Allt var inte bättre förr!

0
Vi klagar på sjukvården – många gånger med all rätt – men när jag jämför med hur det var förr i världen, eller i andra länder, då är är jag tacksam över att leva här och nu.
Som jag nämnt tidigare har jag ett eldrivet fordon som jag lånar utan kostnad av landstinget. Det är trevligt att susa fram (15 km/timmen) på vägarna här i byn – jag känner försommardofterna, ser saker jag aldrig sett från bilen och så tänker jag så bra. Tankarna vandrar utan minsta ordning, framåt, bakåt och på invecklade sidospår.
Den går ju tyst mitt fordon, men det surrar lite lätt och jag har fundrat på vad det påminner mig om – i går kom jag på det. En spårvagn!
När jag utan möda ta'r mig fram så går mina tankar till Kalle. Han bodde i Åkersberga och när jag var i de yngre tonåren mötte jag honom ofta på vägarna när han kom farande i sin rullstol. Som han vevade fram! Det här var ju ändå 60-tal, men när jag tänker tillbaka på Kalle och hans rullstol känns det som hedenhös. Det måste ha varit jättejobbigt att ta' sig fram på de små grusvägarna – och mer än en gång så puttade jag på i uppförsbackarna när jag mötte honom

Och här är pingst och sol och paradis,
en helig vind går fram i löv och ris;
här välver livets brunn sitt blomsterflarn,
och saligheten undfå vi som barn.
00000000000000 Erik Axel Karlfeldt

Och du kan höra om du lyss
hur maj ger juni välkomstkyss
och hur juni kysser till farväl
med all sin eld och all sin själ
– allt medan Venus brinner blid.
Så går en dag än från vår tid.
000000000000 Gabriel Jönsson

Pojkarnas cyklar mot räcket...
Bygdens ekon, avlägset skratt,
en våg av syrendoft,
lågmälda samtal,
vårnatt.
00000000 Gunnar Ekelöf

Fejsbok och jag

Girl Writing Under Smiling Moon

0

Det ramlar in inbjudningar att bli någons vän på Facebook mest varje dag. Just nu fick jag ett mejl där det påpekades att jag hade åtta obesvarade invitationer.
Jag är ledsen kära vänner som kanske väntar på svar – jag vet att en del av er tittar in här rätt ofta – men ni får vänta. Jag har nämligen inte fattat det fina i kråksången, fast jag har läst om Facebook på ett antal ställen. Det var i och för sig intressant läsning – lärde mig nyss att de har 700 anställda. Hur i all världen får man ihop till lön åt dem alla – genererar annonserna tillräckligt med kosing för att täcka lönekostnaderna. Men företeelsen Facebook har jag inget behov av – vilket förmodligen beror på att mina gammalmodiga hjärnvindlingar är präglade på andra umgängesformer. Eller också så är jag helt enkelt asocial av naturen. Jag tycker om att träffa mina vänner, men bara några åt gången – stora tillställningar skyr jag som pesten – jag vill kunna föra ett meningsfullt samtal och inte flyta runt och föra ett offentligt samtal.
Därför gott folk så får ni finna er i att mejla, ringa, skriva gammeldags brev med reservoarpenna, läsa bloggen och eventuellt kommentera där eller rent av komma hit.

Kort morgonpromenad

0
Solen skiner och jag försöker få en bättre bild på dodecateon – ja, bättre blev den om än inte bra. Men jag vet inte när jag får tillfälle att återkomma här och lägger ut den ifall det skulle dröja till nästa gång.

0
Det blir många blommor på trädpionen i år.

0

Visst finns det dagar man känner sig så här.

Brevlådan tur och retur

0
Grått och vått torde vara en korrekt beskrivning av dagen.

0
Alla växter ser ledsna ut.

0

Mina glasögon var lika våta som växterna så inte förrän jag tittade på bilderna såg jag spindeln – därav oskärpan på den.
På vägen mötte jag tio daggmaskar och 2 sniglar.

0

Några saker gladde mig – jag hittade vallmoknoppar och upptäckte att dodecateon har börjat blomma trots att jag inte hunnit dit i mina försök att tämja ogräset. Men jag får återkomma med bild eftersom jag inte såg tillräckligt bra för att få en bild med skärpa på växten istället för marken eller ogräset runt omkring.

0

Typiskt soppväder – nu ska jag laga till linssoppa och se'n blir det brasa.

Vårvindar friska

0
Häggmispeln har blommat över liksom häggen – de har avlösts av rosenkvitten och fruktträden. Den riktigt gamla apeln, som är så hög att bara giraffer kan nå frukten, reser sig över alla andra träd och ser i sin knotighet ut som en van Gogh målning.

0
Det blåser så att det är näst intill omöjligt att fotografera några växter. Jag försöker få en bild på de än så länge smala hängena som ska bli gullregnets vackra blommor – men inser att jag får vänta tills vinden lagt sig. Under tiden fotograferar jag kattfötter som är föredömligt låga och stabila och poserar utan att darra.

0

De olika pionerna kommer alla på bred front – de avlöser varandra i blomningen så vi kan se fram emot en dryg månad med pioner.

0

Rosentryn, en morsdagsgåva för bortåt 30 år se'n, är som vanligt överdådig i sin blomning – än så länge mest knopp. Varje vinter tror jag att det är dess sista vinter, snön har böjt ned den och den ser gammal och trött ut ända till den börjar blomma.

Livets patience

0

Välkomna förändring också

när du helst av allt vill fly den.
0000000000000000 Ralph Shrader

0

0
Livet är inte en patience – men jag undrar om vi inte lite till mans försöker få det att fungera så. Vi flyttar runt våra tankar och prylar och hoppas att vi i slutändan ska få fyra prydliga högar från äss till kung. Om vi inte utmanar livet ordentligt och använder två lekar – då har vi i bästa fall åtta högar när vi är färdiga. Går den inte ut så är det bara att rafsa ihop korten och börja om från början.

Möjligtvis skulle vi rafsa ihop livet kort lite oftare – ge oss själva en ny chans.
Men man måste hålla reda på sina kort – det är förargligt när man upptäcker att det saknas ett kort eller två i leken. Förr eller senare brukar de ju dyka upp – oftast senare för mig eftersom jag inte drar fram och städar bakom soffan alltför ofta.

Så finns det ju dagar när bara de svarta korten kommer upp och man önskar att det vore lika enkelt att kika (fuska?) i högarna för att se vilket kort man ska vända på.
0

Det är de stilla stunderna som du skall leva på.
I kväll har intet, intet skett, men något sker ändå.
En fågel och ett vårregn ha sjungit dig en sång.
Tag med den. Den kan hjälpa dig en gång.
00000000000000000000 Jarl Hemmer

Eftermiddagste

å här års dricker vi för det mesta eftermiddagste på kökstrappen vid femtiden. Älsklingen vet exakt när det är serverat, då kommer han gående med en stor sork i munnen, allt under det att han läser till bords. (Den som har katt vet vilket speciellt magjamande de flesta katter har när de kommer med sitt byte.) Så slår han sig ned och fikar tillsammans med oss – så nära som vi bara tillåter.

Hört

0
Så har jag lyssnat på ännu ett hörvärt Filosofiska rummet. I dag fortsatte man förra veckans diskussion om kunskapssamhället – om bloggande, kvittrande och andra elektroniska redskap för kommunikation och information.
Personligen tycker jag inte att det är en fråga om för eller emot, däremot tycker jag att det är viktigt att ta ställning till var man står själv – att veta varför man använder sin dator som man gör.
Naturligtvis har vi alla synpunkter på hur vi använder och påverkas av alla nya funktioner – och för mig betyder det att jag inte lär mig och använder något bara för att tjänsten finns. Jag försöker att vara selektiv och bara nyttja det jag behöver. Just därför blir jag så ohyggligt irriterad när man förutsätts kunna SMS:a* eller söka kunskaper på nätet. Man kan inte – får inte ta' för givet att alla har tillgång till dator, lika lite som man inte kan förutsätta att alla förstår engelska.
Tempot är inget problem för mig personligen, jag lever i min egen lilla värld där jag kan leva livet i min egen takt. Men jag kan se ett problem i den halsbrytande fart som man förutsätts hålla när man befinner sig mitt i livet. Det finns inget utrymme för reflektioner och eftertanke. Och skulle det uppstå en stunds tystnad och sysslolöshet så upplevs det av en del som skrämmande.

*Nej, jag kan fortfarande inte skicka SMS – men inser att jag måste lära mig det om jag ska få tillgång till datorns alla funktioner.

ordlös söndag

Maskrosor och älvglitter

0
Klipper upp ett ostpaket – sex och en halv mil till närmaste butik med ost i lös vikt, så här är det paketerat som gäller – hela osten var möglig trots att bäst före datumet talar om att den ska vara bra i en vecka till. Visst kan man leva gott utan ost men eftersom det är en solig dag ta'r jag det elektriska fordonet och susar iväg (susar i 15 km/timmen) till byn.
Skönt att vara stammis så'na här gånger – inget kvitto men inget dividerande, bara att lämna osten och ta' en ny.

0

Fån min "moppe" ser jag saker jag aldrig hinner se från bilen – och det är lätt att stanna om jag vill fotografera – så jag passar på att svänga förbi ett fält med maskrosor som jag tänkt fotografera i flera år, utan att det blivit av. Det är en väg som jag sällan åker och jag hinner titta på byggnader som jag knappast lagt märke till tidigare.

0
Och nu har jag landat på kökstrappen, älven glittrar, solen värmer och en humla nynnar i mitt högra öra.
Kanske, men bara kanske, återkommer jag för att berätta om min träff med Gutenberg i morse.

Spanskt nålgräs

European needlegrass (Stipa pennata)
Syndication International—Photo Trends

0

En dag efter morgonpromenaden fick Laura se några grässtrån som fastnat på Marys kjol. Hon försökte dra bort dem, men de ville inte lossna.
– Mamma! ropade hon. Kom och titta på det här konstiga gräset, Mamma hade aldrig sett något liknande gräs. Axen liknade kornskägg utom att de var vridna, och de slutade med en fröskida som var en tum lång och hade en spets så fin och hård som en synål och skaftet översållat med styva, bakåtriktade hår. Precis som riktiga nålar hade hade spetsarna sytt in sig i Marys klänning. Det styva håret följde lätt nålspetsen men hindrade denna från att dras tillbaka, och det skruvliknande, fyra tum långa skägget följde efter och snodde och vred nålspetsen ännu längre in.

– Aj! Det var något som bet mig! utbrast Mary. Precis ovanför skokanten hade ett av de egendomliga gräsen stuckit igenom hennes strumpa och höll på att skruva sig in i hennes fot.
– Det här var det värsta jag varit med om, sa mamma. Vad ska vi härnäst träffa på här på gården?
När pappa kom hem till middag visade de honom det underliga gräset. Han sa att det var spanskt nålgräs. När det kom in i munnen på hästar eller kor måste man skära loss det ur deras läppar och tungor. Det arbetade sig igenom ullen på får och in i deras kroppar och dödade dem ofta.
_ _ _

– Det finns de som säger att man kan bli av med det genom att bränna det medan det är grönt, berättade han för dem. Jag ska ta och bränna det nu för att döda så många frön som möjligt, och nästa vår ska jag passa på och bränna det grönt.
Ur "Den lilla staden på prärien" av Laura Ingalls Wilder
0

Monet berättade för några dagar se'n om ett "djävulsgräs" som förpestade livet för pudeln Dessi och hennes familj. Det lät så bekant – men det tog en dag innan jag kom på varför – se'n var det bara att plocka fram boken. Undrar om det är samma sorts gräs som plågar Dessi. Så värst mycket information har jag inte hunnit leta fram på nätet. Men så här säger Wikipedia:
The term needlegrass may refer to any of several genera of grasses including:

Achnatherum

Aristida

Nassella

Stipa

Rökstenen

Bild från Wikipedia

0

Maggan berättar i dag om en utflykt runt Vättern hon och hennes man gjorde igår. En del av de ställen hon talar om stannade också vi vid, när jag en gång besökte vänner i Östergötland som visade oss sevärdheter i grannskapet.
Bland annat stannade vi vid Rökstenen. De flesta av oss var djupt imponerade av stenen och dess historia. Men en av männen, en snickare, tittade överhuvud taget inte på stenen, han föll i trans över det fina takskyddet man byggt över stenen. Han gick runt och knackade på virket och mumlade vilka dimensioner de hade.

2 koppar regn, 1 msk sol och 3 nypor huslighet

0
har varit dagens huvudingredienser. Tänkte passa på att ta' en rundtur i trädgården medan solen sken – men jag hade inte mer än hunnit nedför trappen så började det regna igen. Det blir ju bättre bilder om inte ljuset är för hårt – men regn var väl inte precis vad jag tänkt mig. Eftersom jag är en aning för stor för att sätta mig under ett kronblad i väntan på att regnet ska upphöra så trotsade jag regnet.

0
Häggen sjunger på sista versen men syrénerna ta'r gott om tid på sig – så semestern varar nog några veckor till.

0

Tulpanbeståndet har tunnats ut med åren – den här ser så ensam ut där den står och trycker under ligustern.

0

Vinkorna på våra breddgrader har svårt att hävda sig gentemot sina syskon i varmare klimat. När vi plan-terade våra vinkor hade jag nyss kommit hem från England och såg för mitt inre öga hur vi snart skulle få lika vackra mattor med vinkor. Men det är glest mellan blommorna.

0

Några enfärgade blommor fotograferar jag varje år i hopp om att få bättre bilder än föregående år. Potentillan med sina gula kronblad blir oftast bara en gul rundel – men tack vare gråvädret i dag fick jag en bild där man kan urskilja de olika delarna.
Vitsippan är en annan blomma som kan vara knepigt att få en bra bild av. Den dubbla som börjar blomma nu är kanske lite mer samarbetsvillig.

0

Vår Gyllenkroks astrakan har gott om knopp så jag hoppas att det blir gott om äpplen på det. Förra året var det rätt glest mellan äpplena.

0

0

I motsats till tulpanerna så förmerar sig narcisserna som inte heller faller sork och rådjur i smaken.

0

0

Silverplister är en annan växt som glatt och villigt brer ut sig – och jag hittar den lite överallt och undrar hur den bär sig åt för att kräla iväg så långt från moderplantan.

0

För att inte vara huslig, så har jag varit ovanligt huslig i dag. Jag har bakat:

1. cornbread (på bilden)
2. ciabatta
3. 1 rabarberpaj
4. förberett en quiche

Jag är mäkta imponerad av mig själv, och hoppas att alla andra också är det!