Nyårsafton med Selma

Berättelsen om ”Körkarlen” är i motsats till Lille Viggs slädfärd, ingen rar berättelse med lyckligt slut — men väl värd att läsas.

Läsvärt är också förordet där man får veta lite om bokens tillkomst.

Som att trots att Selma redan hade anammat nystavningen och lämnat pluralformerna av verben bakom sig, återgick till att använda pluralformer. Detta för att de flesta människor ännu inte hade vant sig vid det nya, och tyckte det var lättare att läsa den äldre svenskan.

Så här skrev hon till väninnan Valborg Olander: ”Jag tänkte denna gång avstå från nymodigheterna och behålla pluralformerna, därför att detta skulle bli en bok för de många, som inte alls begripa och njuta av det fina, som finns i Liljecronas hem.”