tisdag 3 februari 2015

Måste det vara så?


 På min dagliga promenad träffar jag tre hästar, det vill säga den tredje ser jag bara, för den går ensam i en annan hage. De är aldrig i närheten av varandra och naturligtvis funderar jag över om de inte kan dra jämt. Jag har läst att hästar måste ha kompisar, enligt djurskyddslagen, de får inte vara helt ensamma, men den tredje hästen skulle ju kunna gå fram till staketet och snacka med kompisarna, så det räknas väl som sällskap. I samma artikel läser jag att en hund inte får vara ensam mer än fem timmar om dygnet. I hur stor utsträckning det går att kontrollera, och hur många som inte lever upp till det, har jag inte en aning om.
När min kompis Lina berättar om sin mors önskan att få komma in på ett äldreboende, tänker jag på djurskyddslagen. Linas mamma som klarar sig relativt bra på egen hand, får besök av hemtjänsten två gånger om dygnet, och det när de kommer med mat, det betyder att hon ser andra människor mindre än en halvtimme varje dygn. 
Både familj och vänner försöker titta in, så ofta de kan, men familjen bor på andra sidan sta'n, och äldre vänner vågar sig inte ut i snö och halka.

5 kommentarer:

  1. I vissa avseenden är lagen strängare när det gäller djur än när det gäller människor! Sen är det annan sak med efterlevnaden. Det är många djur som vanvårdas utan att det åtgärdas medan i andra fall folk får göra sig av med t ex välmående hästar för att det fattas 2 ca i takhöjd i stallet. Människan är liksom hundar och hästar flockdjur och borde ingå i samma lag om sällskap! Sen är det en annan sak att både hästar och människor är individer och KAN vilja vara ensamma, vilket ditt hästexempel ju visar!
    Extremt skamligt att det inte finns boende för gamlingar som verkligen behöver mer sällskap än vad stressad hemtjänst förmår ge!

    SvaraRadera
  2. Svar
    1. Olgakatt,
      Ja, något slags sällskapsboende borde väl finnas, kollektivhus för pensionärer som inte vill bo isolerade. Ett icke byråkratiskt boende.
      Självvald ensamhet är lika ljuvlig som den påtvingade är förfärlig.
      Margaretha

      Radera
  3. Ibland får man känslan av att djur till och med får bättre omvårdnad än de äldre i Sverige.
    Sedan finns det självklart djur också som far illa.
    Men att äldre i Sverige inte får den hjälp de behöver tycker jag är bedrövligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,
      I sanningens namn ät det inte bara i Sverige. Har en känsla av att de tär ett problem i hela västvärlden. Jag får mig liknande historier till livs från vänner runt om i världen. När det gäller människor alltså, djuren har oftast ett sämre skydd.
      Senast i dag hörde om problemen i NYC med hemtjänstfirmor. En väninna upptäckte att moderns smycken och andra dyrbarheter försvunnit - allt medan modern stoppats i säng utan omsorg och "vårdaren". Hon fattade misstankar därför att matkontot ökat drastiskt. Inte konstigt när "vårdarens" familj levde gott på den dementa moderns pengar.
      Till viss del har det nog med synen på åldrandet, som något obehagligt och fult att göra.
      Margaretha

      Radera