tisdag 30 september 2025

Time for a little something

  

 

Nobody can teach you how to make the perfect cup of tea. It just happens over time. 

Wearing cashmere helps, of course".

                           Jill Dupleix        


Det här var sannerligen inte lätt — jag har en känsla av att författare är hängivna ”fikare”. I synnerhet de som skriver för barn. En väninna sa en gång om barnen i Enid Blyton böcker: ”de äter och äter, men går aldrig på toaletten”. 

”Fru Berg smålog och klappade henne . — Nu ska jag koka choklad åt er, och så springer Kristen efter färska bullar och se’n är ni nog så snälla och går bort till apotekarfrun med den här klänningen, som jag har sytt färdig i rappet. Det följde alltid en sådan känsla av lugn och trygghet med fru Berg. Stillsam, liten och blek gick hon omkring och pysslade och ordnade med allt, utan fjäsk och brådska. Det blev ett riktigt trevlig litet mellanmål, och Elin drack med stor aptit chokladen och åt bullarna till, hungrig som hon var. Därefter gingo Elin och Kristen utför backen.”

       ur ”Klasskamraterna

       av Kathrine Lie



Nalle Puh var en hängiven fikare — han höll noga reda på sina honungsburkar, och såg till att hans blodsocker höll sig på en jämn (hög) nivå.


                                    


Eeyore frisked about the forest, waving his tail so happily that Winnie-the-Pooh came over all funny, and had to hurry home for a little snack of something to sustain him. And, wiping his mouth half an hour afterwards, he sang to himself proudly:

Who found the Tail?

  "I," said Pooh,

"At a quarter to two

  (Only it was quarter to eleven really),

I found the Tail!"



Fika, risp, mellanmål — jag har insett att det finns en hel del synonymer till den lilla trevliga måltiden som man kan klämma in i livet praktiskt taget när som helst. 

Eftersom te är det enda jag dricker så betraktar jag dagens tema som ett te-tema.

Det finns gott om böcker om både te och kaffe — ofta tjusiga böcker som nog ofta blir liggandes sedan man bläddrar igenom dem.

 


 

En av böckerna som inte blivit liggandes här är ”A Proper Tea” av Joanna Isles.



Nuförtiden plockar jag fram den för de ljuvliga illustrationerna, mer än för recepten.


Jag 


”The Alpine Path,
The Story of my Carreras”

Lucy Maud Montgomery såg till att de personer hon befolkade sina personer med hade tillgång till fika — och många gånger fick vi vara med i köket när godsakerna kom till.

Du kan välja vilken bok, eller novell av henne, som helst, så nog fikar man — eller bakar. I en av berättelserna kan vi läsa om den gången hon bjöd på en kaka som innehöll liniment. En historia som hämtats från hennes eget liv.


På nätet hittar du massvis med böcker om hur man bjuder på såväl

enkelt fika, som tjusigare varianter med brutna servetter, och hur du går till väga om du vill öppna en tesalong. Något som jag har en känsla av var betydligt enklare när man varken behövde  befara besök av skatte- eller hälsovårdsmyndigheter. Men hur man tillredde sitt te på huvudstadsvis har jag inte lyckats lista ut:

”Samtalet afbröts af prostinnan, som bad ungdomen på mellanmål. Detta bestod i thé, som var anrättadt ”på hufvudstads vis” allt för att hedra eller surprenera Otto.”

    ur ”Granriskojan”

    av Axel Gabriel Ingelius



Däremot kan du få reda på hur din framtid kommer att gestalta sig om du lär dig att spå i tebladen. Det skrev jag om för några år sedan.


Det har varit en stökig vecka, jag har skrivit några ord när jag kommit åt, och är inte ens säker på att jag fått med tre böcker av den uppsjö av fikarelaterade böcker som finns.  

Det är Robert som ger oss våra veckliga temata.






 

12 kommentarer:

  1. Märkligt, jag läste om över tjugo av Enid Blytons Fem-böcker för några år sedan, och inte äter det särskilt mycket...

    Äger ett antal Afternoon Tea-receptböcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hannele,
      Mycket är ett relativt begrepp — allt beror ju på vad man jämför med. När det gäller Blyton böcker kan det bero på vilka av hennes böcker man talar om. Jag har läst långtifrån alla hennes böcker, men kommer att tänka på alla diskussioner om vad man skulle införskaffa till midnattsfesterna — och var man skulle gömma allt godis, så att inte husmor fick nys om saken.

      Ja, böcker om te och vad man ska äta därtill översvämmar marknaden, mina samlar mest damm nuförtiden.
      Margaretha

      Radera
  2. One of those days?
    Flera gånger har jag tänkt att Montgomery nog gillade mat eftersom det förekommer i alla hennes böcker. Precis som Blyton, tänk på alla midnattsfester och Fatty som har råd att bjuda de andra, när de fikar ute.
    Lie känner jag inte alls till.
    All my love, hugs and prayers
    Debbie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Debbie,
      Ja, man kan bli hungrig av att lösa somliga författares böcker — Dickens till exempel.
      Du har inte gått miste om något om du inte läst K. Lies flickböcker, snälla och tidstypiska.
      Margaretha

      Radera
  3. Jag som inte kan leva utan kaffe kan inte komma på en enda bok som passar in på temat.
    Uffe var här för att hämta saker från sin ungdom, då kom alla Fem böckerna fram, och vi pratade om de fantastiska handlingarna. Nu ska hans barn få böckerna.
    Hoppas det blir mindre stökigt framöver!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst kan du leva utan kaffe Eva — en annan sak är att du inte skulle vilja göra det.
      Kul att Uffes barn nu tar över hans böcker! Du får berätta vad de tycker om dem!
      Margaretha

      Radera
  4. Det var kanske inte tre böcker, men underhållande var det som vanligt. Jag är också tedrickare kan jag upplysa om. Men det händer då och då att jag tar en kopp kaffe. Särskilt när vi fikar på café. Det är mycket enklare att beställa en cappuccino än att ta reda på vilka teer de har på caféet - och så är det mest smaksatta sliskiga sorter de har.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mösstanten,
      Ja, nog är det ett oskick med alla parfymerade teer — i synnerhet när det inte finn några alternativ! Ber man om vanligt svart te, kommer folk ofta dragandes med earl grey, och blir enormt förvånade när man påpekar att den stackars greven är indränkt med bergamott — oftast inte ens äkta.
      Men eftersom jag ytterst sällan fikar på caféer, så kan jag stå ut.
      Margaretha

      Radera
  5. Oj, det låter jobbigt, hoppas det lugnar ned sig snart!
    Det där med liniment i kakan minns jag, var det inte i en pepparkaka? Nu får jag lust att läsa Montgomery igen, jag har en del oläst där.
    Underbar spåkopp du har, en sån har jag aldrig sett, men jag har läst att man spådde i vanliga koppar också.
    Var nu rädd om dig, det är viktigare än att blogga!!!!
    Stor kram
    Maja
    (blogger gillar inte min adress)

    SvaraRadera
  6. Maja,
    Montgomery använde ju sina texter flera gånger med små förändringar — just den här finns ju i fler varianter, både i olika noveller och i den första Anne-boken.
    Jag kan också få lust att återvända till hennes böcker — utmärkta böcker när man behöver en rejäl dos eskapism.
    Ja, koppen är ljuvlig, tyvärr med en spricka. Men man har väl rätt att vara aningens sprucken när man är bortåt hundra år. (Här är jag osäker, ska se om jag hittar någon uppgift om dess ålder. Undrar om man inte kan lära sig att spå i vanliga koppar, på nätet. Leta!
    Fortsätt att kommentera som anonym, så länge du kommer ihåg att underteckna.
    Jag kommer inte heller in på din blogg, men nu är det länge sedan jag försökte.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. En risp sa alltid min svärmor (som var uppvuxen i Skåne) och det är enda gången, hittills, som någon jag känner använder det uttrycket. Väldigt lagom tycker jag, som motsvarighet till Puhs a little something.

      Hoppas kommande dagar blir lugnare!

      Radera
  7. Karin,
    Såvitt jag vet har jag inte hört någon använda ordet risp — men hur jag vet vad det betyder är en gåta.
    Ibland undrar jag varför ordet fika blivit så märkvärdigt — alla språk har ju sina speciella ord för denna företeelse — imbiss och elevenses är ju lika bra.
    För att inte tala om vårt svenska meafton som jag lärt mig nu i veckan.

    Vanligtvis är mitt liv så händelselöst att det inte behövs mycket för att jag upplever det som för mycket, så jag får väl vänja mig — i synnerhet som det kanske förebådar bättre tider.
    Margaretha


    SvaraRadera