söndag 26 oktober 2025

fotoveckan #35



Bjuder livet dig mer surkål än sötgröt? Då kan den här dikten av Ossian Limborg kanske övertyga dig om att livet trots allt är en trevlig inrättning — även om din vecka i likhet med min varit påfrestande.



WHATEVER, THAT HAPPENS, IS BEST



“HVAD HELST, SOM SKER, ÄR BÄST.” 
Ju mera klart mitt öga ser 
Igenom regn och mist, 
Dess mera jag åt verlden ler 
Och hennes arga list. 
I lifvets degtråg hvart besvär 
Mig tycks en nyttig jäst, 
Och derför tänker jag så här: 
Allt hvad som sker, är bäst. 


Af lifvets surkål har jag fått 
Min rikt beskärda del. 
Men strunt i det; ty-kort och 
godt-Det är mitt eget fel. 
Och fast ibland jag modet mist, 
När stormen röt som mest, 
Så har jag funnit dock till sist, 
Att hvad som sker, är bäst. 


När jag har dummat mig och gått 
Uppå förbjuden mark, 
Har ödet strax-af vänskap 
blott-Gett mig en vänlig åspark 
Samt ropat barskt: “Skomakare, 
Håll du dig till din läst!” 
Och jag har lydt och har fått se, 
Att hvad som sker, är bäst. 


Jag gnor ej som en narr omkring 
I gåtors labyrint, 
För jag begriper ingenting 
Af ödets dunkla fint. 
Tu ting jag vet: Att jag är till, 
Och att jag trifs, dernäst. 
För den skull jag förklara vill, 
Att hvad som sker är bäst. 


En flicka mig sin kärlek svor, - 
Jag trodde henne, jag-

Men med en ann’ hon från mig for 
Till Tyskland bort en

dag. 
Jag tänkte hänga mig, men nu 
Jag tror, jag dröjer mest: 
Hon vardt ett hår af hin till fru 
Ja, hvad som sker, är bäst. 


Jag gick i borgen för en vän 
Och kuggad vardt förstås; 
Men han fick äta opp igen 
En dag sin egen sås. 
Han går i trasor nu, men jag 
Kan få uti min väst 
Så mången knapp, jag vill, hvar dag - 
Ja, hvad som sker, är bäst. 


Jag mästrar ej vår Herres plan 
Med knot och agg och knorr. 
Jag går min väg, som jag är van, 
Och tål blott ett slags “knorr.” 
För jag har lärt mig veta vad det hut, 
Och den bör ha arrest, 
Som inte önskar finna ut, 
Att hvad som sker, är bäst. 


För mig är lifvets värf en fest, 
Trots alla sorgeljud; 
Och fast jag knappast tror en prest, 
Tror jag dess mer på Gud. 
Jag tror att jag skall bli en gång 
Der ofvan skyn en gäst. 
För den skull klingar gladt min sång, 
Att hvad som sker, är bäst. 


Det är Åke som som sköter söndagsbloggandet, där alla som känner sig manade ska presentera sin gångna vecka med fem fotografier.

2 kommentarer:

  1. Ja, nog är det höst alltid!
    Det ligger väl en del i den dikten även om jag inte alltid tycker det är så enkelt.

    Önskar en fin söndag!

    SvaraRadera

  2. Haha,
    Det känns som du tänkte på mig med den här versen!
    Kram
    Pia

    SvaraRadera