Dagens ord

 Unhappy boy, are you ashamed of yourself *

  Hugh Thomson

Som så ofta är fallet, gav dagens ord anledning till många tankar.

Så gott som dagligen hör jag ord och uttryck som är nya för mig — eller bekanta ord som används på ett nytt sätt. Vill folk säga konstiga saker, så är väl det ok, kruxet är att jag ofta tappar tråden, slutar att lyssna och istället funderar över det sagda. 

Sedan några år tillbaka så tycks det som om mycket här i livet är skämmigt, men sällan skamligt — jo jag vet att det inte betraktas som synonymer, så därför börjar jag genast grunna på vad man skulle ha sagt innan skämmigt blev vanligt. Så hör jag inte mer av det samtalet.

Senast jag hörde ordet användas var i radioprogrammet som jag normalt undviker, där språkvårdaren använde skämmigt. Nu när ordet snurrat i mitt huvud några dagar så är dagens ord hos SAOB skämlig, vilket betraktas som ett utdött ord — och det är ju synd eftersom det vore ett alternativ till till skämmig, som jag personligen tycker skulle vara pinsamt att använda.

SKÄMLIG, adj. -are. adv. -A (G1R 2: 69 (1525), Schenberg (1747)); -AN (UppsDP 15/9 1596); -EN (BtÅboH I. 6: 47 (1633)); -T (Swedberg Ordab. (1722: skemligit), Schenberg (1747)).

Ordformer

Etymologi

[fsv. skämmeliker; jfr fvn. skemmiligr (nor. skjemmelig); avledn. av SKÄMMA, v.]

(†)

1) skamlig (se d. o. 1); jfr SKÄNDLIG. Her pedher Canceler och andhra som oss ther wppe skemliga fortala. G1R 2: 69 (1525). Then som fadhren förlegger och modhrena fördriffuer, han är itt skemlighet och förbannat barn. Ordspr. 19: 26 (Bib. 1541; öv. 1536: itt sleemt och oförskämt barn; Bib. 1917: vanartig och skändlig son). Så frampt .. (portugiserna) mera igienkommo (till Japan), skulle allesammans döö een skämmeligh Dödh. Willman Jap. 171 (1667). Hemliga skemliga synder wet satan wel af. Swedberg Dödst. 322 (1711). Schenberg(1747).

2) skamsen; jfr SKAMLIG 2, SKÄMSLIG. O .. huru skemligha henger han hoffuudhet. Jer. 48: 39 (Bib. 1541; Bib. 1917: Huru vänder icke Moab ryggen till med blygd!).

* Nu ser ju den här gossen inte ut att skämmas så värst mycket, jag tycker inte ens han ser särskilt olycklig ut. Annat är det med målningar av andra manliga konstnärer — de tycks alla anse att Susanna (hon i badet) borde skämmas, kvinnor som blivit förförda borde skämmas, liksom de avbildar nakna modeller med huvudet bortvänt och en titel som tyder på skam. 

Kanske är det för mycket begärt av den sortens karlar att de ska omfamna me-too-rörelsens budskap med glädje, och ändra på något som varit norm i tusentals år.

Lördag med Gutenberg

 Egentligen har jag inte alls tid att ägna mig åt Gutenberg i dag — men när jag upptäcker att man lagt ut ännu en upplaga av Mrs. Gaskells "Cranford" blir jag sittandes. För inte kan jag motstå nöjet att titta på Hugh Thomsons illustrationer av boken, och jämföra dem med C. E. Brocks, som illustrerat den upplagan som sedan tidigare finns hos Gutenberg. 

Båda upplagorna är rikligt illustrerade, och en aning beskowska när det kommer till kläderna.

en av Brocks illustrationer

Cranford gavs först ut som följetong mellan 1851 och 1853 i "Household Words", en veckotidning som Charles Dickens var redaktör för. 
Både Brocks och Thomson illustrerade sin tids kända författare, som Jane Austen, Charles Dickens och Mary Anne Evans.

När jag i sommar suttit och fnissat över roliga passager, i böcker jag läst, har jag tänkt en hel del på vad som ofta kallas för roliga böcker. Jag kan nog tycka att sådana ofta är krystade, medan jag uppskattar smålustiga episoder i vardagsskildringar. Som den här:

illustration av Brocks

As a proof of how thoroughly we had forgotten that we were in the presence of one who might have sat down to tea with a coronet, instead of a cap, on her head, Mrs Forrester related a curious little fact to Lady Glenmire—an anecdote known to the circle of her intimate friends, but of which even Mrs Jamieson was not aware.  It related to some fine old lace, the sole relic of better days, which Lady Glenmire was admiring on Mrs Forrester’s collar.

“Yes,” said that lady, “such lace cannot be got now for either love or money; made by the nuns abroad, they tell me.  They say that they can’t make it now even there.  But perhaps they can, now they’ve passed the Catholic Emancipation Bill.  I should not wonder.  But, in the meantime, I treasure up my lace very much.  I daren’t even trust the washing of it to my maid” (the little charity school-girl I have named before, but who sounded well as “my maid”).  “I always wash it myself.  And once p. 125it had a narrow escape.  Of course, your ladyship knows that such lace must never be starched or ironed.  Some people wash it in sugar and water, and some in coffee, to make it the right yellow colour; but I myself have a very good receipt for washing it in milk, which stiffens it enough, and gives it a very good creamy colour.  Well, ma’am, I had tacked it together (and the beauty of this fine lace is that, when it is wet, it goes into a very little space), and put it to soak in milk, when, unfortunately, I left the room; on my return, I found pussy on the table, looking very like a thief, but gulping very uncomfortably, as if she was half-chocked with something she wanted to swallow and could not.  And, would you believe it?  At first I pitied her, and said ‘Poor pussy! poor pussy!’ till, all at once, I looked and saw the cup of milk empty—cleaned out!  ‘You naughty cat!’ said I, and I believe I was provoked enough to give her a slap, which did no good, but only helped the lace down—just as one slaps a choking child on the back.  I could have cried, I was so vexed; but I determined I would not give the lace up without a struggle for it.  I hoped the lace might disagree with her, at any rate; but it would have been too much for Job, if he had seen, as I did, that cat come in, quite placid and purring, not a quarter of an hour after, and almost expecting to be stroked.  ‘No, pussy!’ said I, ‘if you have any conscience you ought not to expect that!’  And then a thought struck me; and I rang the bell for my maid, and sent her to Mr Hoggins, with my compliments, and would he be kind enough to lend me one of his top-boots p. 126for an hour?  I did not think there was anything odd in the message; but Jenny said the young men in the surgery laughed as if they would be ill at my wanting a top-boot.  When it came, Jenny and I put pussy in, with her forefeet straight down, so that they were fastened, and could not scratch, and we gave her a teaspoonful of current-jelly in which (your ladyship must excuse me) I had mixed some tartar emetic.  I shall never forget how anxious I was for the next half-hour.  I took pussy to my own room, and spread a clean towel on the floor.  I could have kissed her when she returned the lace to sight, very much as it had gone down.  Jenny had boiling water ready, and we soaked it and soaked it, and spread it on a lavender-bush in the sun before I could touch it again, even to put it in milk.  But now your ladyship would never guess that it had been in pussy’s inside.”

När gästerna farit så tror jag att det är dags att läsa om Cranford.

Dagens ord

A Soldier with a Girl Passes — Yokel Follows Angrily

Hugh Thomson

Lär mig ett nytt ord hos SAOB i dag — hur användbart det är, kan väl diskuteras.

Hittar det inte någon annanstans, Hellquist tar upp ordet, med i grunden samma betydelse, fast inte om en person.

Kan kanske den högraste kvinnan passera för en skåpa — det är inte helt lätt att hitta bilder till ett ord som inte längre finns. Och hur översätta det? Oaf, lout, bumpkin, boor, yokel — kanske får  var och en göra sig en egen bild av en skåpa.

SKÅPA, f.; best. -an.

Etymologi

[sv. dial. skåpa, våp, oföretagsam l. lat kvinna, dum flicka, samhörigt med SKÅP, sbst.2. — Jfr SKÅPLIPA]

(†) ss. nedsättande kvinnobeteckning: enfaldig (o. lat l. oföretagsam) l. tölpig kvinna. At jag skal se den Skåpan sätta nosen i wädret framför mig .. Hon lekte med dåckor, när jag redan hade Musique utanför mina Fönster om nätterna. Dalin Vitt. II. 5: 94 (1738).

​Hellquist:

skåpa, sv. dial., ä. nsv. (t. ex. L. Petri, Chronander), löpa, skumpa, fsv. skopa, hoppa o. d. (även skoppa), isl.: springa, no.: fara i väg på ett klumpigt sätt, ä. da. skobe, hoppa o. d.; besl. med sv. dial. skofta, hoppa klumpigt, mhty. schûfl, galopp, litau. skùbti, skynda, osv.