Berätta för mig

Det finns en hel del i sajbervärlden, som jag inte förstår. Kanske några av alla insatta bloggkollegor kan bilda mig.

Varför använder man asterisk? Det händer relativt ofta att folk avslutar en mening med *ler* eller *tihi*. Jo, jag fattar att bloggaren sitter hemma i soffan och ler eller fnittar — men varför asteriskerna?

Är det inte lite lustigt att vi under alla år fram till datorernas intåg, klarade av att skriva vanliga brev, utan att markera hur roliga vi var?

Och så är det, det här med att gilla, såg för en tid sedan att en person berättat om hur förkyld och eländig hon var. Är det då verkligen kåmm ill få att trycka på gillaknappen, vilket ett antal personer gjort?

Mer upphöjda tankar

Det tycks finnas gott om biblioteksstegar på nätet — men än så länge har jag inte hittat någon snygg variant. Priser har jag inte ens tittat efter, men jag kan tänka mig att de ligger på en för mig onåbar nivå. Den här som får mig att tänka på trapporna man rullade fram till flygplanen, på den tiden man traskade ut på plattan för att äntra sitt plan, verkar för all del praktisk, men förutom att den är ful, skulle den nog mest vara i vägen, till och med i mitt relativt stora rum.

Det svenska hörnet är avklarat, vilket betyder att andra sidan av rummet, där jag nu befinner mig, ser ännu värre ut än innan jag grep mig an det nu organiserade. 

Så nu har jag gett mig i kast med hyllorna med de tyska böckerna. Hyllor jag inte frekventerat särskilt ofta, varför de bjuder på en del överraskningar. 

Som "Zwischenfall in Lohwinckel" av Vicki Baum — det framgår att min mor fick den i premium i sista ring. På den tiden hörde det till att kunna läsa fraktur, även jag har läst böcker i fraktur, men då har de varit på svenska. Men mors tyska var bra mycket bättre än min, och boken ser läst ut.

Det får mig att fundera över när man upphörde att premiera elever — på 60-talet? Det var nog inte alltid dessa böcker blev lästa. Stipendier fortsatte ju att delas ut, men så vitt jag vet, var det stipendier man själv sökte.

Kvinnosyn

för 104 år sedan

 Så värst mycket om Leon Welamson får man inte veta om man letar på nätet. Hur han var som människa, menar jag, vi får dra våra egna slutsatser utifrån bilderna i hans bok "Feminum".

 förkämpar för kvinnlig rösträtt

 varité

mlle andersson sång & dans

  i flirt·rännan

  en cigarr·tillhanda·hållerska

 sport

 nattfjärilar

 en lyckligt gift

 inom detta pansar döljer sig tecknaren 

efter förstörandet af all den dyrbara

tuschen fann han lämpligt att mot 

damernas event. angrepp förskansa sig

Lördag med Gutenberg

 The Road of a Thousand Wonders The Coast Line--Shasta Route of the Southern Pacific Company from Los Angeles Through San Francisco, to Portland, a Journey of One Thousand Three Hundred Miles, utgiven av Passenger Dept. Southern Pacific Co, 1907.

I dag lockar Johannes med mig på en tur längs USAs västkust. Turen börjar i Los Angeles och sträcker sig drygt 200 mil till Portland, Oregon. 

Jag började tidigt i morse och har rest hela dagen — varje ort, och varje person som nämns i boken kan man hitta på nätet. Det är spännande att se vad som hänt på de drygt hundra år, sedan boken skrevs.

Jag lekte med tanken på att jag skulle leta fram mina egna bilder, från en del av platserna som är omnämnda, men jag insåg snart att det förmodligen inte skulle bli något inlägg om jag först skulle rota fram bilder och dagböcker. Nej, jag nöjde mig med att att läsa texten och titta på bilderna — och minnas.

Det kan tyckas att jag har med många bilder, men det är bara en liten del av vad boken bjuder, så har du minnen från den här kustvägen, så titta i boken.

And Los Angeles, with its palms and olives, its crumbling adobes, side by side with thirteen-story fire-proof steel business blocks, electric railway cars whizzing everywhere—what a marvel of the Past, jostled by Progress! 

Inte så långt ifrån Santa Barbara fanns denna vinstock, jag letar på nätet efter något om den, men hittar inget.

Along here is Carpinteria, an old Spanish settlement, which possesses among its features of interest, an ancient trellised grape vine, nearly three feet in diameter at its base. At Summerland there is a veritable forest of oil derricks stretching along the beach, many of them in the surf and even at sea far beyond the low tide mark. 

 THIS IS THE LARGEST GRAPEVINE IN THE WORLD—SIXTY YEARS OLD—TEN TONS OF GRAPES IS ITS RECORD CROP

WHERE OIL AND WATER ALMOST MIX—DERRICKS AT SUMMERLAND WHERE OIL IS PUMPED FROM BENEATH THE OCEAN
Inte särskilt vackert, men när har naturvärdena vunnit över pengarna i detta land. 

 CALIFORNIA POLYTECHNIC SCHOOL NEAR SAN LUIS OBISPO, WHERE DIPLOMAS IN USEFULNESS ARE AWARDED
Att införa användbarhet i skolorna för våra svenska ungdomar, vore kanske en god idé. Fast jag kan tänka mig att det blir en livlig debatt om vad som ska innefattas i ordet.

MITER MOUNT—ONE OF THE MANY WONDERS OF THE SANTA LUCIA MOUNTAINS WITH THEIR OAK-CLAD HILLSIDES AND INVITING CAÑONS WHERE EVERY CURVE SUGGESTS AN IDEAL HOMESITE FOR YOUR CASTLE IN SPAIN
Beyond this point the valley broadens and the road enters the hot spring region, in the center of which is El Paso de Robles, the “pass of the oaks.” Here at Paso Robles and at Santa Ysabel, close at hand, are mineral springs of all sorts and temperature, clay-mud, sand, iron, sulphur, soda, lithia; all within a small area as if marshaled for the healing of the nations. The elevation is 720 feet above sea level, about that of Carlsbad, Baden-Baden, or Kissingen. A flowing well furnishes 2,000,000 gallons daily of hot sulphur water, excellent for both internal and external uses. The hot lithia spring is 124 degrees; the great sulphur spring 107 degrees. The sanitary value of these wonderful founts of healing was recognized long ago, and every season seekers for health come to be cured, as the sufferers of France make pilgrimage to Lourdes; the dry air, the sunshine, the healing waters from Nature’s laboratory soon make the patient feel as good as new.
The hotel here fulfils a joint mission, entertaining recreation-seekers as well as those looking for the boon of health. It is a modern, elaborately equipped hotel, with every twentieth-century convenience, and an annex that expresses the last word, architecturally and scientifically, in the line of a bath house. It is completely fitted for the use of all modern water cures. It cost over $100,000. Into it has gone the thought and suggestion of the best authorities in hydrotherapy. The baths are fitted with a splendor that suggests the bathing luxuries of ancient Rome—pure white marble from Carrara, glazed white tiles, “novus” glass for the mud baths, porcelain tubs, spotless woodwork. All the patients are scientifically treated by a competent physician, expert in the methods of securing the most effective results from water treatment. The latest apparatus has been secured, and nothing in the scientific application of water, hot-air, hot-mud, vapor, or electricity, is wanting. Paso Robles is the center for many interesting drives, and time runs rapidly driving, riding or automobiling about the hills, to the seacoast, or to Mission San Miguel. Any of these drives among the hills, under the oaks out in the sunshine, will produce results that any doctor would be proud to send a bill for.
Att resa bort, för att bli vackrare och friskare, är sannerligen ingen ny företeelse.
Det som slår mig som lustigt i boken är att man hela tiden jämför orter, med mer kända orter på ostkusten eller i Europa. Ett försök att introducera det då, rätt okända Kalifornien för allmänheten?

 THE FIRST THEATER IN CALIFORNIA—A TYPE OF THE ADOBE BUILDINGS OF OLD MONTEREY—JENNY LIND—THEY SAY—SANG HERE IN THE ‘FIFTIES’

 AMONG THE BIG TREES OF THE SANTA CRUZ MOUNTAINS—ALL OF THE TREES IN THIS GROVE BEAR DISTINGUISHED NAMES

 THE PLACE TO SEE OTHER WORLDS IF YOU ARE TIRED OF THIS ONE—THE LICK OBSERVATORY ON MOUNT HAMILTON

VAN NESS AVENUE, SAN FRANCISCO’S NEW SHOPPING THOROUGHFARE—THE STORES, WHILE OF HASTY DESIGN, HOLD WARES RIVALLING THOSE OF ANY METROPOLIS AND THE AVENUE ITSELF IS A FASHIONABLE RESORT FOR BOULEVARDIERS

 EVERYONE HAS HEARD OF SAN FRANCISCO’S CLIFF HOUSE AND THE SEAL ROCKS—HERE, EVERY HOLIDAY, GAY CROWDS PICNIC ON THE SANDS, BATHE IN THE BREAKERS AND WATCH THE SPORTIVE SEA LIONS
Säkert har många av er trevliga minnen från den här restaurangen.

UNION SQUARE—SAN FRANCISCO, THE CENTER OF THE BUSINESS SECTION, WHERE RAPID RECONSTRUCTION HAS ALREADY PROVIDED THE NUCLEUS OF THE NEW CITY

In San Francisco—righting itself rapidly since the great disaster of April 18-20, 1906—one may readily pass two weeks or more in diversified pleasure, entertainment and instruction. Here is a city of 500,000, eighth among the cities of the United States at the last census and in line for sixth place. Everywhere the demands of trade and of modern civilization are crowding the city. In its harbor the ships of war of all the nations of the world could float, with room and to spare. The climate welcomes the health-seeker and the man who would live out of doors all the year. The fast-growing city, with buildings going up everywhere to replace those lost in the big fire, is the heart of the state.

Here is sunshine almost every day; here one can utilize every moment for business or pleasure. The Weather Bureau records show that the city averages 294 sunshiny days a year.

 IN THE CAÑON OF THE UPPER SACRAMENTO—WHERE EVERY CURVE DISCLOSES SCENES OF ENTRANCING BEAUTY

 SNOW-CAPPED MOUNT SHASTA 14,444 FEET. ONE OF THE WORLD’S WONDERS

 SIXTH STREET PORTLAND IS TYPICAL OF THIS PROGRESSIVE CITY. THE HOTEL PORTLAND AND “THE OREGONIAN” BUILDING ON THE LEFT

DAWN ON MOUNT HOOD

Upphöjda tankar

bokstavligen talat — och det rör sig mest om bokstäver. 

Så många bokstäver att det blir böcker. Och så många böcker att det blir en aning svåröverblickat. Ända tills häromdagen trodde jag att jag lämnat tillräckligt stora gap i hyllorna, för att jag skulle kunna få rum med bortglömda (och nya) böcker — men trots att jag sållat bort rätt många böcker under katalogiseringens gång, upptäcker jag att gapen inte var tillräckligt stora. Jag hade inget val, det var bara att plocka ner böcker, och flytta tillbaks dem några hyllmeter längre åt höger. Det ger motion, men också lite spänning åt livet — kommer jag att dråsa i golvet med famnen full av böcker, och i så fall, kommer jag att kunna resa mig igen. Hitintills har det gått bra, kanske för att jag snart insåg att den vanliga pallen med två trappsteg, men inget att hålla sig i är, om inte livsfarlig, så i alla fall farlig för icke purunga tanter. Det var nu jag började drömma om en biblioteksstege, en med ledtång, avställningsyta och helst en vadderad sittplats. Det senare är naturligtvis helt onödigt, om man vill bli färdig någon gång. Men nog är det frestande att fördjupa sig i något intressant, i ställer för att klättra upp och ned, med armarna fulla av bokstaplar. 

Jag har i alla fall haft vett nog att hämta en rejälare, och högre, stege — den är inte vacker, men jag har något att hålla mig i.

Helt och hållet kan jag naturligtvis inte avhålla mig från att kika i böckerna, men ståendes högst upp på stegen, blir det mest en snabb titt på första sidan — och ibland den sista. Det händer att jag blir nyfiken på okända författare, så när jag läst inledningen i J. B. Burys bok "Tankefrihetens historia" tryckt 1917, blev jag tvungen att klättra ned, för att konsultera nätet.

Att tanken är fri, är en vanlig sentens. Man kan ju aldrig hindra en människa att tänka vad hon behagar, så länge hon tiger, med vad hon tänker. Hennes tankeverksamhet är beroende endast av hennes erfarenhet och av styrkan i  hennes fantasi. Men denna hennes naturliga frihet till rent privat tänkande är av ringa värde. Att icke få meddela sina tankar till andra är otillfredsställande, ja, pinsamt för den tänkande själv och tydligen utan värde för hans medmänniskor. För övrigt är det utomordentligt svårt att hålla inne med tankar, som äga någon makt över ens själ. Om vårt tänkande leder oss till att ifrågasätta förträffligheten av de idéer och vanor, som behärska de människors liv, bland vilka vi vistas, att förkasta övertygelser, vid vilka dessa fasthålla, och att skänka bättre levnadsvägar än dem de följa, är det alldeles omöjligt för oss, ifall vi äro övertygade om sanningen av vårt eget resonemang, att icke, om ej genom ord, genom vår tystnad eller vårt allmänna uppträdande förråda, att vi skilja oss från dem och ej dela deras mening. Mången har liksom Sokrates föredragit, och mången föredrager ännu i dag att hellre trotsa döden än att fördölja sina tankar. Tankefrihet i någon som helst värdefull mening, innesluter alltså yttrandefrihet.

Vad gjorde jag utan datorn‽ Jag hittar snabbt boken hos Gutenberg, (A History of Freedom of Thought, by John Bagnell Bury) där texten inte verkar fullt så otymplig, som den svenska översättningen.

Delar av Burys text får mig att tänka på oss bloggare.

Tankar till teet

Twenty years from now you will be more disappointed by the things that you didn't do than by the ones you did do. So throw off the bowlines. Sail away from the safe harbor. Catch the trade winds in your sails. Explore. Dream. Discover. 

       Mark Twain

Nej Samuel (Mark), jag håller inte med — inte om vad du säger i den första meningen alltså. Visst är det nyttigt att utmana sig själv ibland, men det ska vara en utmaning som får mig att växa, inte en utmaning för utmaningens skull. När jag ser tillbaka, och det mer än tjugo år, då ser jag sådant som jag är innerligt tacksam för att jag inte gjorde.  Naturligtvis fanns det saker jag kunde att gjort på andra sätt, det finns det alltid, men det betyder inte att jag ångrar att jag gjorde på mitt sätt eftersom det gav mig nyttiga lärdomar.
Tryggheten hittar jag förresten inte i hamnen, utan i mig själv. Att utforska, drömma och upptäcka kan jag göra var som helst, när som helst.

Grattis Antonio!

Antonio Lucio Vivaldi

4 mars 1678 - 28 juli 1741

Kvällsgymnastik

för de små grå — som inte lär vara så grå.

See if you can figure out what these seven words all have in common?

1. Banana
2. Dresser
3. Grammar
4. Potato
5. Revive
6. Uneven
7. Assess

Are you peeking or have you already given up?  Give it another try....Look at each word carefully. You'll kick yourself when you discover the answer. This is so cool.....     No, it is not that they all have at least  2 double letters....   Answer is below!

svar svar SVAR svar  svar svar svar svar svar svar svar svar SVAR svar  svar svar svar svar svar svar svar svar svar SVAR svar  svar svar svar svar svar svar svar svar SVAR svar  svar svar svar svar svar svar svar svar SVAR svar  svar svar svar svar svar svar svar svar svar SVAR svar    

svar svar svar svar svar svar  svar svar SVAR svar  svar svar svar svar svar svar svar svar SVAR svar  svar svar svar svar svar svar svar svar svar SVAR svar  svar svar svar svar svar svar svar svar SVAR svar  svar svar svar svar svar svar svar svar SVAR svar  svar svar svar svar svar svar svar svar svar SVAR svar  svar svar svar svar svar svar

Answer:
In all of the words listed, if you take the first letter, place it at the end of the word, and then spell the word backwards, it will be the same word. Did you figure it out? 

Mer munterljus

 I Ellen Keys lilla tunna bok "Skönhet för alla", finns ytterligare tre uppsatser, "Vardagsskönhet", "Festvanor", och Skymningsbrasan", du kan läsa boken hos Runeberg. Jag började med den sista uppsatsen — den om brasor, här talar sig Ellen varm (ett brandtal?) för brasans bevarande. En aning förvånad blir jag då jag inser att redan 1870, när "Skymningsbrasan" skrevs, så började landets brasor falna.

Och år från år uttränges brasan av bränsle-sparande uppfinningar. Det är icke mera den blossande julbrasan, som ger julaftonen dess ljusskimmer. De väldiga stockeldarna flamma icke längre i de stora öppna spislarna på herre-gårdarna, ty spislarna hava måst ge vika för kakelugnarna, som nu i sin ordning ofta stå kalla. Just i vår tid, när man icke längre har ro att hålla skymning eller råd att elda med ved, har man börjat brodera braskuddar, inbjudande till långa pratstunder framför elden i skumrasket, kuddar, vilkas oföränderligt prydliga skick emellertid visar, att brasan sällan brinner. Som andra gudomligheter före henne är hon förjagad av nyttan, denna gång i gestalt av kaminer och värmeledningar!
Men med brasan förlorar vårt folk mer poesi och skönhet än om tre fjärdedelar av våra skalders och målares verk gingo upp i rök.
_ _ _
När så den tiden kom att man kunde läsa sagor själv, huru många förbud utfärdades icke mot att läsa vid eldsken för ögonens skull; förbud dem man gjorde väl i att överträda! Ty om än ögonen ledo en smula — vad vann icke fantasien av denna läsning framstupa vid brasan, vars flammor lekte över Andersens Eventyr eller folksagorna eller Snorre Sturlason och vars röda glöd manade fram syner av de blodiga böljorna vid Svoldem och Hjörungavåg! 

Många gånger har jag tänkt att jag skulle ta upp tillverkningen av braskuddar, men med stigande ålder har tanken på att sitta på golvet, utan ryggstöd, blivit mindre attraktiv (för att inte tala om att man så småningom måste ta sig upp från golvet!)
Och jag vet inte hur många gånger äldre släktingar varnade mig för att läsa i dålig belysning — mina ögon skulle bli förstörda!

 Hur vanligt det är med eldstäder i moderna bostäder, vet jag inte, men för den som vill bygga sig en dylik, finns handfasta råd att hämta hos Gutenberg: "Farmers' Bulletin 1230 - Chimneys & Fireplaces", (1922) av A. M. Daniels och "Making a Fireplace", (1913) av Henry H. Saylor. Båda böckerna är illustrerade med både ritningar och foton och har pedagogiska anvisningar.