Julklappsproblem?

Vem behöver inte en tvättpåse? (Observera att frågan är retorisk!)

 Om du börjar brodera nu, hinner du kanske rentav med att knåpa ihop ett par tre påsar till behövande vänner och släktingar.

Att brodera är en trevlig sysselsättning — om händer och tålamod är med på noterna. Man kan på samtala och lyssna på radion medan man broderar — och tänka. Man kan tänka på allt man borde göra istället för att brodera, eller på vad man ska brodera härnäst. Eller på ord — har du tänkt på att både tvätt och påse är gamla ord, ord som inte tycks besläktade med ord i andra språk.

 tvätt subst. ~en ~ar 

ORDLED: tvätt-en
• det att tvätta kläder el. andra föremål (dock ej kökssaker, tallrikar, bestick o.d.){→disk 2}: biltvätt; fintvätt; maskintvätt; stortvätt; det var alltid hon som skötte ~en; det får bli ~ i morgon
BET.NYANSER: a) omgång tvättkläder: lägga ~en i blöt; ~en hängde på tork b) tvättinrättning mest i sms.: biltvätt; det finns en ~ i närheten c) ngn gång äv. det att tvätta sig: börja dagen med ~ och rakning
IDIOM: kemisk ~ el. kemtvätt rengöring av textilier med kraftigare fläckborttagningsmedel än vatten och vanligt tvättmedel äv. om lokal e.d. för detta
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. þvätter 'tvagning; tvätt'; bildn. till ²två

på`se subst. ~n påsar 
ORDLED: pås-en
• formbar, omslutande förvaringsanordning med öppning i en ändavanl. tillverkad av papper, plast el. tyg {→säck}: påslakan; påste;gymnastikpåse; kryddpåse; malpåse; penningpåse; skopåse;åkpåse; en ~ godis
IDIOM: påsar under ögonen slapp, hängande hud under ögonen; slå sina påsar ihop gifta sig eller flytta ihop el. bli kompanjoner etc.
KONSTR.: en ~ (ngt), en ~ (med ngt)HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. pusi, posi; gemens. germ. ord, bildat till en ordrot med bet. 'svälla'; jfr puss 1, pösa

Oscar

 

Förmodligen har du läst eller hört talas om Oscar, han har figurerat på nätet i flera år nu, katten som arbetar på ett demensboende. Han har tagit på sig uppgiften att tillbringa de sista timmarna tillsammans med döende patienter. David Dosa, en av läkarna på boendet, trodde först inte det minsta på vad personal och anhöriga berättade om Oscar — han blev närmast irriterad när någon försökte övertyga honom — men började så småningom följa Oscars beteende, och intervjua anhöriga vars närstående dött, för att ta reda på hur det verkligen förhöll sig. Vad han kom fram till har han berättat om i boken "Making Rounds with Oscar" (finns i svensk översättning). 

Vad jag finner så intressant är att boken inte bara handlar om Oscar, den ger också en bild av hur det är att arbeta med dementa patienter — liksom hur det är att vara anhörig. 

Så även om man likt David Dosa, inte är en kattperson, så kommer många, kanske de flesta av oss förr eller senare i kontakt med vård av patienter i livets slutskede. Är man inte redan där och känner igen vad som sägs, ger boken en god inblick i vad som väntar oss.

Läs om Oscar och David.

Snurrig och lat

Den lata Susanna — vem var hon?

Det enkla svaret är, att ingen vet. 

Och något bra svenskt namn för den praktiska "snurrbrickan", känner jag inte till. Konstruktionen är densamma som en kavalett eller drejskiva. 

Den tycks i begynnelsen ha varit ett alternativ till serveringspersonal, en "lazy susan" var diskret, och förde aldrig vidare vad husbondfolket talade om under måltiderna. 

Jag är alltid lika fascinerad av den här sortens kreativa namn — fanns det en lat piga som hette Susan, eller var det en hämndaktion, hade en Susan snott någons fästman...

Wikipedia försöker reda ut de snåriga begreppen, både beträffande namnet, och företeelsen.
Hur det än förhåller sig, är det en praktisk pryl — hade jag ställt alla kryddor på brickan, hade min fiskkrydda förmodligen inte gått i ide, längst bak på en hylla.

Förr i tiden när vi var fler kring  matbordet kom en av de snurriga brickorna till daglig användning. Men lika rolig som det tåget jag såg hemma hos en bekant, för länge sedan är den ju inte. Äldste sonen hade lagt ut en räls, på det enorma matbordet, och så tuffade det runt ett tåg, vars vagnar var fyllda med allt som behövdes för frukostlunchen.

Rekommenderas!

Läser på Svenskans nätupplaga att delar av Christina Rossettis poesi nu översatts till svenska — äntligen! En god översättning säger Josefin Hallström som gjort anmälan. 

Christina Rossetti hör till mina favoriter, och jag vet att jag skrivit om henne tidigare, många tolkningar har gjorts av hennes dikter — tolkningar som jag högaktningsfull gett 17 i. Jag är kanske naiv, men jag lägger inte in något alls i vad hon skrivit, jag njuter bara av det skrivna, kanske främst rytmen, som många gånger är suggestiv, och får mig att andlöst läsa vidare.

Förutom de sexuella tolkningar som gjorts (säger kanske mer om uttolkaren än poeten) så är mångas reaktion: "men hon är ju så morbid". Visst handlar mycket om döden, men hon levde nära döden i hela sitt liv — gör vi inte alla det?

Tyvärr minns jag inte författarens namn, till den utomordentliga biografi om Christina, som jag läste för bortåt tjugofem år sedan. Minns bara att den var mycket intressant, och jag tror att den var i två band.

Hos Gutenberg kan du hitta ett par av hennes diktsamlingar, bland annat Goblin Market, The Prince's Progress, and Other Poems. Till stor del innehåller de samma dikter.

Sparsamhet

 Här på bloggarna har vi, flera gånger, nuddat vid det här att ta vara på allt, som går att ta vara på — och lite till. Varför köpa nytt, när man kan använda något som redan finns i huset. Som den här kassaboken, när far i huset, som hade en tobaksaffär, behövde en ny kassabok, tog husets döttrar över den fullskriva boken. En var brodös, en annan väverska den tredje lärare, och alla var de konstförfarna i alla sortes textila arbeten. I den begagnade kassaboken klistrade de in urklipp från olika tidningar, mest vävnotor, men även en hel del annat.

Det här är första sidan, visst var den tidens (1916-1917)kassaböcker stiliga, 2:50 kostade den, vilket motsvarar 71:66 i dagens penningvärde. Med tanke på att dagskassan inte alltid uppgick till det beloppet, var det nog helt naturligt att använda boken två gånger.

 Tyvärr är klippen inte daterade, men min gissning är att de flesta är från 30- och 40-talet, men säkert är några äldre. Både tonen och språket skiljer sig väsentligt från dagens, i frågespalterna hittar man frågor undertecknade med, "Enkel hantverkarhustru med små inkomster", "Mindre bemedlad" och "Okunnig men vävintresserad". Att döma av frågorna var många osäkra på hur de skulle inreda sina hem, de beskriver i detalj vad de har och undrar vilka färger de ska ha på tapeter och textilier. Svaren är ofta detaljerade och utan utrymme för eget tyckande.

 Lade du märke till svaret på fråga 1 "rätt grovt garn, som 30/2 eller 24/2"!
Ibland är svaren en aning godmodigt mästrande:

  

 Någon som börjat planera sin julklappsfabrikation? Om inte kommer ett tips här:

 Personligen har jag lite svårt att tänka mig nya hellinnenäsdukar vid en förkylning — men efter ett antal bykar är de säkert mjuka och sköna för en öm näsa.

 Vävnotan till det här klännningstyget säger att du ska ha bomullsgarn 100/2 och en 224 rörs sked (2-2, står visserligen inte, men om du inte vill ha en silduk, är det nog att rekommendera).

 Och slutligen ett av mina favoritsvar:

Hm, "gamla antika", uppenbarligen ett gammalt oskick som frodas än i dag, för jag stöter ofta på "gammal medeltidskyrka" och gammalt 1800-tals hus".

En mörk historia

I dag är det 50 år sedan Lyndon B. Johnson skrev under Civil Rights Act, en lag som innebar omfattande reformer för svarta i U.S.A.. Undertecknandet hade föregåtts av ett stort motstånd från sydstaterna, 18 senatorer hade gjort allt för att förhindra den nya lagen.

Själv var jag för ung för att notera vad som hände i Staterna vid den tiden, och att en viktig lag trädde i kraft, gick mig totalt förbi. Jo, jag visste lite vagt att svarta inte hade det så lätt — men inte förrän jag, några år senare, läste två ungdomsböcker, som behandlade ämnet, gick det upp för mig hur illa det var. Böckerna går förmodligen inte längre att få tag på, annat än antikvariskt eller på biblioteket.  Många i min generation läste böckerna, och jag har hört flera av dem säga att de var de två bästa böcker de läst.

"Jenny" av Catherine Marschall (Julie's Heritage)

"Mary Jane" av Dorothy Sterling

Även om landet har en svart president, och lagarna ser fina ut på papperet, så känns det som det hänt frustrerande lite på dessa 50 år.

Simma lugnt?

Är du en fena på administration? Nu söker vi en medarbetare i backoffice på heltid till bank!

Ocean Friends Walter 

Jenn Ski

fe`na subst. ~n fenor 
ORDLED: fen-an
• platt sim- och styrorgan hos djur som lever i vatten särsk. fiskar:fenstråle; hajfena; simfena
BET.NYANSER: a) överfört om bil- el. flygplansdetalj av likn. form och med stabiliserande funktion b) fenkölIDIOM: utan att röra en ~ helt stillaHIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. fina; gemens. germ. ord, trol. besl. med lat.pinna 'spets'

Tänk att endaste litet ord kan få det att bli så löjeväckande. Jag ser för mig en arbetsplats där personalen lojt simmar runt med grodfötter, istället för en bank med fenomenalt duglig personal.
Catharina Grünbaum besvarde en fråga om ordet 2008.

fenomena´l adj. ~t 
ORDLED: feno-men-al
• som har en utomordentlig färdighet inom ett visst område, särsk. idrottsligt el. artistiskt: en ~ trollkonstnär
BET.NYANS: om handling o.d.: en ~ prestation av NN -- guldmedalj i två klasser
KONSTR.: ~ (i ngt), ~ (i el. på att+INF)HIST.: sedan 189

Kryddarkivarie

är kanske en lämplig titel för mig. 

Vårt skafferi är av den gammaldags modellen, ett garderobsstort skåp med djupa hyllor. Många är de fynd jag gjort där. Som den här burken med kryddor för stekt fisk. Vilka kryddor är en väl förborgad hemlighet, det finns ingen innehållsförteckning, och inget bäst-före-datum. En sökning på Kockens AB, informerar mig om att företaget finns kvar, även om det har slingrat sig  mellan diverse olika internationella bolag.

Varumärket registrerades 1916. När Kockens bildades drevs produktionen av kryddorna i Ystad. På 1970-talet köpteGeneral Foods Kockens och flyttade produktionen till Gävle. General Foods köptes senare upp av Kraft Foods och 1999 köpte Unilever varumärket Kockens. Produktionen av Kockens produkter kom att skötas av Culinar.

I början av 2000-talet lades fabriken i Gävle ner och tillverkningen av Kockens kryddor flyttades tillbaka till Skåne, till Fjälkinge där den finns kvar än idag. 2008 köpte Culinar varumärket Kockens. Dotterbolaget Kockens AB bildades för att hantera varumärket Kockens samt övrig konsument- och storköksrelaterad verksamhet.

Denna text hos Wikipedia får mig att inse att min burk måste ha sålts före flytten från Ystad på 70-talet.

Läsning som får mig att undra vad som hänt med Mudi Mums — en googling visar att de finns kvar. I dag när det talas så mycket om närproducerad mat, undrar jag varför jag inte hört talas om dem på länge.