Lucia

 

Luciamorgon

Carl Larsson

I natten darra de kalla väder. 
Steg hör jag knarra 
på vindens bräder:
i vita kläder 
stod herrgårdsflickan, 
med vaxljuskrona kring håret fäst, 
nyss vid mitt läger och räckte brickan 
lugnt i sin renhet åt yrväckt gäst. 

Nu upp till gamman 
i mörka tider! 
Med tjärvedsflamman Lucia skrider 
i däld och lider. 
I dörren gläntar 
med morgonglöggen min muntre värd 
och bringar bud, att ung dottern väntar 
sin late körsven till festlig färd. 

I tidig vinter 
re’n snön är fallen, 
och foten slinter 
på frusna vallen, 
och vit står tallen 
som silverstaken för månens prunkande högtidsljus, 
och stjärnbloss brinna högt över taken 
på djurens fållor och mänskors hus. 

Och släden redes 
med fäll och täcken, 
och selad ledes 
från klöverhäcken 
den raske skäcken. 
Med fröjd vi glida 
igenom sovande skogars skjul. 
Ur huvan tindrar det vid min sida 
som morgongryning till härlig jul.

     Erik Axel Karlfeldt

Trots att seden att lussa är tämligen ung, så har många författare känt sig manade att skriva om den.

Både Selma och Gustaf har bidragit med berättelser,

den senare med en härlig berättelse, som kort och gott heter ”Lucia”.

Och i boken ”Troll och människor”, hittat du ”Luciadagens legend”, en fängslande betättelse om den rika, beräknande och giriga fru Rangela, hennes brorsdotter Lucia, och så den ännu rikare herr Eskil. Utan att avslöja något av handlingen, kan jag berätta att det goda segrar.

Ät choklad

— och få Nobelpriset

 Handcrafted chocolate: tasting. Anonymous painting 

1875-1900 

 Italian School

Strength is the capacity to break a Hershey bar into four pieces with your bare hands — and then eat just one of the pieces.” 

                Judith Viorst

Ett tidningsklipp från 2012, kom i dagen när jag plockade fram Tordis Ørjasætters biografi över Sigrid Undset, där den nu tjänat som bokmärke i många år.

”Ju högre kakaokonsumtion ett land har, desto fler Nobelpris per capita. Schweiz toppar ligan följt av Sverige och Danmark. I mitten hamnar USA, enligt nya rön publicerade i New England Journal of Medicin, en av världens mest ansedda vetenskapstidskrifter.

Forskaren som gjort analysen medger att hela idén är absurd och att även om data är välgrundade säger studien en hel del om att samband inte alltid bevisar en sanning.” 

Svårt att stava till choklad?, skriv som du tycker att det låter. Jag hittar flera varianter; på 1600-talet stavade Åke Rålamb denna läckerhet sioccolade, många andra varianter är chocolate, schoklade, cioclad och siåklad. Upptäcker också att somliga säger chokladet och undrar om det är samma människor som säger tvålet och tjärnet.

Inser nu att jag har skrivit genant många chokladinlägg — du hittar dem alla om du skriver in choklad i sökrutan ovan till vänster.

Det är chokladrelaterade inlägg av skiftande slag och jag har inte för avsikt att öka antalet — i alla fall inte i dag.

Men jag rekommenderar gärna inlägget om världens minsta fladdermus, och hur den påverkar chokladskördarna.

 det här är en trynfladdermus, världens minsta däggdjur, 

en av de över 1000 olika arterna av fladdermöss

Kvinnor som erhållit Nobelpriset

 

The Artist's Sister Reading 

Umberto Boccioni

I don’t understand why people are such snobs about books. If you enjoy romances, read them. I don’t want Thanksgiving dinner every day. Some days I want a ham sandwich and a dozen chocolate chip cookies. And some days I want to read Jane Austen, and other days I want to read Agatha Christie, or maybe some author that no one has ever heard of who writes fun books that make me smile.” 

                          Diana Xarissa

Man behöver väl inte påminna om Selma, så jag går rakt på nästa kvinna som erhöll Nobelpriset 1927 — Grazia Deledda. I sanningens namn tycker jag att hon bitvis är rätt trälig, så jag har beslutat mig för att ge henne ännu en chans. Då väljer jag hennes självbiografiska bok ”Cosima” som gavs ut postumt 1937. Den finns både i handeln och att läsa på engelska hos InternetArchive. Lite fånigt att gå omvägen över en engelsk översättning, men eftersom den inte tycks vara översatt till svenska, och min italienska är obefintlig, så har jag inget val.

 

Ser i mitt exemplar av Undsets ”Jenny”, att jag köpte boken 1981, antikvariskt för 15:-. En bok som Sigrid påbörjade 1910, ett år som hon till större delen tillbringade i Rom och Paris. 

Boken mottogs väl även om många ansåg den för omoralisk.

Drar du dig för att ge dig i kast med några av Undsets romaner, kanske du skulle tycka bättre om Tordis Ørjasætters biografi ”Sigrid Undset — ett liv”.

Pearl Buck hör nog även hon till de nästan bortglömda. Inte helt rättvist, även om hon är ojämn. De noveller som hon skrev för olika tidskrifter, i senare delen av sitt liv, är  rätt dåliga. Men ”Den goda jorden” är klart läsvärd — den läste vi här på bloggen för många år sedan.

Den av hennes böcker som jag minns bäst är boken om hennes dotter Carol som hade en ämnesomsättningssjukdom (PKU), som förr i tiden oftast ledde till beteendeavvikelser och intellektuell funktionsnedsättning. Nu för tiden testas all nyfödda, för upptäcks sjukdomen tidigt är den  behandlingsbar.

I boken ”The child who never grew” berättar Pearl Buck om sin kamp för att hitta en lämplig skola för Carol, och hur det är att ha ett barn med en intellektuell funktionsnedsättning. En tunn liten bok, men i högsta grad läsvärd.

Pearl Buck var en intressant person som var engagerad i många humanitära frågor.

Jag har bloggat om henne flera gånger, här hittar du en länk till en intervju med henne.

Boken ”The child who never grew” finns i handeln, men den finns också att läsa hos InternetArchive.

 

Vill du veta mer om tisdagstrion så bege dig till Robert. 

A Casualty List

 

In Flanders Fields 

Gilbert Claes

A Casualty List

by Mary Carolyn Davies



There was always waiting in our mother’s eyes, 
Anxiety and wonder and surmise, 
Through the long days, and in the longer, slow, 
Still afternoons, that seemed to never go, 
And in the evening, when she used to sit 
And listen to our casual talk, and knit. 
And when the day was dark and rainy, and 
Not fit to be abroad in, she would stand
Beside the window, and peer out and shiver, 
As small sleek raindrops joined to make a river
That rushed, tempestuous, down the window pane,
And say, “I wonder what they do in rain?
Is it wet there in the trenches, do you think?”
And she would wonder if he had his ink 
And razor blades and toothpaste that she sent;
And if he read much in his Testament, 
Or clean forgot, some mornings, as boys will. 
But always the one wonder in her eyes 
Was, “Is he living, living, living, still 
Alive and gay? Or lying dead somewhere
Out on the ground, and will they find him there?” 
She closed her lids each night upon that look 
Of waiting, as a hand might close a book
But never change the words that were within.
And when the morning noises would begin 
A new day, and a young sun touched the skies,
Again she woke with waiting in her eyes. 

 

But that is over now. She does not read 
The lists of casualties, since that one came 
A week or two ago. There is no need. 
She’s making sweaters now for other men
And knitting just as carefully as then. 
There is no change, except that as she plies 
Her needles, swift and rhythmic as before, 
There is no waiting in our mother’s eyes, 
Anxiety or wonder any more. 

“A Casualty List” was published in Mary Carolyn Davies’s poetry collection The Rums in Our Street: A Book of War Poems (Macmillan, 1918), the same year World War I ended. She dedicated this volume to her three brothers.

veckans meningsutbyte

Catherine of Alexandria  1530  Antonio da Correggio

 Lördag igen — hur är det möjligt‽

Skriv-Robert uppmanar oss att dela med oss av en mening, som drabbat oss under veckan.

Catherine of Alexandria  1530  Antonio da Correggio

 

I Mary Ann Shaffers ”The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society” skriver Isola Pribby i ett brev till Juliet Ashton:

”Reading good books ruins you for enjoying bad books.” (sidan 47 i mitt exemplar).

 

Och vill jag tillägga, att se filmade varianter!

Minns att vi var några läslöss som diskuterade den passagen för några år sedan. Vi var inte alls eniga — i synnerhet var vi inte eniga om vad ”god litteratur” är.

Tankar på avvägar

 



 I atelieren

Carl Wilhelm Wilhelmson 1912  

Det här förefaller varken vare ett informellt eller formellt te — mer likt mina testunder.

Det enda jag vet om Lillian B. Lansdown är att hon skrev boken ”How to Prepare and Serve a Meal; and Interior Decoration”, som kom ut 1922.

Det är bitvis nöjsam läsning; till stor del därför att jag får lära mig sådant jag inte ens visste att jag inte visste. Som skillnaden mellan ”informal tea” och ”formal tea”:

”The formal tea—a tea becomes formal as soon as cards are sent out for it.”

 Och ”A pretty custom dictates that young girl friends of the hostess serve the guests. They provide the latter with plate and napkin, ask their choice of beverage, and serve it, together with sandwiches and cakes. Or the plates and napkins may be handed the guests as they enter by a waitress stationed at the door, before they are served by the young girls.

A salad should never be offered at a formal afternoon tea! To do so is to commit a social solecism.”

Kommen så här långt, började jag grunna på den bästa översättningen på ”solecism”, och får lära mig att vi har snott ordet rakt av, och använt det i svenskan ända sedan 1700-talet.

 ”Ingen ting är widrigare, än at höra en människa utaf de belefwade stånden tala i alla en stalldrängs barbarismer, soloecismer och pöbelaktiga uttryck.” skrev en Matthias Hasselroth 1794.

När det gäller ”commit a social solecism” skulle jag översätta solecism med etikettsbrott, även om ordet är vanligare när det kommer till brott mot ett vedertaget språkbruk.

Merriam-Websters förklaring av ordet är utförligare än SAOB:s:

 Did you know?

The city of Soloi had a reputation for bad grammar. Located in Cilicia, an ancient coastal nation in Asia Minor, it was populated by Athenian colonists called soloikoi (literally "inhabitants of Soloi"). According to historians, the colonists of Soloi allowed their native Athenian Greek to be corrupted and started using words incorrectly. As a result, soloikos gained a new meaning: "speaking incorrectly." The Greeks used that sense as the basis of soloikismos, meaning "an ungrammatical combination of words." That root, in turn, gave rise to the Latin soloecismus, the direct ancestor of the English word solecism. Nowadays, solecism can refer to social blunders as well as sloppy syntax.

Kommen så här långt inser jag att jag (som vanligt) spårat ur — tanken var att jag skulle tala om matvanor, textilier och hyllor.

Det får bli en annan dag.

 Lemons and Tea Cup, 1912  

Auguste Renoir

I österled

 I dag ska det handla om böcker med finsk anknytning, säger Skriv-Robert.

 In the atelier of Ahola (Miss Selin), 1895–1900 

Venny Soldan-Brofeldt

Only the very weak-minded refuse to be influenced by literature and poetry.” 

               Cassandra Clare

Vi svenskar är ofta oss själv nog, och har inte alltid kläm på vilka våra nordiska grannländers författare (och konstnärer) är.

Jag bestämmer mig för att välja bort de mest självklara författarna från Finland — ändå blir det svårt att välja bara tre böcker.

Claes Andersson är en gammal favorit, själv tycker jag mer om hans lyrik än hans prosa. 

Hagar Olsson står sig väl på egna meriter, och borde inte behöva draghjälp från sin mer kända vän.

Hagars böcker måste få ta tid att läsa, och begrunda — de kräver ett visst mått av koncentration. Jag väljer hennes ”Mr Jeremias söker en illusion”, som är en kort roman.

”Det behövde inte vara ett stort ljus. Det kunde vara den minsta låga, ja det lilla vaxljuset i dockstaken som fladdrade vid mynningen av tunneln.  Bara det var den rätta dagen, här, just här på tröskeln: advent.”

När det kommer till Solveig von Schoultz väljer jag ”Ansa och samvetet” av den enkla anledningen att det är den enda av hennes böcker som finns hos Litteraturbanken.

Men glöm inte bort hennes lyrik

i advent

 

”Advent hade kommit men icke snön. Landskapet behöll ännu sina mjuka, mörka senhöstfärger av brunt, grönt och björkviolett, dunkla daggiga blå.”

   ur ”Den namnlösa”

   av Elin Wägner

 

Inte heller här har vi fått någon snö, och inte mer frost än att ormbunkarna fortfarande är gröna.