torsdag 16 april 2009

Vilken satkärring jag är!

We’re all jolly boys, and we're coming with a noise,
Our stockings shall be made
Of the finest silk,
And our tails shall trail the ground.

Satt i ett väntrum i dag – det var tomt när jag kom och jag kunde stänga av TV:n utan att någon blev sur. Det var skönt och vilsamt – men säg den glädje som är beständig. Det ramlar in folk och ungar och det blev trångt och många decibel. Så småningom blev mamman med de flesta ungarna inkallad och det blev något lugnare. Men bara något – de två tanterna närmast mig stré med röster som skar genom märg och ben. (Här i bygden stri’r man när man samtalar, ingen är osams). Att läsa var omöjligt men jag låtsades göra så för att inte bli indragen i samtalet. Men si det halp inte. Jag drogs motvilligt men obönhörligt in i samtalet – nu är jag rätt bra på att undvika diskussioner, men svarar (knapphändigt) på frågor gör jag. Och de räckte som invit för de här tanterna. Nu hade de kommit in på barnbarn och jag trodde i min enfald att jag skulle slippa ifrån eftersom jag inte kan prestera några dylika. Visserligen kan jag gå på som den värsta mor- eller farmor när jag börjar tala om min älskling – men jag väntar till jag träffar likasinnade.



När en av tanterna deklarerade att hon älskade barn så sa’ jag inget – jag försökte se ut som min artikel var extremt intressant. Men det var segt virke i de här tanterna – ”det finns väl inte något härligare än ungar”? sa’ hon och vände sig direkt till mig.
”Jo”, sa’ jag.
Hon tittade med avsmak på mig.
”Tycker du inte om barn?” sa’ hon.
Jag var frestad att låta henne tycka att jag var ett monster eftersom jag inte var säker på att hon skulle förstå mig. Men jag tryckte undan trötthet och irritation och förklarade att jag inte tycker om någon människa därför att de har uppnått – eller inte uppnått en viss ålder. Jag tycker om massor med människor i olika åldrar – men det har inget med deras ålder att göra. Ingen av tanterna såg övertygad ut. Det gjorde däremot en mamma med två barn i lågstadieålder – hon skrattade och viskade bra när hon gick förbi mig.



5 kommentarer:

  1. Bra stritt! Att tycka om har inget med ålder att göra... Inte ett dugg!

    SvaraRadera
  2. Man ska tycka om barn! Din vinkel är ny för mig, men naturligtvis har du rätt. Och jag tror att det var därför vi dyrkade dig både som lärare och ”teaterfröken”, och senare som ledare på sommarkurser. Därför att du behandlar alla som människor vilken ålder de än är. Då förstod vi det inte, vi tävlade bara om att få sitta bredvid dig, men nu när jag tänker på det så förstår jag att det var din respekt för oss som var så annorlunda mot andra lärare.
    kram
    Pella

    SvaraRadera
  3. Bra! Jag ryser varje gång personal talar om hur roligt det är att arbeta med gamla. Det finns gamla surpuppor och det finns roliga och underbara gamla tanter och farbröder. Om folk bara ville tänka!!!!!
    love,
    Q

    SvaraRadera
  4. Ha ha, vad jag skrattade åt din berättelse från väntrummet :)

    Hua, vilka tanter! Det är verkligen extremt okänsligt, med tanke på att de inte visste något om dig. Du kunde ju ha varit en kvinna som hade haft tio missfall och aldrig kunnat få barn trots en enorm önskan, och fått ett nervsammanbrott pga av deras frågor.

    Jag gillar inte heller typen av vilt främmande människor som när de ser att man har djur, anförtror en att de inte gillar människor, men att "djur kan man lita på", och förutsätter att man själv har samma misantropiska läggning. Hmmm.

    SvaraRadera
  5. God morgon gott folk,
    Den här diskussionen är inte ny för mig fast jag i vanliga fall inte brukar ha den med främlingar. Men faktum är att långt ifrån alla håller med mig. Det finns gott om människor som hävdar att de älskar barn och gamlingar – hur det är med gruppen däremellan har jag aldrig förstått…. Vore det inte ärligare att säga att man älskar människor? Eller älskar man bara dem man har makt över?

    Mira, det är nog som Pella säger, man ska tycka om barn – punkt slut.

    Q, men det är ju besvärligt att tänka!

    Christina, jag kände lite vagt igen den ena tanten vilket betyder att hon med all säkerhet vet mer om mig än jag själv vet….
    Ibland kan jag bli beklämd över anförtroenden från vilt främmande människor – ofta betyder de att de inte har någon annan att anförtro sig åt. Man kan ju undra vad de som bara litar på djur har blivit utsatta för.

    Pella, vet inte åt vilket håll jag ska titta och vad jag ska säga… Jag hade ju lika roligt som ni och tänkte nog aldrig på att ni var tio år yngre än jag.

    Oj, morgonen är snart slut – men så har jag hunnit både dricka te, sätta en deg och göra yoghurt se’n jag började det här svaret.
    Hoppas ni alla har en lika vacker dag som vi har här.
    Margaretha

    SvaraRadera