Faktaböcker för barn

Har du tips på faktaböcker för barn, så skynda över till vadviläser, och berätta om dina val. Jag grabbade en handfull av husets böcker, utelämnade de allra äldsta, men har inte kollat om mina böcker går att få tag på i handeln, för även om de inte är urgamla, har de alla några år på nacken.

"Fjärilsriket" av Göran Bergengren och Ingvar Björk från 2000.

Och så en bok om Carl von Linné och hans gris. "Blomstergrisen" av Björn Bergenholtz, 2003.

"Så funkar småkryp" av Teresa Romano och Heléne Gylter, 2005. En bok som inspirerar till upptäcktsfärd i närmiljön.

"Stora maskboken" av Pernilla Stalfelt från 2002, är inte en faktabok, utan en rolig bok som leker med ord.

"Mats och Mia hittar småkryp" av Bjørn Eidissen och Olgunn Ransedokken, 2006.

"Husdjurens vilda liv" av Stefan Casta och Staffan Ullström från 1997, med mycket text, är inte för de allra minsta. Men de lite äldre barnen tycker det är kul att lära sig om våra tamdjurs vilda ursprung.

 "Den vilda staden" från 1994, även den av Stefan Casta och Staffan Ullström, riktar sig till lite äldre barn. Jag kan tänka mig att stadsbarn kan ha mycket glädje av den.

"Lilla rymd-skolan" av Ewa Malmborg och Lisa Sollenberg, 2000.

"Färg. Lek och experiment" av Ann Forslind från 1982 är en annan bok som passar bäst för de lite äldre barnen.

Vilken satkärring jag är!

We’re all jolly boys, and we're coming with a noise,

Our stockings shall be made

Of the finest silk,

And our tails shall trail the ground.

Satt i ett väntrum i dag – det var tomt när jag kom och jag kunde stänga av TV:n utan att någon blev sur. Det var skönt och vilsamt – men säg den glädje som är beständig. Det ramlar in folk och ungar och det blev trångt och många decibel. Så småningom blev mamman med de flesta ungarna inkallad och det blev något lugnare. Men bara något – de två tanterna närmast mig stré med röster som skar genom märg och ben. (Här i bygden stri’r man när man samtalar, ingen är osams). Att läsa var omöjligt men jag låtsades göra så för att inte bli indragen i samtalet. Men si det halp inte. Jag drogs motvilligt men obönhörligt in i samtalet – nu är jag rätt bra på att undvika diskussioner, men svarar (knapphändigt) på frågor gör jag. Och de räckte som invit för de här tanterna. Nu hade de kommit in på barnbarn och jag trodde i min enfald att jag skulle slippa ifrån eftersom jag inte kan prestera några dylika. Visserligen kan jag gå på som den värsta mor- eller farmor när jag börjar tala om min älskling – men jag väntar till jag träffar likasinnade.

När en av tanterna deklarerade att hon älskade barn så sa’ jag inget – jag försökte se ut som min artikel var extremt intressant. Men det var segt virke i de här tanterna – ”det finns väl inte något härligare än ungar”? sa’ hon och vände sig direkt till mig.
”Jo”, sa’ jag.
Hon tittade med avsmak på mig.
”Tycker du inte om barn?” sa’ hon.
Jag var frestad att låta henne tycka att jag var ett monster eftersom jag inte var säker på att hon skulle förstå mig. Men jag tryckte undan trötthet och irritation och förklarade att jag inte tycker om någon människa därför att de har uppnått – eller inte uppnått en viss ålder. Jag tycker om massor med människor i olika åldrar – men det har inget med deras ålder att göra. Ingen av tanterna såg övertygad ut. Det gjorde däremot en mamma med två barn i lågstadieålder – hon skrattade och viskade bra när hon gick förbi mig.