Oegennytta

o`egennytta subst. ~n 
ORDLED: o--egen-nytt-an
• det att sätta andras intressen före egna {SYN. altruism; MOTS. egennytta, egoism}: alla hennes handlingar präglades av ~
HIST.: sedan 1773

Medan jag klipper gräset funderar jag över ordet, och företeelsen, oegennytta. Jag hoppas att ordet inte försvinner ur språket, men har en känsla av att det nog är finare — i alla fall i somliga kretsar — att vara altruistisk. Jag hoppas att ordet får stanna kvar i svenskan, men ännu viktigare är det att företeelsen fortlever. Och jag tror att den gör det. 

I går kväll, en bra stund efter klockan nio, kom det en man vandrande uppför min uppfart — jag har pratat med honom en gång förra året, men vet ingenting om honom — han frågade om jag tyckte att det var för sent för honom att klippa gräset hos min granne. Jag sa att det var OK, men jag kunde ju inte svara för vad andra människor tycker, ljud hörs väl över vatten.  Det här var en pratglad gosse, så han fortsatte samtalet, ända till jag påpekade att om han inte började klippa NU, så skulle det bli för sent. Det stressade honom inte på något vis, men han började dra sig mot sin klippare, och så frågade han om han skulle klippa en del av mitt gräs — och lade snabbt till att han inte ville ha något för det.

Eftersom min klippare nyss kommit hem från verkstaden, och jag bara hunnit klippa en del av det mycket höga gräset, tog jag tacksamt emot erbjudandet. Det innebar att jag i dag, bara behövde klippa där han inte kom åt med sin åkklippare, och det var då jag började grunna över hur oegennyttiga vi är i dag.

När jag ser tillbaka på mitt liv, ser jag att många, både vänner och okända, gett mig så mycket, både av sig själva, sin tid och sina, inte alltid stora, tillgångar.

Ett av dagens problem är nog att vi inte alltid vågar lita på att någon, allra minst en främling, kan tänkas göra något för oss, utan personlig vinning — och därmed avslår vi generösa erbjudanden. Om det är kulturellt, eller om vi bara är sådana, vet jag inte, men det sitter djupt i många av oss att aldrig bli skyldig; vi ska bjuda igen inom stipulerad tid, vi talar om tjänster och gentjänster, vi ser given häst i munnen, för gengåvan får inte vara mindre värd än gåvan — vi vill helt enkelt inte stå i tacksamhetsskuld till någon. Högfärd?