fredag 4 november 2011

Grattis Guido!

Guido Reni
4 november 1575 – 18 augusti 1642
självporträtt cirka 1642

Ritaratto-Di-Vecc

Beatrice Cenci

Flicka med ros, cirka 1610

och så

min mormors mor som
föddes för 155 år sedan

9 kommentarer:

  1. Jag känner igen några av målningarna, men visste inte vem konstnären var. Nu har jag Googlat och vet mer, tack!
    Så söt din mormorsmor var!
    kram från
    Mette

    SvaraRadera
  2. Härlig bild av din mormorsmor. Fotot måste ju vara över hundra år?

    Fantastisk konstnär denne Guido. Här skall också googlas:)

    Karin

    SvaraRadera
  3. Mette,
    Tänk om man kom ihåg allt man läser - då skulle vi vara bildade!
    Ja, visst var hon söt - och hon lär ha varit en fantastisk människa. Mor älskade henne.

    Karin,
    Ja, hon ser ju rätt ung ut, så det måste ha varit taget på 1800-talet.

    Jag är full av beundran inför Guidos skicklighet - fast det inte är den sortens konst jag gillar bäst.

    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Jag har aldrig hört tals om honom men tycker att målningarna är underbara!!
    kramis
    /PIA

    SvaraRadera
  5. Oj, jag glömde bort att det är fel att skriva / före namnet!!!!!
    Så glömde jag att säga att din mormorsmor är urgullig.

    SvaraRadera
  6. Pia,
    En av bloggoversums biverkningar är att man får läsa om sådant man aldrig skulle ha träffat på utan bloggarna.

    Du är ursäktad - för den här gången!

    Ja, och hon var inte bara söt - hade skinn på näsan också!

    Har sett att du skrev ett nytt inlägg i går och undrar varför det inte kommer upp på min blogglista. Ska skriva ett inlägg så rör det kanske på sig.
    Margaretha

    SvaraRadera
  7. Jag tycker din mormors mor liknar flickan på det lilla fotot på din blogg. Jag antar det är du som barn.? Det är något från näsan och över munnen som är lika. Något du ser också?

    SvaraRadera
  8. Jessica,
    Jo, även om jag inte är mycket lik henne, kan man nog ana släktskapet.
    Vad som fascinerar mig är hur man kan vara lik både mor och far. Jag har en kompis som alltid fick höra att hon var en kopia av sin far - men var hon tillsammans med sin moster häpnade alla över hur otroligt lik henne hon var.
    Margaretha
    som ofta kallades
    för Lill-Thore som
    barn, för likheten
    med sin far

    SvaraRadera
  9. Just det, ibland är det som man är lik sin partners släktingar. Som t ex min mans brordotter. Hon är väldigt lik MIN morbror.
    Och kanske kan det också vara så, att man ser det man vill och kan se. Tänk bara på adoptivbarn, som kan vara så lika sina apoptivföräldrar.
    Fascinerande är det onekligen!

    SvaraRadera