Älsklingen har gett upp, vänder ryggen mot fåglarna i magnolian och väntar på våren.Så väl jag förstår honom — jag har också gett upp. Bilen vägrar att starta — igen. Jag har nyss ringt tre återbud, ja, egentligen har jag bara ringt två — hos tandläkaren talar en telefonsvarare om att man ska ringa mellan sju och nio på morgonen. Tur att jag har en dag på mig, hade det varit dit jag var på väg när bilen inte startade så hade jag inte kunnat meddela mig med dem.
Att jag blev tvungen att ringa återbud till veterinären för fjärde gången bryr sig säkert inte älsklingen om, men jag skulle vilja ha det undanstökat. När jag är helt färdig och inställd på att göra något — och det går om intet, då går luften ur mig. Om det bara hjälpte att yla så skulle jag göra det. Istället blundar jag och hoppas att allt ska vara normalt när jag tittar upp.
Och det är det naturligtvis inte — nejdå, det är bara att inse att jag kan göra te, vräka mig i blåa stolen och glömma bekymren, försöka glömma bekymren.I mars skrev jag en snutt om Mikael Parkwalls bok- "Lagom finns bara i Sverige! Och sa' något förhastat om att jag skulle återkomma till boken. Eftersom jag inte är särskilt road av att läsa recensioner, dra'r jag mig för att skriva om böcker ( i den tron att alla andra tänker som jag) — och jag tänker inte fördjupa mig i hans bok nu heller.
Men jag råkade hitta den när jag var på jakt efter en annan bok och rekommenderar den gärna till dem som är roade av att få sina förutfattade meningar krossade. Även om jag inte alltid tycker som han, är det ett sant nöje att läsa vad han skriver. Och ännu roligare är det förstås att få bekräftat att svenskan inte alls är underlägsen engelskan eller att svenskan inte är ett extremt litet språk. Man har räknat ut att Shakespeare använde sig av 29066 ord — vilket ofta ta's till intäkt för engelskans ordrikedom — med exakt samma metod har man kommit fram till att Strind-berg använde sig av 1192888 ord!
