Temperaturen sjunker och jag insåg att jag inte kom-mer att kunna gå ut i morgon — så det blev till att ta' en snabb tur till verksta'n i kväll. Jag har skrivit om vägen tidigare, och ett möte med det "okända" — men se'n dess har vår kommun i besparingssyfte släckt vägbelysningen.
På hemvägen grunnade jag över en kumihimo fläta jag har planerat att göra. Jag var upptagen av mina tekniska tankar och ägnade inte den upplevelsen en tanke. Men precis på samma ställe som då, hör jag att något rör sig på sidan av vägen. Jag saktar in och ki-kar in bland träden — då kommer någon springande bakifrån. Snön dämpar ljuden, och jag har mössan neddragen över öronen, så inte förrän något nuddar vid mig fattar jag att jag inte är ensam. Ett rådjur susar förbi mig, samtidigt som rådjuret på sidan av vägen lyckas ta' sig upp med sådan fart och kläm att jag nästan blir rammad. De försvinner graciöst fram-åt vägen — medan jag blir stående för att så småning-om lunka hem (inte fullt så graciöst). Tacksam för att det inte heller den här gången var så farligt som jag bråkdelen av en sekund trodde att det var.
