Glöm inte bort

att det är chokladens dag i dag!

To a Coffee-house, to drink jocolatte, very good. 

                            Pepys, "Diary," Nov. 24, 1664.

A Cup of Chocolate 

Sir John Lavery, R.A.

Sir John var ju inte ens född när Pepys provade på den nya drycken på ett kaffehus i London. Men jag anta'r att damen på bilden njöt sin dryck på ett kaffehus. 
Även i Stockholm serverades denna ädla dryck på stadens kaffehus. Jag läser i "Bellman var där. En vägvisare till Bellmansmiljöer", (1997), en skrift utgiven av Bellmansällskapet:

Thermopolium

STORKYRKOBRI NKEN / PRÄSTGATAN

Thermopolium var 1758 ett av Stockholms tjugotvå kaffehus. Kaffehusen tillhandahöll i huvudsak varm choklad, kaffe och tobak. I veckoskriften Stockholms Oordentligheter 1770 står det "att i Stockholm finns knappt något enda rum på de publika kaffehusen, varest man ej må storkna av tobaksrök och vämjas åt den osnygghet som möter patientens alla fem utvärtes sinnen". Kaffehuset Thermopolium var ökänt för sina "jungfrur", för den fula värdinnan och — ett modernt drag mitt i osnyggheten — för att stället var rökfritt. En annons i Dagligt Allehanda den 5 oktober 1772 lockar med "trenne rum, varest ingen tobak rökes". Värdinnan hette Elsa Barbara Ekenberg och var änka efter en kaffeskänk som hade gjort konkurs.

Drycken förefaller ha varit populär under både 18- och 1900-talet, om man får döma efter omnämnanden i skönlitteraturen. 
Och Selma  skriver i sin "Dagbok. Mårbacka III.": 

I förmaket på måndagsmorgonen den 3 Februari.

I går, när vi satt vid frukostbordet och drack vår choklad (vi får alltid choklad om söndagarna), 

I Helena Nybloms "Väninnorna" påminns jag om Bergs konditori på Regeringsgatan:
"Förresten voro de mycket älskvärda, erbjödo mig en liten kudde att vila mig mot , om jag ville sova och trugade mig nästan att äta av deras chokladkonfekt (som just inte var vidare god. Tacka vet jag Bergs choklad!)"
Jag var visserligen ung när de kvarteren på Regeringsgatan revs, och det är inte deras choklad jag minns, utan att jag läste mina läxor medan mor och hennes väninnor fikade.
Ämnar du dig till Köpenhamn, så kläm in en tur till Vimmelskaftet för att se efter om chokladbutiken som Hjalmar Bergman skrev om i "Falska papper" finns kvar — den som den ampra grevinnan L. nämner i ett P. S. när hon skriver till Elvira Hagen:

"P. S. Du kan gärna höra efter i Hälsingborg om där finns äkta Kungen av Danmark. Här får man bara usla efterapningar. Kommer du över till Köpenhamn – men gör inte det! – så kan du gå in i en liten chokladbutik som ligger vid Vimmelskaftet på vänster hand när man kommer uppifrån. Där finns en utsökt choklad, som jag inte minns vad den heter men det är sylt utanpå och mandel inuti. Fråga för ro skull vad de ta för äggen. Och kom genast."

Hur en fängelsefrukost kunde se ut i Massachusetts 1846 får vi reda på Henry David Thoreaus "Civil Disobedience":
In the morning, our breakfasts were put through the hole in the door, in small oblong-square tin pans, made to fit, and holding a pint of chocolate, with brown bread, and an iron spoon.

Och av Strindberg kan vi lära oss vad man kan använda en chokladdosa till:

– Är rostbiffen lös- eller hårdstekt?

– Den är nog hård och kanske något seg.

Falkenström kom fram med en choklad-dosa och lade in övre gommen med de åtta tänderna.

– Det är eget med den här dosan, sade han; jag gick in i en butik för att köpa en lämplig dosa att ha på bjudningar. Jag ville naturligtvis inte säga vad den skulle vara till, utan stod och letade i diskmontren. Butikägaren som var tankeläsare avbröt plötsligen mitt letande:

– Herrn ska ta en tom choklad-dosa, för så har jag gjort; den passar precis, är platt och skrymmer icke i byxfickan.

– Det var en hund att vara skarptänkt, svarade jag, tackade för rådet och ville gå.

– Eljes brukar man pastiljdosor, fortfor han, och när man vänder ryggen till, ser det ut som man tog en pastilj eller lade in en pris snus, men man får noga se sig för att inga trymåer finnas i rummet.

– Jag tackade ännu en gång för de värdefulla upplysningarne och gick!

_ _ _

 Han letade visserligen ett ögonblick efter choklad-dosan, men åtrade sig, tog äpplet och nötterna, lade dem i bröstfickan och sade:

– Det här ska’ jag gömma hem till barnen.

                                                ur "Svarta fanor"

Exakt hur en chokladdosa ser ut vet jag inte, men av beskrivningen så förstår man ju ungefär hur stor den var.

1166

dagar kvar 

i

Katter i konsten

Edward Bawden (1903-1989) var en Engelsk konstnär som illustrerade böcker, bokomslag och många trycksaker och affischer. hans katt Emma Nelson var en av hans favoritmodeller.

Edward är också känd för sina trädgårdsmöbler — kanske är det en sådan på bilden.

Hans son Richard var även han en kattmålande konstnär.

Här finns en del av hans konst utan katter.

Linocut Cat

Cat Amongst the Pigeons, 1986

Cat on Chair

My Cat Wife

Cat and Greenhouse, 1986

Cat and Orchids, 1986

Play with Me

Cat on a Carpet, 1987

It's Time

Cat Begging, illustration

The Ginger Cat

Cat with Everlasting Flowers

Cat, Flowers and the Guardian

Cats

Emma Nelson by the Fire, 1987

Four Chairs and a Cat, 1986

Tyger, Tyger

1167

dagar kvar 

i

Alla dessa högar

We need a better piling system.

Det är inte bara på fysiska bord (stolar, hyllor och erkänner jag, golv) som det är rörigt hemma hos mig. Vissa saker måste få ligga kvar framme — som räkningar, reklam för den där boken jag så gärna skulle vilja köpa (väntar bara på att en hitintills okänd arvtant ska kola vippen), pärmar som ska rensas ur, lådinnehåll som ska sorteras, stickningar som ska avslutas och...

Ordningen i min dator är inte heller den bästa, jag vet att jag sparat något, men kan ändå inte hitta det. Då gäller det att klura ut var det kan tänkas ha gömt sig, eller om det hör till det jag av misstag slängt eller om datorn tuggat det i sig. Jag har upptäckt att det senare faktiskt händer, kanske har jag för mycket i apparaten, för ibland finns det jag sparat där, men jag upptäcker att allt innehåll på sidan försvunnit — det kommer bara upp en sida utan innehåll när jag ska använda texten.

Nåväl, det var ju inte om det försvunna jag skulle tala, utan om det upphittade. Jag hade inte mycket mer än skrivit om gåstolen på en målning, vars upphovsman jag inte hade namnet på — så hittade jag det, och slarvade bort det en gång till. Så det är bäst jag lägger ut det innan det kommer bort för gott!

The Treat

Giovanni Sandrucci 

Han hette alltså Giovanni Sandrucci (1829-1897), och allt jag vet om honom är att han var italienare.

1168

dagar kvar 

i

Körsbär

är väl alldeles utmärkt ammunition‽

The Butt: Shooting a Cherry, 1822-1848

 William Mulready  

Men det tycker inte republikanerna i Wisconsin — där vill man ändra lagen så att det inte ska finnas någon nedre åldersgräns för att få vapenlicens för jakt. Som om inte den nuvarande gränsen på tolv år är låg nog!

I sanningens namn är Wisconsin långt ifrån först med den galenskapen — 34 andra stater saknar en nedre åldersgräns.

1169

dagar kvar 

i

Thomas Clutterbuck PC

Nej, jag vet inget om Thomas — jag fascinerades bara av hans namn — så mycket att jag blev tvungen att googla på honom. Men precis som i går, hade jag inte mycket för det, för allt som står är:

"Thomas Clutterbuck PC (1697 – 23 November 1742 was Member of the Parliament of Great Britain for Liskeard from 1722 to 1734 and for Plympton Erle from 1734 to 1742, Member of the Parliament of Ireland for Lisburn from 1725 to 1742 and Chief Secretary to the Lord Carteret as Lord Lieutenant of Ireland from 1724 to 1730".

En av hans söner, Henry Clutterbuck M.D. (1767–1856), har fått en något längre artikel hos Wikipedia.

Att den gode Thomas inte ägde någon dator insåg jag från början, men var lite osäker på vad PC stod för — en sökning på nätet gav mig 308 förslag, varav fyra var datorrelaterade: Personal Computer, Professional Computer, Pocket Computer, Portable Computer. Några av de lättbegripliga, och rätt gulliga alternativen var: Pussy Cat, Pony Club, Pasteurized Cheese. Vad en Peripheral Controller ägnar sig åt, har jag funderat över en stund,  Pachyonychia Congenita  och Phosphatidylcholine blev jag tvungen att "slå upp". Tyckte inte att något av de 308 förslagen passade in på Thomas, så jag gick efter "The Webster Universal Dictionary", och fick då bara fyra förslag att välja mellan — jag valde mellan "Privy Council" och "Parish Council" när jag kom på den goda idén att titta en gång till på Wikipediasidan — och si, där längst ned i artikeln hittade jag: Members of the Privy Council of Great Britain!

Fast hade jag inte gått efter en riktig bok hade jag inte hittat arket med skämtteckningen ovan, som jag lagt in som ett bokmärke.

Egentligen tycker jag förfärligt illa om förkortningar, dels för jag tycker det är slött att inte kunna skriva ut vad man menar — men också därför att en förkortning ofta betyder olika saker för olika personer.

Vad jag egentligen tänkte skriva om i dag, får jag ta en annan dag.

Gratis Lise!

Elise Meitner

7 november 1878 - 27 oktober 1968

titta på stråvecken - hur lång tid tog de att sy‽

Något Nobelpris fick hon aldrig — kanske för att hon var kvinna, kanske för att hon var judinna, kanske för att hon var emot militär forskning kring kärnkraft. För det kan väl aldrig bero på att Otto Hahn tog åt sig hela äran, och att nobelkommittén bara bestod av män.

I ett par artiklar 1939, den ena av Otto Hahn och den andra av Lise Meitner och hennes systerson Otto Frisch, beskrevs en atomklyvning. Många insåg att den nya kunskapen skulle kunna användas till vapen, och U.S.A. erbjöd Lise att deltaga i sitt atombombsprojekt, varvid Lise svarade att hon inte ville ha något att göra med en bomb!

1170

dagar kvar 

i

På vift utan dator

och kamera.

konstglas på Gröna Lund, -42

Jag brukar ju tjata om hur mycket spännande man kan hitta på nätet, och hur mycket man kan lära sig utan att lämna spiselvrån. Så för att för en gångs skull balansera bloggen vill jag berätta att det finns saker att hämta även i levande livet. 

Härförleden hade jag anledning att besöka stadshotellet i Karlstad — så värst mycket av hotellet såg jag inte, och det jag såg kunde ha varit vilket snoffsigt hotell som helst med heltäckningsmattor, blomsteruppsatser och möblering som jag redan glömt hur den såg ut. MEN i den trappuppgång jag nyttjade fanns fönster i konstglas, jag gissade att motiven var från tidigt 40-tal. Kamera hade jag naturligtvis ingen, så nu funderar jag på om jag har vänner som skulle kunna slinka in och fotografera dem åt mig. Jag haffade en kvinna i personalen som inte hade en aning om vem som gjort fönstren. Bråttom hade jag också, men gav mig ändå tid att leta efter en signatur, och på ett av de fyra fönstren hittade jag till slut: "Rossander 1939, D. Lindholms konstglas, Stockholm". Det gjorde mig ju inte så värst mycket klokare — och några timmar vid datorn har inte gett så värst många napp. 

Wikipedia har några rader om Armand Rossander (1914-1946), där framgår att han har gjort 20 blyinfattade glaskonstverk till restaurang Tyrolen på Gröna Lund. De tillverkades vid D. Lindholms konstglasmästeri 1942. Men om D. Lindholm och hans konstglas hittar jag inget, och så värst mycket står inte att läsa om Armand själv. En del oljemålningar hittar jag, och det framgår att konstnären Måns Rossander är hans son. 

osignerad olja på duk, 

tillskriven Armand Rossander.

Min slutsats är, att mycket finns på nätet — men långt ifrån allt, å andra sidan är inte det levande livet mycket mer utförligt.

1171

dagar kvar 

i

1855

November

Grey November,

Bruce Crane 

My November Guest

    MY Sorrow, when she's here with me,

    Thinks these dark days of autumn rain

    Are beautiful as days can be;

    She loves the bare, the withered tree;

    She walks the sodden pasture lane.

    Her pleasure will not let me stay.

    She talks and I am fain to list:

    She's glad the birds are gone away,

    She's glad her simple worsted gray

    Is silver now with clinging mist.

    The desolate, deserted trees,

    The faded earth, the heavy sky,

    The beauties she so truly sees,

    She thinks I have no eye for these,

    And vexes me for reason why.

    Not yesterday I learned to know

    The love of bare November days

    Before the coming of the snow,

    But it were vain to tell her so,

    And they are better for her praise.

                                              Robert Frost

Här i en uppläsning av honom själv.

För den som undrar vari sorgen bestod finns det gott om analyser av dikten, på nätet.

1172

dagar kvar 

i

Te hjälper mot det mesta,

för det mesta.

Teatotalism 1795

Edward Bird 

The first bowl washed the cobwebs from my mind —
The whole world seemed to sparkle.
A second cleansed my spirit
Like purifying showers of rain,
A third and I was one of the Immortals —
What need now for austerities
To purge our human sorrows?
Worldly people, by going in for wine,
Sadly deceive themselves.
For now I know the Way of Tea is real.                                                     ~Chio Jen

1173

dagar kvar 

i

Grattis William!

William Cullen Bryant 

3 november 1794 – 12 juni 1878

November

Yet one smile more, departing, distant sun!

One mellow smile through the soft vapory air,

Ere, o’er the frozen earth, the loud winds run,

Or snows are sifted o’er the meadows bare.

One smile on the brown hills and naked trees,

And the dark rocks whose summer wreaths are cast,

And the blue gentian flower, that, in the breeze,

Nods lonely, of her beauteous race the last.

Yet a few sunny days, in which the bee

Shall murmur by the hedge that skirts the way,

The cricket chirp upon the russet lea,

And man delight to linger in thy ray.

Yet one rich smile, and we will try to bear

The piercing winter frost, and winds, and darkened air.

                                                     William Cullen Bryant

1174

dagar kvar 

i

Visst har jag en tevagn,

flera stycken förresten.

Teatime

Karl Gampenrieder 

Och te dricker jag ju.
Och dukar har jag i parti och minut, stora dukar, små dukar, dukar med tryck, broderade dukar, hemvävda dukar, bortgjorda dukar, fläckiga dukar och dukar som aldrig använts. Fast om det finns någon tevagnsduk är jag inte säker på — det vill säga, dukar i rätt storlek för att läggas på en tevagn, finns det säkert. 

Och i dag hittade jag en halvfärdig tevagnsduk i en låda, jag har ett svagt minne av att jag sett mor brodera den. Säkerligen är den från tidigt 60-tal, och frågan är om jag kommer att avsluta den — och sedan använda den. I så fall får jag nog frigöra någon av mina befintliga tevagnar från papper och böcker. Små tevagnar är nämligen perfekta att förvara sådant på som man vill kunna flytta med  sig. Följaktligen har jag en för vävrelaterade papper och böcker, en annan för sådant jag läser för tillfället och en med datorpryttlar. Den senare skulle jag säkert kunna evakuera och nyttja som tevagn, för varför gamla disketter och CD:ar ska få ta upp plats som jag kan nyttja till något bättre kan jag inte svara på.

De andra oavslutade broderierna har återtagit sina platser i lådan vad jag ska göra med dem får jag ta ställning till en annan dag.

Nu stänger jag av datorn och broderar.

 

1175

dagar kvar 

i

Grattis Stephen!

In Heaven

 XVIII 

In Heaven, 

Some little blades of grass 

Stood before God. 

“What did you do?” 

Then all save one of the little blades 

Began eagerly to relate 

The merits of their lives. 

This one stayed a small way behind 

Ashamed. 

Presently God said: 

“And what did you do?” 

The little blade answered: “Oh, my lord, 

“Memory is bitter to me 

“For if I did good deeds 

“I know not of them.” 

Then God in all His splendor 

Arose from His throne. 

“Oh, best little blade of grass,” He said.

Stephen Crane 

 1 november 1871 –  5 juni 1900

Han hann med mycket under sitt korta liv Stephen. Förutom romaner skrev han både noveller och poesi och försörjde sig vid behov som journalister och krigskorrespondent.

Gutenberg har flera av hans böcker, eftersom jag missat hans noveller tidigare läser jag just nu "Whilomville Stories" med illustrationer av Peter Newell — och uppskattar såväl berättelserna som illustrationerna.

c

1176

dagar kvar 

i