The History of Professor De Laix — novellutmaningen

3. Läs en novell med bokstaven X i titeln — The History of Professor De Laix, 1992,  av Robert Harris ur novellsamlingen "Stories From the Old Attic".

After all, the most beautiful part of a given day is known only after dark, and the best path up the mountain—which I take to be the path of true wisdom—is seen only from the top."

Så hittar jag en nu levande författare, som jag gillar — och lyckas leta rätt på en av hans noveller som passar in på en av de fyrtio rubrikerna. 
Alla bokens noveller är korta, och när jag läst ett par av dem börjar jag inse att det inte kan vara helt enkelt att få till en läsvärd berättelse med så få ord.

Lästa noveller:

 2. Läs en novell som filmatiserats — The Quiet Man  av Maurice Walsh

13. Läs en novell med färre än sju sidor — This and That, av Robert Lynd

8. Läs en novell om en hemlighet — "The Guilty Secret"— av Charles Paul de Kock ur International Short Stories: French, från 1910.

19. Läs en novell där någon dansar — The Dancer In Red  and Other Stories, 1906, av Fergus Hume

23. Läs en novell där ett fordon spelar en stor roll  "Professor Todd's used car", av L.H. Robbins, ur novellsamlingen O. Henry memorial award prize stories of 1920.

38. Läs en novell där (minst) en av personerna är ett barn — Barnflickan, 1894, av Minna Canth i boken "Noveller".

1099

dagar kvar 

i

Svarslös

Bläddrar igenom en gratistidning som kom häromdagen. Efter varje artikel som handlar om någon — känd eller okänd — så ställs dessa eviga frågor:

favoritbok?

favoritfilm?

favoritmat?

favoritdryck?

drömresa?

senaste sms:et?

Jag får väl vara tacksam för att de inte säger favvo! Eller kanske bara att det inte är mig de skriver om — för jag skulle inte kunna svara på en enda av dessa frågor.  Jag läser sällan svaren, så jag kan inte uttala mig om dem, men jag har en känsla av att det är noga uttänkta svar, som ska ge en bild av hur man vill framstå — intellektuell, sportig, miljömedveten eller hur man nu vill framstå.

Jag har aldrig sett att någon kallat en resa till mormor i Koskullskulle för en drömresa, eller att Kalle Anka är favoritlektyren och wienerbröd favoritkosten.

Men hur kommer folk fram till ett svar? Jag skulle inte kunna svara på en enda av frågorna, att jag aldrig ser på film, sorterar genast bort den frågan, men de andra då? Kommer fram till att när det gäller dryck finns bara två alternativ, te och vatten — de kommer på delad första plats — och sms:ar gör jag så sällan att jag inte för mitt liv kan minnas det senaste. Så här sitter jag och grunnar, och blir lite fundersam — varför i hela friden måste allt betygsättas? Jag kommer att tänka på att när jag gick i småklasserna, så brukade de "stora barnen" smyga sig på småglina, omringa dem och fråga vem de tyckte bäst om, mamma eller pappa. Och man slapp inte ut ur ringen förrän man svarat.

1100

dagar kvar 

i

läsa verb läste läst, pres. läser

HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. läsa 'plocka, samla; läsa'; gemens. germ. ord, urspr. 'plocka; samla'; bet. 'läsa' lån från ty. lesen, analogt med lat. legere 'plocka; läsa'; jfr legend

Honor C. Appleton

If you read one book a week, starting at the age of 5, and live to be 80, you will have read a grand total of 3900 books, a little over one-tenth of 1 percent of the books currently in print.

Lewis Buzbee,

i "The Yellow-Lighted Bookshop"

1101

dagar kvar 

i

Barnflickan — novellutmaningen

38. Läs en novell där (minst) en av personerna är ett barn — Barnflickan, 1894, av Minna Canth i boken "Noveller".

Visst låter det gulligt och bra — och jag önskar verkligen att alla barn, alla barn i hela världen hade ett eget rum med bokyllor fyllda av böcker, en byrå med kläder, och om de så önskar grisskära tapeter!

Men tyvärr är det inte så det ser ut, den här novellens trettonåriga Emmi är barnpiga och förväntas finnas till hands dygnets alla timmar.

— Hör på, Silja, sade Emmi, då hon klädde af sig, hvarför äro vi pigor så dåliga?

— Vet du inte det?

— Nej.

— Därför att vi måste vaka så mycket. Vi hinna synda dubbelt mera än andra. Ser du, för herrskapet, som sofver ända till klockan åtta eller tio, blir mången synd ogjord.

 Minna Canths berättelser hör inte till de glättiga — hon skrev ofta om människorna på livets skuggsida — och det råder ingen tvekan om var hennes sympatier låg, hon driver obarmhärtigt med de högfärdiga och tillgjorda som strävar efter att vara fint folk, och skildrar ömsint de hårt arbetande kvinnorna i sina böcker. Och hon visste hur viktigt det är för alla människor att få tillfredsställa sina behov av att läsa och utvecklas som människa.

Nu har jag inte läst så värst mycket av henne, de flesta av de böcker som finns hos Gutenberg är på finska. Bara några få är översatta till svenska, och de är intressant läsning eftersom det rätt som det är dyker upp ord som vi inte använder i Sverige. Kanske gjorde vi det förr, för SAOB bekräftar att orden betyder vad jag tror. (Vad gjorde jag utan SAOB‽) 

"Prata inte råsk" står det, och jag hittar ordet fast det här stavas med o, och där står bland annat:

ROSK (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i Finl., vard.) koll.: skräp; bråte; boss; fnas; smolk; grums; bottensats; äv. om enstaka partikel: grand l. korn l. smolk o. d.; jfr RASK, sbst.1, RUSK. 

Jag hittar "paryr" och "knäfvel" men inte kippis. 

Minna var en intressant kvinna, den första finskspråkiga kvinnliga journalisten i Finland, och hon kom att bli socialt engagerad. I företalet till "Noveller" ger hon en sammanfattning av sitt liv som är väl värd att läsa. Där berättar hon bland annat hur hon och hennes man fick sparken från den tidning där de, eller egentligen bara hennes man, var anställd — men där även Minna skrev:

"Och reformifvern grep mig genast. Jag skref våldsamma artiklar mot brännvinet, och dessa väkte uppmärksamhet på platsen, ty nykterhetsfrågan var då ännu ej satt under debatt i vårt land.

Men o ve! Jag hade glömt att bladets ägare också var ägare af ett bränneri. Han blef mäkta vred och förebrådde mig att jag »brände upp brödet för honom». Då året gått till ända, var min man icke längre redaktör för tidningen, och jag måste vackert vända åter till symaskinen."

I Finland firar man den 19 mars Minna Canth-dagen, tillika jämnställdhetsdagen.

För att hedra minnet av Minna Canth har man rest 

en staty av henne i varje hemstad - Tammerfors, 

Jyväskylä och Kuopio. På bilden ser vi statyn 

som står i Minna Canths park i Kuopio. 

Bild: Museiverket/Fred Runeberg

Jag blir riktigt upprymd när jag hittar en staty med en upphöjd Minna — hur ofta ser man stayer med kvinnor — och det finns tre upplagor!

Sök på hennes namn och du hittar flera intressanta artiklar!

Lästa noveller:

 2. Läs en novell som filmatiserats — The Quiet Man  av Maurice Walsh

13. Läs en novell med färre än sju sidor — This and That, av Robert Lynd

8. Läs en novell om en hemlighet — "The Guilty Secret"— av Charles Paul de Kock ur International Short Stories: French, från 1910.

19. Läs en novell där någon dansar — The Dancer In Red  and Other Stories, 1906, av Fergus Hume

23. Läs en novell där ett fordon spelar en stor roll  "Professor Todd's used car", av L.H. Robbins, ur novellsamlingen O. Henry memorial award prize stories of 1920.

1102

dagar kvar 

i

Lördag med Gutenberg

Ett av dagens fynd är "The Automatic Toy Works Manufacturers of the Best Novelties in Mechanical and Other Toys" från 1882.  Intressant läsning som fick mig att försöka minnas mina egna leksaker. Jag hade nog rätt gott om leksaker, även om det var långt ifrån de femhundra någonting, som dagens barn lär ha. Men hur mycket jag lekte med dem, är en annan sak, jag läste nog hellre även om jag gärna lekte med både bilar och dockor — men såvitt jag minns, inte så långa stunder i taget. Försöker minnas om jag hade några leksaker som skulle vridas upp — jag tror det, men kan inte minnas vad. Däremot vet jag att jag läste om barn som hade alla möjliga sorters eleganta leksaker som skulle vridas upp. Oftast var de så detaljerade beskrivningar att jag för ett ögonblick nu, trodde att jag självt ägt dem. Att det vimlade av cyklande damer och positivhalare i mina böcker, beror på att jag ärvt mors barnböcker, böcker som hon ofta köpt på antikvariat i sin barndom — för jag tror inte att böcker från 50-talet och senare innehöll så värst många av den sorten. För dit hör ju inte Lillebrors ångmaskin i Lillebror och Karlsson på taket, som jag avundades honom.

 Både lego och meccano kunde nog fängsla mig, men bitarna räckte ju inte alltid till för alla fantastiska skapelser som jag såg för mitt inre öga. Inte förrän jag arbetade på ett dagis, med gott om legobitar, fick jag glädjen att tillsammans med några skapande gossar bygga utan restriktioner. 

Brio hade ju pedagogiska leksaker, men när traktorn var ihopskruvad tappade jag nog intresset för den.  

Och jag undrar i mitt stilla sinne om jag inte rätt snart skulle tröttna på dockan som kryper över golvet.

This unique toy, when wound up, creeps and imitates the movements of a baby in the most natural manner, moving its hands and feet alternately as it passes along, and as it occasionally turns its face towards the spectator, the resemblance to life is almost startling. Delights and pleases both old and young. Durably and elegantly made. Each doll is carefully packed in a substantial wooden box. Parents and friends of little girls send for one of these delightful dolls.

Price, $5.00.

Det går inte heller att komma ifrån att ungefär hälften av de leksaker som presenteras inte skulle betraktas som salongsfähiga i dag.

This piece is similar to the Laundryman represented on the opposite page. It shows Ah-Sin with a smoothing iron, putting the polish upon a gentleman’s linen. The mechanism of these novelties is so perfectly made, that only the greatest abuse can put them out of order.

Price, $2.50.

This mechanical toy is made to imitate an old negro nurse with a child. Her motions are as natural as life. She holds the child in her hands and when the mechanism is started, (by being wound) she leans backward and forward tossing the child up and down in a most surprising manner. This is a very pleasing toy for children and is very popular.

Price, $2.50.

A little girl is seated at a cabinet sewing-machine. On winding up the mechanism her feet begin to work the treadle, and the sewing-machine begins to sew rapidly; she leans forward, puts the work in position, watches it, occasionally rising up and bringing the work up to examine it. These movements are repeated for a long time. The little figure is elegantly dressed in the latest fashion. It combines the attractiveness of a beautiful French doll with the interest of life-like motion.

Price, $3.50.

This devotee of classical music discourses several popular airs, in perfect imitation of his larger brethren. While turning the crank he occasionally shakes his head at the monkey which dances upon the organ, and frequently passes his little cap for contributions. The musical instrument is of the best Swiss manufacture.

Price, $6.00.

In presenting this advocate to the public, and remembering with satisfaction the cordial reception our sterner suffragists and preachers have received, and believing in every respect she is their equal, we shall hope to receive as many calls for her. This woman will not insist upon the last word. Societies supplied with advocates on short notice.

Price, $2.50.

$1 of 1882 dollars would be worth: $23.26 in 2015
$1 of 2015 dollars would be worth $0.04 in 1882

c. 1300, "amorous playing, sport," later "piece of fun or entertainment" (c. 1500), "thing of little value, trifle" (1520s), and "thing for a child to play with" (1580s). Of uncertain origin, and there may be more than one word here. Compare Middle Dutch toy, Dutch tuig "tools, apparatus; stuff, trash," in speeltuig "play-toy, plaything;" German Zeug "stuff, matter, tools," Spielzeug "plaything, toy;" Danish tøj, Swedish tyg "stuff, gear." Applied as an adjective to things of diminutive size, especially dogs, from 1806. Toy-boy is from 1981.

1103

dagar kvar 

i

omkring 1866

Professor Todd's used car — novellutmaningen

23. Läs en novell där ett fordon spelar en stor roll  "Professor Todd's used car", av L.H. Robbins, ur novellsamlingen O. Henry memorial award prize stories of 1920.

He was a meek little man with sagging frame, dim lamps and feeble ignition. Anxiously he pressed the salesman to tell him which of us used cars in the wareroom was the slowest and safest.

The salesman laid his hand upon me and declared soberly:

"You can't possibly go wrong on this one, Mr Todd." To a red-haired boy he called, "Willie, drive Mr. Todd out for a lesson."

Denna pärla till novell ramlade jag över när jag sökte efter en av Alice Duer Millers noveller. Jag kan inte tänka mig en novell som bättre passar in på "en novell där ett fordon spelar en stor roll", eftersom det är den begagnade bilen som är berättaren.

Om den egentliga berättaren L. H. Robbins, hittar jag ingen information — och tyvärr inte mer än ytterligare ett par noveller.

Mr Todd köper sin bil och Willie lär honom att köra:

"Some day you say, I shall be able to drive without thinking?"

Sure! You won't have to use your bean any more'n when you walk."

Och kör gör han, en dag bjuder han sin fru på en åktur — en av dessa klassiska satkärrningar:

Mrs. Todd was one of those gentle souls who get their happiness in being unhappy in the presence of their so-called loved ones. She was perpetually displeased with Todd.

Men nu har Todd lärt sig köra, och låter sig inte nedslås av hustruns beska kommentarer:

Todd gripped the wheel tighter and gave me gas.

"You missed that storm sewer by an inch!" sheexclaimed.

My aim is somewhat wild yet," he admitted. "Perhaps I'll get the next one."

"Jay-eems!"

My dear, we have a horn, remember."

"You did not see that baby carriage until we were right upon it! Don't tell me you did, sir, for I know better."

"I saw it," said Todd, "and I was sure it wouldn't run over us. As you see, it didn't. Trust a baby carriage my love" 

Lästa noveller:

 2. Läs en novell som filmatiserats — The Quiet Man  av Maurice Walsh

13. Läs en novell med färre än sju sidor — This and That, av Robert Lynd

8. Läs en novell om en hemlighet — "The Guilty Secret"— av Charles Paul de Kock ur International Short Stories: French, från 1910.

19. Läs en novell där någon dansar — The Dancer In Red  and Other Stories, 1906, av Fergus Hume

1104

dagar kvar 

i

Vilken god idé!

Sometimes the most urgent thing you 

can possibly do is take a complete rest

                                     Ashleigh Brilliant

 Nej, nej, jag dricker inte alls för mycket te, så jag lutar åt att prova den här metoden. Och medan jag ligger där och låter teet gå in så tänker jag fortsätta att lyssna lyssna till "The Women Who Make Our Novels" av Grant M. Overton.

1105

dagar kvar 

i

The State Dining Room was enlarged in 1902 by the addition of a corridor from which the private stairway led. This necessitated the removal of that portion of the stairs. The room now measures forty by fifty feet and will accommodate as many as one hundred guests at table. The walls are of panelled oak, and the window draperies of heavy green velvet. Flemish tapestries of the sixteenth century are a feature of the room, which is further decorated by a number of heads—trophies of the chase in American hunting-grounds—arranged around the beautifully carved cornice. The furniture is of red mahogany; it includes two tables, the larger, crescent in shape, and the smaller a rounded oblong.

An interesting feature of the furnishings of the State Dining Room is the complete service of china and cut glass, manufactured from special designs made exclusively for the White House and selected by Mrs. Roosevelt from a number submitted to her for approval. The design is simple but rich in effect and the china is of the purest texture, the whole having been very costly. The glass, which includes many pieces, is of the best American cut.

Vårtecken?

I flera dagar har en hackspett trummat — någonstans i närheten!

Prophecy

Rebecca Campbell

The Woodpecker Keeps Returning

The woodpecker keeps returning

to drill the house wall.

Put a pie plate over one place, he chooses another.

There is nothing good to eat there:

he has found in the house

a resonant billboard to post his intentions,

his voluble strength as provider.

But where is the female he drums for? Where?

I ask this, who am myself the ruined siding,

the handsome red-capped bird, the missing mate.

                                                               av  Jane Hirshfield