Visar inlägg med etikett spöken. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett spöken. Visa alla inlägg

tisdag 9 februari 2010

På tal om spöken

och de två spökrelaterade inläggen Stjärnklart och Ett möte i mörkret.


.

Bilden har jag snott på nätet


En gång i världen gick jag på en skola där väv och keramik var inhysta i härligt hus byggt mellan 1914 och 1918. Det sades att det spökade där — men ingen hade någon spökhistoria att berätta från huset. Huset uppfört i rundtimmer och typiskt för tiden är kanske lite hårdsmält för den som bara gillar funkis — men jag som tycker om båda delarna tyckte mycket om byggnaden, som jag upplevde som ett vänligt hus med god atmosfär. Den sortens hus som jag tycker att det skulle vara trevligt att bo i.
För att komma till det här annexet tog vi en genväg genom skogen, det var väl ungefär 10 minuters promenad.
En kväll så här års, gick jag dit en kväll för att solva en ylleväv. När jag satt där på nedre botten och pillade med mina trådar hörde jag att någon gick på övre våningen. Så bra att Laila är här, då får jag sällskap hem tänkte jag — eftersom jag satt så jag såg ytterdörren visste jag att ingen kommit efter mig. Laila höll också på att sätta upp en väv och hade sagt tidigare på da'n att hon nog skulle försöka hinna göra färdig uppsättningen den kvällen.
Efter att par timmar, när ryggen värkte och ögonen gick i kors tyckte jag att jag gjort nog och gick uppför trappan för att hämta Laila som jag fortfarande hörde däruppe.
Men på övre våningen var alla lampor släckta och där fanns ingen.

söndag 7 februari 2010

Ett möte i mörkret


Temperaturen sjunker och jag insåg att jag inte kom-mer att kunna gå ut i morgon — så det blev till att ta' en snabb tur till verksta'n i kväll. Jag har skrivit om vägen tidigare, och ett möte med det "okända" — men se'n dess har vår kommun i besparingssyfte släckt vägbelysningen.
På hemvägen grunnade jag över en kumihimo fläta jag har planerat att göra. Jag var upptagen av mina tekniska tankar och ägnade inte den upplevelsen en tanke. Men precis på samma ställe som då, hör jag att något rör sig på sidan av vägen. Jag saktar in och ki-kar in bland träden — då kommer någon springande bakifrån. Snön dämpar ljuden, och jag har mössan neddragen över öronen, så inte förrän något nuddar vid mig fattar jag att jag inte är ensam. Ett rådjur susar förbi mig, samtidigt som rådjuret på sidan av vägen lyckas ta' sig upp med sådan fart och kläm att jag nästan blir rammad. De försvinner graciöst fram-åt vägen — medan jag blir stående för att så småning-om lunka hem (inte fullt så graciöst). Tacksam för att det inte heller den här gången var så farligt som jag bråkdelen av en sekund trodde att det var.



onsdag 19 november 2008

Stjärnklart


Det är bara 600 meter mellan min bostad och verk-sta'n — en vacker promenad utmed älven, från en kommun till en annan. Eftersom det är kommunerna som sköter gatubelysningen så betyder det att det är en stump — gissningsvis 200 meter som inte är belyst. Visserligen bytte de ut den gamla ..."syföreningsbelysningen" för rätt länge se'n men inte heller den nyare belysningen är alltför ljus — tack och lov. Det betyder att den tredjedel av sträckan som saknar belysning är mycket mörk så här års.
Nu när temperaturen sjunker krävs det tätare turer än vanligt till verksta'n för att kontrollera värmen. I kväll när temperaturen ligger strax under noll och det nästan är stjärnklart är det en vacker promenad — särskilt den mörka biten när man ser både stjärnor och ljus från bostäder spegla sig i älven. På hemvägen ser jag ett svagt ljus som med en hiskelig fart rör sig från öster till väster på låg höjd. Kan inte räkna ut vad det är, det liknar inte de stjärnfall jag sett — men jag är ingen expert på området. Det påminde mig om en promenad på samma väg för många år se'n. Jag såg ett ljus i väster som jag tyckte rörde sig men jag var inte säker så jag stannade för att se bättre och tog då ett steg tillbaka mot vägrenen. Något ta'r tag kring halsen på mig.... Det kan bara ha rört sig om sekunder men jag hinner tänka massor, spöken, utomjordingar eller värst av allt människor.... Det var grenarna på ett träd.
Bilden har jag snott från hojen liksom följande text.
K. kallades vagn redan av Homeros och har namn på -vagn även på latin, Plaustrum, liksom på många nutida språk, bl.a. tyska, nederländska, franska och grekiska. Innebörden av förleden Karla- har diskuterats mycket, men den kan ha samband med att Lilla björnens fornisländska namn betydde 'Kvinnovagnen' (jfr danska dialekters Drengsvognen). På arabiska kallas den Banat Nash al-Kubra ('de större gråterskorna') och ses som en vagn följd av tre gråterskor. Enligt en arabisk myt är det Polstjärnan som har slagit ihjäl den som ligger i vagnen, och varje natt deltar stjärnorna i K. i en begravningsprocession runt Polstjärnan. På engelska kallas K. bl.a. Plough ('plogen'), Big Dipper ('den stora skopan') och Charles's Wain ('Karl den stores vagn'). På grönländska har K. ett namn som betyder 'luftfallos'. K. har inte spelat någon större roll i nordisk folklore.