Grattis Matthew

People think that I can teach them style. What stuff it all is! Have something to say, and say it as clearly as you can. That is the only secret of style.

 från G. W. E. Russell Collections and Recollections (1898) ch. 13

Matthew Arnold 

24 december 1822 – 15 april 1888

Kanske var han ingen muntergök (vilket antagande jag enbart baserar på hans uppsyn) — men jag skyndar mig att tillägga att jag inte har en aning om hur Matthew var som människa — jag har svårt att få något grepp om honom. Han var utan tvekan en en högt begåvad person, förmodligen med  fler tankar och idéer än han hann med att uttrycka. Han skrev inte bara poem, han var engagerad i samhällsdebatten och intresserad av kultur- och skolfrågor och  skrev essäer.

Är man inte hemma i den grekiska mytologin och känner till de gamla grekerna, vilket jag inte är, så är det rätt tidsödande att försöka få ett grepp om hans dikter, eftersom de ofta alluderar på de ”gamla grekerna”.

Is it so small a thing

To have enjoy'd the sun,

To have lived light in the spring,

To have loved, to have thought, to have done;

To have advanced true friends, and beat down baffling foes.

   från Hymn of Empedocles 

Det var Enid Blyton som presenterade mig för Matthew Arnold. Jag var 10 eller elva år, och umgicks med tvillingarna O’Sullivan och deras klasskamrater på internatskolan S:t Claire. En bokserie bestående av fem böcker. I sista delen ”Fifth Formers at St. Clair’s”, spelar en dikt av Matthew Arnold en stor roll.

Jag kan inte påstå att jag levt med Mathew i fickan sedan dess, men han har funnits till hands när jag behövt honom — även om det gått år emellan behoven.

Vad jag vill ha sagt är att nöjesläsning kan ha oanade positiva sidoeffekter. Den sortens sidoeffekter som troget har följt mig, och fortfarande följer mig.