söndag 27 november 2011

De riktiga orden

6 kommentarer:

  1. Just så är det! Bara de riktiga orden..

    Karin

    SvaraRadera
  2. Karin,
    De riktiga orden finns nog lite varstans, men drunknar så lätt bland alla oväsentligheter.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Just så, man får stanna upp och lyssna ordentligt emellanåt för att urskilja dem.
    F. ö. anser jag att Gullberg är underskattad!

    SvaraRadera
  4. Olgakatt,
    Ibland är det tystnaden som är de riktiga orden - men att lyssna till tystnaden är väl en bortglömd konst.

    I vår familj är Gullberg en av huspoeterna.
    Men de flesta i den generationen är nog tämligen passé i dag. Tänker bland andra på Jändel, både Bengt och Ragnar, Nils Bolander, Kerstin Hed och Arvid Mörne. Men det finns ju många, många fler som vore värda att återvända till.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Jag, som väl de flesta, hade länge svårt att tycka att tystnad i sällskap var annat än pinsam. Men mitt arbete i många år med döende patienter och några goda vänner i den situationen lärde mig att just tystnaden tillsammans kan vara det mest talande och välgörande.

    Bo Setterlind tycker jag också om, på tal om glömda och underskattade poeter.

    SvaraRadera
  6. Olgakatt,
    Det kan vara stor skillnad på tystnad och tystnad.
    Den goda tystnaden tillsammans med likasinnade - eller svårt sjuka - är minst lika givande som ett samtal.
    Tyvärr fungerar ju tystnaden bara när man sitter tillsammans. I brev och bloggar har den inte samma effekt. För att inte tala om hur jobbigt det är med folk som ringer upp och se'n inte har något att säga.
    Jag tycker om en hel del av Setterlind, men inte allt.
    Margaretha

    SvaraRadera