måndag 24 maj 2021

Lite bättre har det väl ändå blivit

 

Det bli alltid böcker över när man försöker organisera sin boksamling, antingen är de för stora för att passa in i hyllorna, eller också är ämnet för udda.  En sådan bok kom jag över för lite sedan, en bok som passar in i båda ovannämnda kategorier - den låg underst i en hög med lika svårplacerade böcker, och vad mera är, jag kan inte minnas att jag sett den tidigare.      

Boken innehåller, i kronologisk ordning, klipp från olika tidningar- tyvärr framgår det inte från vilka.

Jag slår på måfå upp en sida - och häpnar, att det handlade om en av mina favoriter, Fredrika Bremers Hertha, är väl inte så häpnadsväckande, däremot förvånade det mig att det handlade om författaren Herman Bjurstens syn på kvinnosaken. Herman var en tämligen medioker författare - och en av mina förfäder, och hans kvinnosyn ger jag inte mycket för.


Det är skrivet i form av ett långt brev, 1856, till en icke namngiven ”Broder”. 


”Hertha är hos m:ll Bremer idealet för den sanna qvinnan, den verkligt emanciperade. - Då m:ll Bremer sålunda utan tvifvel skulle vilja se inom vårt fädernesland införd den uppfostrings- method för qvinnan, som i Hertha förmodas, så låtom oss se till, hvarthän en sådan method skulle föra och på hvilken  punkt vi skulle komma att stå såväl i borgerligt, som sedligt hänseende, i händelse av förf:s välmenande, men enfaldiga förslag blefve realiserade.


Hörom sålunda Hertha sjelf, då hon talar till sin syster Alma.

_ _ _ Är det inte underligt Alma, att man alltid frågar gossar, hvad de vilja blifva hvad de ha håg eller fallenhet för, och ger dem sedan tillfälle att lära eller utveckla sig efter deras böjelser, och att man aldrig gör så mot flickor. De få icke sjelfva tänka eller välja yrke eller lefnadsväg. Och jag skulle ha velat lefvat på vatten och bröd och varit öfverlycklig om jag fått lära hvad ynglingar lära vid akademien (således äfven hebreiska, fysik, latin, grekiska, filosofi, matematik, m:ll B?), fått i frihet med bryta mig min väg... 

_ _ _ (Läsare! sådan bör, enligt m:ll B, qvinnans bestämmelse vara, lika så väl och med samma rätt som mannens. Naturens bok synes numera för denna förf. vara en tillsluten skrift.)

_ _ _ ”Qvinnor” - säger hon ”ha af ålder varit kända för deras skicklighet som läkarinnor.” - ”Den rätta sårläkarinnan ser på såret, såsom en moder ser på ett sjukt barn”. (för m:ll B. Betyder det ingenting, hvar såret sitter, såsom snart skall visa sig)

_ _ _ Den blygsamma varelsen finner det ingalunda anstötligt att sköta ”Yngves knäskada”, att sitta dag efter dag vid den sängliggande patientens bädd och med sin mjuka hand förbinda en henne förut alldeles obekant ung mans sår”. - Detta kapitel har till öfverskrift ”Herthas del”. Om det varit fråga om foten, skulle jag inte ha sagt så mycket om det, men - knäet... det är i sanning långt gånget.

_ _ _ Och för att kröna verket, böra de unga flickorna studera tillsammans med ynglingar. _ _ _ _


7 kommentarer:

  1. Ja lite har väl ändå hänt ...

    SvaraRadera
  2. Klimakteriehäxan,
    Ja lite, men mer behövs!
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Tillhör du skaran av bokälskare som aldrig slänger böcker?
    Jag läser massor, men vill inte äga böcker, mer än de få som är viktiga och som jag läser om. Jag har en del som jag fått/köpt direkt av författarna med dedikation. Såna spara jag, men idag har jag lämnat en kasse böcker på Återvinningen - som säljer och skänker pengarna till välgörande ändamål. En kasse med slitna böcker ska till tippen.
    Jag har även dumpat kläder och en del gamla prydnadssaker som bara varit skåpvärmare. Det känns skönt.

    SvaraRadera
  4. Bloggblad,
    Jag har svårt för att slänga böcker, men när jag kommer närheten av en röda korsbutik, brukar jag stjälpa av en låda med de nyare böckerna - de som inte inbjuder till omläsning.
    Eftersom jag gärna grottar ner mig i gamla böcker, behåller jag många av dem, som jag ofta återkommer till. Naturligtvis kan jag inte göra mig av med några av dem med dedikationer, de flesta ärvda.
    Mitt bibliotek har blivit så tråkigt att jag helst inte går dit. Men tack och lov, finns ju mer att läsa på nätet än vad jag hinner läsa, även om jag skulle bli tvåhundra år och ha både syn fattningsgåvor i behåll.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. OJ! Släkten är värst ... Måste ha varit en rejält korkad person, eftersom han är så tvärsäker på sin sak!

    Men jag känner igen sorteringsvåndorna. En gång bestämde jag mig för att göra mig av med lite böcker för det började bli trångt, inte bara i bokhyllorna. Jag gick igenom hela sortimentet och kom fram till att det fanns en enda bok som jag kunde skiljas från "Omne animal" av Waldemar Hammenhög. Men då tyckte jag så synd om den så den fick bli kvar.

    SvaraRadera
  6. Karin,
    Hur det var med Hermans förståndsgåvor, kan jag inte uttrycka mig om - men han var säkerligen en knepig person, prästson och överliggare som avslutade sitt eget liv. Kanske hade han ett komplicerat förhållande till sin far, för han tycks ha avskytt svartrockar.

    Hammenhögs bok har jag inte, ändå känner jag så väl igen dina slängvåndor.
    Margaretha

    SvaraRadera
  7. Sjuttons stavningskontroll, som försöker skicka hemliga meddelanden om jag inte ser upp - uttala mig om skulle det stå.
    I går förvanskade den thoughts till tamponger.
    M

    SvaraRadera