt och lågt tilltalar mig, där finns bekanta som Hemingway och Longfellow, men också anonyma skrifter som ”Society for Superseding the Necessity of Climbing Boys, by Encouraging a New Method of Sweeping Chimneys, Twenty-First Report, May 1, 1837 Här blir vi påminda om hur man utnyttjade småpojkar för att kunna sota trånga skorstenar — kommer att tänka på Lisa Tetzners ”Sotarpojken”. Boken kom ut 1941, men utspelar sig från 1838 och framåt.





Dairy Disagreeables Busy the Bacteriologists”, är en annan av alla dessa  upplysande skrifter, riktade till speciella yrkesgrupper, i det här fallet kan jag tänka mig att det är till mejerister, för det handlar uteslutande om smaken på ostar.




Jag kommer förmodligen inte att läsa ”The Almost Perfect Murder. A Case Book of Madame Storey (Madame Storey #7)”, av Hulbert Footner, men jag fascineras av författarens liv och det faktum att han skrev en populär deckarserie med en kvinnlig deckare, Madame Storey, som tydligen inte liknar någon annan detektiv.

 



Dagens sista fynd är skrivet av en kvinna med oräkneliga pseudonymer: ”The Letter of Instructions”, av Lily Adams Beck, varken bok eller författare, vet jag något om.ää



torsdag 13 januari 2022

Grattis Lilla!


Självporträtt
1889-1896
13 januari 1848-28 februari 1933

En intressant konstnär — finns mycket, både av och om henne, på nätet.


A Stream Beneath Poplars   90-00


Haystacks, Giverny  1896


The Trio (Alice, Edith, and Margaret Perry) -98-00


A Cup of Tea  ca. 1900



En barque sur l'Epte à Giverny 1900


 The White Bed Jacket 1905


Portrait of William Dean Howells  1912


A Snowy Monday  1926


The Cellist


Reading


Child in a Garden, Giverny (Lilla Cabot Grew) – (Lilla Cabot Perry)


Young Bicyclist - Lilla Cabot Perry |

tisdag 11 januari 2022

Överst i min läshög/på min läslista

Nytt år och ny lista med temata för alla som vill ge tisdagstips. Hos ”Ugglan & boken” hittar du listan, och där kan du också läsa vad andra bloggare har att rekommendera.


"Naturally you're out of  

BOOK SPACE.   


Everyone is always out of  

BOOK SPACE.  


If you're not out of 

BOOK SPACE,  


You're probably not worth knowing."  

Roger Martin


           Elegant Women in a Library 

              Edouard Gelhay


Jag har så många bokhögen — och läslistor — att jag har betydligt fler än tre böcker överst. 




Överst i första högen ligger ”Astrid Sampe, Förnyare av svensk industritextil”, 2019, av Anne-Marie Ericsson, den har jag läst i, av och till — men eftersom det är en intressant bok, så vill jag gärna avsluta den.




I nästa hög finns biografin om Alfhild Agrell, en bok jag har haft i flera år — ett bokmärke mitt i andra kapitlet visar att det var så långt jag kom då när boken var ny, och mitt liv blev så händelserikt, att det inte rymde någon läsning.

Jag har läst flera av Alfhilds böcker (många finns hos Litteraturbanken) tyckt om en del, men inte alla. Men de har intresserat mig tillräckligt mycket för att jag vill veta mer om författaren.

”Alfhild Agrell, rebell, humorist, berättare”, 1914, av Ingeborg Nordin Hennel.


Så till den tredje boken — vid det här laget har jag bestämt mig för en bok, bara för att strax komma på en annan, och ännu en annan, och… jag vet inte hur många gånger. Kanske får jag skriva ett inlägg om alla bortvalda böcker.

Men nu är det tisdag morgon, och jag måste bestämma mig — och valet faller på Country Neighbors”, 1910, av Alice Brown.




Några av hennes böcker har jag läst tidigare, att de gett mersmak beror delvis på att de utspelar sig i New England (där jag trivs), men allra mest på Alice förmåga att med få ord teckna en persons karaktär.

Hennes böcker är inget för den som vill ha rafflande handling och spänning — men för den som tycker om att läsa om det dagliga livet, för drygt hundra år sedan finns här mycket att hämta.


Nu återstår bara att se om blogger låter mig publicera det här — om jag kommer att kunna besvara kommentarer, och om jag tillåts att kommentera på andra bloggar. Livet är spännande!

lördag 8 januari 2022

Lördag med Gutenberg

 

How will our grandnephew live in 2012" of the chocolate company Lombart

”A. D. 10,000. An old man, more than six hundred years of age, was walking with a boy through a great museum. The people who were moving around them had beautiful forms, and faces which were indescribably refined and spiritual.

“Father,” said the boy, “you promised to tell me to-day about the Dark Ages. I like to hear how men lived and thought long ago.

”It is no easy task to make you understand the past,” was the reply. “It is hard to realize that man could have been so ignorant as he was eight thousand years ago, but come with me; I will show you something.”

He led the boy to a cabinet containing a few time-worn books bound in solid gold.

“You have never seen a book,” he said, taking out a large volume and carefully placing it on a silk cushion on a table. “There are only a few in the leading museums of the world. Time was when there were as many books on earth as inhabitants.”


Trots att Gutenberg hade en hel del intressant i dag, så kom jag aldrig förbi ”In the Year Ten Thousand”, av Will N. Harben. En bok som skrevs 1892, och som beskriver en framtid där vi läsande varelser på 2000-talet betraktas som barbarer.

Jag har ju skrivit om några av alla dessa utopiska böcker tidigare — men den här boken har jag missat, vilket inte är svårt eftersom det förefaller att, ända sedan Platons dagar ha varit ett populärt ämne.


“I cannot understand,” said the boy with a look of perplexity on his intellectual face. “I cannot see what people could have wanted with them; they are not attractive; they seem to be useless.”

The old man smiled. “When I was your age, the subject was too deep for me; but as I grew older and made a close study of the history of the past, the use of books.

The old man put his delicate fingers on the page. “A line of these words may have conveyed a valuable thought to a reader long ago,” he said, reflectively. “In fact, this book purports to be a history of the world up to the year 2000. Here are some pictures,” he continued, turning the worn leaves carefully. “This is George Washington; this a pope of a church called the Roman Catholic; this is a man named Gladstone, who was a great political leader in England. 

fredag 7 januari 2022

Från Tegnér till Alströmer

 


(Gammel-)faster Ingeborgs födelsedagsalbum får ligga framme — det är alldeles för sönderläst för att kunna stå i en bokhylla — det har det goda med sig att jag ser det ofta, och kan kika på dagens datum när jag går förbi. Så får jag mig en vers till livs också — inte alltid i min smak, men alltid lika intressant.

Som dagens dikt av Esaias Tegnér, från 1848:


Jag älskar prosan, lifvets verklighet,

Urformationen utaf tingens väsen,

Och ofta lägger jag med flit i dikten

En bit granitberg för att hålla samman

Den lösa grund, som rimmen spela på.

Ty prosa är likväl förstånd och klarhet,

Som ordna allt och sammanhålla verlden,

Den yttre som den inre, i sin ban.

Hon sväfvar ej i luften, utan står 

Med senfull fot på säker jord och blickar,

Väl utan längtan, men ej utan hopp,

Med jerngrå ögon till sin himmel opp.

      Esaias Tegnér 

 

Men det som jag tyckte var mest spännande i dag var högersidans anteckning, att Malla Kafvle hade födelsedag i dag. Jag har ingen aning om vem hon var — faster hade en stor bekantskapskrets. Malla var 40 år äldre än faster, kanske var det en väninna till fasters mamma Ellen.




Jag läser att Kafle var en adlig, numera utdöd, ätt — och Malla var den sista av ätten. Det känns en aning vemodigt, varför  kan jag inte göra klart för mig.



Jag ser också att det även var Jonas Alströmers födelsedag — fast han var född redan 1685. För mig är han bara killen som tog med sig potatis hem till Sverige, men jag läser att han gjorde så mycket mer — han kallas också för de svenska slöjdernas fader. En intressant person!

Det finns mycket att läsa om honom på nätet — gör det!


https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Jonas_Alströmer

måndag 3 januari 2022

Tränera

 vid Lac Leman. 


Att drömma i löfsaln, som rankan bekransar 

     Med skuggande fransar, 

Och se på ett vatten med färg af smaragd, 

Där Alpen sig speglar och solstrålen dansar, 

Det är under dagen min endaste bragd. 

   från Carl Snoilskys dikt ”vid Lac Leman”


Dolce Far Niente*, 1872 

William Quiller Orchardson


Är det något jag är bra på, så är det att tränera!

Fast inte förrän i dag, när tränera är dagens ord, visste jag att denna min väl utvecklade förmåga att procrastinera, heter så.


Varför inte läsa något lättläst och nöjsam, där du sitter i lövsalen, eller vid brasan — till exempel ”Diary of a Provincial Lady”, av E. M. Delafield.


*Italienska för ”det ljuvliga i att göra ingenting”.



<><><><>

fredag 31 december 2021

Bubbert

Alla vet vi väl vad bäva betyder — jag har nog aldrig tänkt närmare på den exakta betydelsen, bara tänkt på det som en känsla, vilket är den ena betydelsen: fruktan, ängslan.

Att det kan vara något mer fysiskt påtagligt borde jag ju ha vetat, eftersom jag ju vet vad en jordbävning är.

”En brokig sprätt med en bäfvande fjäderbuska spatserar förbi.” kunde man läsa i ”Stockholms Posten”, 1779, och det var en användbar synonym till darra — man var bäf-hänt, och rösten kunde bäfva. 

SAOB har mycket att säga om detta intressanta ord.

Men varför i all världen, undrar nog vän av ordning, varför slå upp ordet bäfva.

Jo, därför att jag tittade på gamla recept — en av mina anmödrar, Augusta (1824-1866) skrev ned recept i en skrivbok, på utsidan står att läsa ”Rosor plockade kring köksspisen”.


Augusta 

I den boken finns bland mycket annat recept på ”Bubbert”, om SAOB inte har så värst mycket mer att säga, än att det är en efterrätt och ordet är besläktat med bäva. Då förstår man ju omedelbart vilken konsistens rätten har.


Augusta var noga med källangivelser, det här var inte hennes eget recept, med hennes prydliga piktur står:  från ”Hjelpreda I Hushållningen För Unga Fruentimber”, och där hittar jag både de recept som Augusta skrivit av, och andra bubbertrecept.


Hwit Bubbert i Stop

Et halft stop söt miölk och 8 ägge-hwitor wispas rätt wäl med såcker, hwilket slås uti et tennstop, som sättes uti en kokande watten-gryta, och när miölken är wäl stannad, tages stopet utur grytan; sedan det är kallt, lägges det med en sked uti et fat, och ätes med söt grädda, som är såcker uti.


Tror jag hoppar över bubberten och ägnar mig åt den här sortens efterrätt.


A good book as a dessert. 

Paul Fischer



torsdag 30 december 2021

Selmas ”Julgästen”

 

The Flute Player, 1909

Campbell Lindsay Smith  

är väl passande läsning nu i mellandagarna, innan julen slinker ut för att ge plats åt det nya året.

Det är en novell som ingår i novellsamlingen ”Osynliga länkar”. En bok som kom ut 1894, då den enda bok hon ditintills gett ut var ”Gösta Berlings saga”.

Den finns att läsa både med ögonen och öronen.


tisdag 28 december 2021

Christina Rossetti

Christina Rossetti målad av DanteGabriel Rossetti


 Så här i juletid kan du knappast ha undgått att höra "In the Bleak Midwinter", förmodligen en av Christina Rossettis mest kända dikter, som är tonsatt av Gustav Holst.

Christinas var syster till poeten och konstnären Dante Gabriel Rossetti

Med en italiensk far och halv-italiensk mor, var alla deras fyra barn tvåspråkiga och diktade på båda språken. Ett av familjens nöjen, från det att barnen var små, var att skriva dikter på ett givet ämne.

För den som vill veta mer om denna oerhört begåvade och intressanta familj finns mycket att läsa — vilket jag rekommenderar. Räcker inte det finns flera biografier hos Internet Archive.


I dag är det 127 år sedan Christina dog, och hennes bror Dante skrev den här dikten:


My Sister's Sleep


She fell asleep on Christmas Eve.

  Upon her eyes' most patient calms

  The lids were shut; her uplaid arms

Covered her bosom, I believe.


Our mother, who had leaned all day

  Over the bed from chime to chime,

  Then raised herself for the first time,

And as she sat her down, did pray.


Her little work-table was spread

  With work to finish. For the glare

  Made by her candle, she had care

To work some distance from the bed.


Without, there was a good moon up,

  Which left its shadows far within;

  The depth of light that it was in

Seemed hollow like an altar-cup.


Through the small room, with subtle sound

  Of flame, by vents the fireshine drove

  And reddened. In its dim alcove

The mirror shed a clearness round.


I had been sitting up some nights,

  And my tir'd mind felt weak and blank;

  Like a sharp strengthening wine, it drank

The stillness and the broken lights.


Silence was speaking at my side

  With an exceedingly clear voice:

  I knew the calm as of a choice

Made in God for me, to abide.


I said, “Full knowledge does not grieve:

  This which upon my spirit dwells

  Perhaps would have been sorrow else:

But I am glad 'tis Christmas Eve.”


Twelve struck. That sound, which all the years

  Hear in each hour, crept off; and then

  The ruffled silence spread again,

Like water that a pebble stirs.


Our mother rose from where she sat.

  Her needles, as she laid them down,

  Met lightly, and her silken gown

Settled: no other noise than that.


“Glory unto the Newly Born!”

  So, as said angels, she did say;

  Because we were in Christmas-day,

Though it would still be long till dawn.


She stood a moment with her hands

  Kept in each other, praying much;

  A moment that the soul may touch

But the heart only understands.


Almost unwittingly, my mind

  Repeated her words after her;

  Perhaps tho' my lips did not stir;

It was scarce thought, or cause assign'd.


Just then in the room over us

  There was a pushing back of chairs,

  As some who had sat unawares

So late, now heard the hour, and rose.


Anxious, with softly stepping haste,

  Our mother went where Margaret lay,

  Fearing the sounds o'erhead—should they

Have broken her long-watched for rest!


She stooped an instant, calm, and turned;

  But suddenly turned back again;

  And all her features seemed in pain

With woe, and her eyes gazed and yearned. 


For my part, I but hid my face,

  And held my breath, and spake no word:

  There was none spoken; but I heard

The silence for a little space.


My mother bowed herself and wept.

  And both my arms fell, and I said:

  “God knows I knew that she was dead.”

And there, all white, my sister slept.


Then kneeling, upon Christmas morn

  A little after twelve o'clock

  We said, ere the first quarter struck,

“Christ's blessing on the newly born!”