Lite bättre har det väl ändå blivit

 

Det bli alltid böcker över när man försöker organisera sin boksamling, antingen är de för stora för att passa in i hyllorna, eller också är ämnet för udda.  En sådan bok kom jag över för lite sedan, en bok som passar in i båda ovannämnda kategorier - den låg underst i en hög med lika svårplacerade böcker, och vad mera är, jag kan inte minnas att jag sett den tidigare.      

Boken innehåller, i kronologisk ordning, klipp från olika tidningar- tyvärr framgår det inte från vilka.

Jag slår på måfå upp en sida - och häpnar, att det handlade om en av mina favoriter, Fredrika Bremers Hertha, är väl inte så häpnadsväckande, däremot förvånade det mig att det handlade om författaren Herman Bjurstens syn på kvinnosaken. Herman var en tämligen medioker författare - och en av mina förfäder, och hans kvinnosyn ger jag inte mycket för.

Det är skrivet i form av ett långt brev, 1856, till en icke namngiven ”Broder”. 

”Hertha är hos m:ll Bremer idealet för den sanna qvinnan, den verkligt emanciperade. - Då m:ll Bremer sålunda utan tvifvel skulle vilja se inom vårt fädernesland införd den uppfostrings- method för qvinnan, som i Hertha förmodas, så låtom oss se till, hvarthän en sådan method skulle föra och på hvilken  punkt vi skulle komma att stå såväl i borgerligt, som sedligt hänseende, i händelse av förf:s välmenande, men enfaldiga förslag blefve realiserade.

Hörom sålunda Hertha sjelf, då hon talar till sin syster Alma.

_ _ _ Är det inte underligt Alma, att man alltid frågar gossar, hvad de vilja blifva hvad de ha håg eller fallenhet för, och ger dem sedan tillfälle att lära eller utveckla sig efter deras böjelser, och att man aldrig gör så mot flickor. De få icke sjelfva tänka eller välja yrke eller lefnadsväg. Och jag skulle ha velat lefvat på vatten och bröd och varit öfverlycklig om jag fått lära hvad ynglingar lära vid akademien (således äfven hebreiska, fysik, latin, grekiska, filosofi, matematik, m:ll B?), fått i frihet med bryta mig min väg... 

_ _ _ (Läsare! sådan bör, enligt m:ll B, qvinnans bestämmelse vara, lika så väl och med samma rätt som mannens. Naturens bok synes numera för denna förf. vara en tillsluten skrift.)

_ _ _ ”Qvinnor” - säger hon ”ha af ålder varit kända för deras skicklighet som läkarinnor.” - ”Den rätta sårläkarinnan ser på såret, såsom en moder ser på ett sjukt barn”. (för m:ll B. Betyder det ingenting, hvar såret sitter, såsom snart skall visa sig)

_ _ _ Den blygsamma varelsen finner det ingalunda anstötligt att sköta ”Yngves knäskada”, att sitta dag efter dag vid den sängliggande patientens bädd och med sin mjuka hand förbinda en henne förut alldeles obekant ung mans sår”. - Detta kapitel har till öfverskrift ”Herthas del”. Om det varit fråga om foten, skulle jag inte ha sagt så mycket om det, men - knäet... det är i sanning långt gånget.

_ _ _ Och för att kröna verket, böra de unga flickorna studera tillsammans med ynglingar. _ _ _ _