torsdag 18 februari 2010

Läsning


Flera av mina vänner har sagt att du måste läsa- “Tisdagana med Morrie”. Nu är jag ju så’n att om någon säger att jag måste läsa en viss bok så gör jag det i nio fall av tio inte. Ibland kan det vara dumt – efter tio eller tjugo år råkar jag på boken och undrar varför jag inte läst den förr. Fast för det mesta är det nog tvärt om – jag är glad att jag inte ödslat tid på den.
“Tisdagarna med Morrie” är en så’n “du-måste-läsa-bok”. Men den fanns på bibban och jag tog den i fall att…
Och vad ska jag då säga. En stunds god och tänkvärd läsning – men enastående, nej.
Visst är det en bok som får en att tänka – men egent-ligen inga nya tankar. Den föder inte heller några nya tankar, snarare bekräftar den en del tänka tankar – och naturligtvis håller jag med om allt – nästan allt – Morrie säger.
Men jag kan inte frigöra mig från att författaren är en uppblåst liten människa. Får se’n veta av Patricia att han är Bush-anhängare och påskyndare av Irak kriget.




Jag försöker att läsa en artikel. Kommer till rad tre – vad är det jag läser. Börjar om. Kommer till rad fem – förstår inte vad jag läser. Går och lägger mig. Nästa dag börjar jag från början, igen.
Fjärde dagen kom-mer jag igenom artikeln. Den var inte svår.

När jag som barn lånade böcker, valde jag i första hand tjocka böcker – var texten dessutom liten, så var valet givet.
Jag räknade orden i artikeln som tog mig fyra dagar att läsa.
Den hade 492 ord.




Alla åren i vården tyx ha påverkat Kerstins hörsel. Jag berättade vilka böcker jag lånat. Hon tyckte att- ”Valfrihet och jäklighet i vården” lät intressant!
.

1 kommentar:

  1. Ha! ”Valfrihet och jäklighet i vården” precis så är det!
    Jag har läst Morrie boken men det är så länge sen att jag inte minns något av den. Tro inte att jag tyckte den var jättebra.
    Skönt med en blogg där man slipper att läsa om bloggarens hostatacker och färgen på snoret!!! Tack för det.

    SvaraRadera