För syns skull

 

Ja, jag har en lornjett, men det var först häromdagen som jag förstod att man kan använda den till att lornjettera.

”Det är icke utan skäl som en man, pastor loci Viieus, rörd af den helige ande, försäkrat att verldens sista tider måtte vara hardt nära; ty det inrotade syndaförderfvet, hvaröfver han i sin ifver ofta skrikit sig hes, blir allt mer och mer synbart. Man ser ju, oaktadt den stojande prestens nit, den förhärdade syndaren luta sig mot stolskarmen att dölja sina breda gäspningar, som ofta ofvergå till det sträfvaste snarkande — ser huru mången lornjerar flickan i stället för talaren, och man måste bekänna att verldsens ondsko stigit till sin höjd.”

 ur ”Samlade vitterhetsarbeten”

av Per Elgström & Georg Ingelgren

Med mina vanliga glasögon kan jag väl inte briljera— bara glasera?

”She wore many valuable rings and black lace mitts on her fine white hands, and held in her right hand a valuable lace handkerchief, which nothing would have induced her to use for the purpose for which handkerchiefs are ”supposed to be made and bought. It had been “in the family” for six generations, and it had

never been used. In her other hand she carried  tortoise-shell lorgnette which she never used either, for she had no need to—her sight still was perfectly good—and

Julia Townsend was about the last woman in the world to affect an infirmity that did not afflict her.”