Ansiktsbehåring

Man kan grunna, snart sagt, över de flesta ord — varför heter tvål tvål, och säng säng. Men alla dessa vardagsord har vi ju vant oss vid och ägnar dem, för det mesta, inte så mycket uppmärksamhet. Så finns det de lite ovanligare orden, ibland lustiga, som kan få mig att fundera över varför i all världen de heter vad de heter. Häromdagen ramlade jag över ordet ”burnside”, som jag tänk slå upp så många gånger, men aldrig kommit mig för. 

”Colonel Stratton is a real military colonel. He wears burnsides and they are very becoming.”

Nu äntligen blev det av:

”a reference to U.S. Army Gen. Ambrose E. Burnside (1824-1881) of Civil War fame, who wore them and inspired the style.”

Nu var ju inte steget långt till att undra varför det heter polisong på svenska.

Etymologi

[en bl. i svenskan anträffad bildl. anv. av fr. polisson, gatpojke, glop, liderlig person, till fr. slangspr. polisse, stöld, till polir, polera, stjäla (se POLERA). Den fr. benämningen på ”kindskägg” är favori (jfr FAVORIT 

Då kan man ju undra varför i all världen man valde ett så negativt ord, när man kunde ha fått ett ”favoritord” — men det lär vi nog aldrig få veta.

”POLISONG-DIGER. (†) försedd med stora polisonger” 

skulle man väl kunna kalla generalen.

”Mannerskog hade ganska giltiga skäl att med brådstörtande gång begifva sig ifrån huset i nejden av Lidingöbro; ty utom det att han i tid måste infinna sig på Catharine kyrkogård såvida han skulle kunna förekomma dem han där viste vilja uppfiska ett gömdt skrin; så hade han även anledning att rädas ett obehagligt möte med samma polisongdigra fysionomi, som i trappan på Blå porten, derest han dröjde vid Lidingön längre än högsta nöden fordrade.”

     ur Smaragd-Bruden av C. J. L. Almqvist

Eftersom min far gillade Ibsen brukade jag föreslå att han skulle anlägga ”ibsenpolisonger”, men så långt var han inte redo att sträcka sig.

TVÅL

[fsv. thval, m.? o. n.; jfr fd. tval, n., ä. d. tuol, toel, fvn. þuól, ack., got. þwahl, fht. dwahal, bad, dop, feng. ðwēal, m., n., tvätt, bad, tvål; avledn. av TVÅ, v.]

SÄNG

[fsv. siäng, siang, säng, sv. dial. säng, säing, saing, saingj, äv.: bolster, motsv. fd. siang, sæng(h) (d. seng, ä. d. sæing), fvn. sæing, sæng, nor. seng; av omstritt ursprung, möjl. till den rot som äv. föreligger i SÅ, v.; skrivningen sang torde — så vitt felskrivning ej föreligger — återge det a-haltiga ljudet i sv. dial. saing o. d.]

Framtidsskildringar

 Den här tisdagen ska vi tala om framtidsskildringar. Hos Ugglan & boken kan du läsa vad andra bloggare har kommit fram till.

Portrait d'une jeune fille lisant

 Valentine Reyre

Jag har redan skrivit en hel del om den här sortens böcker, senast i januari, så alla självklara böcker går omedelbart bort (som Boye, Morris, Martinsson, Wells & Bellamy). Nu blev det till att rota fram gamla, och delvis bortglömda, läslistor.

Framtiden tycks ha intresserat människor i alla tider, för även om Tomas Moores bok ”Utopia” från 1516 räknas som den första framtidsromanen, hade många andra redan tagit sig an ämnet. Platon, och flera andra samtida greker, skrev om framtiden — men jag kan inte berätta vad, eftersom jag bara läst om deras böcker.

Inte heller har jag läst, eller kommer att läsa Christine de Pizans ”The Book of the City of Ladies från 1404. Kanske förstår ni varför när ni tagit er igenom titeln på hennes bok: 

Here begynneth the boke of the cyte of ladyes the whiche boke is deuyded into. iij. partes. The fyrst parte telleth howe and by whom the walle and the cloystre about the cyte was made. The second parte telleth howe and by whom the cyte was buylded within and peopled.  The thyrde parte telleth howe and by whom the hyghe battylmentes of the towres were parfytely made, and what noble ladyes were ordeyned to dwell in ye hyghe palayces and hyghe dongeons. And ye fyrst chapyter telleth howe and by whom and by what mouynge the sayd cyte was made.

Muntergök — sagor av Elsa Beskow

Elsa Beskow är väl inte den första man kommer att tänka på när det kommer till utopiska skildringar — men det är just vad hennes ”Doktor Klokamundus uppfinning” från 1919 är.

Doktor Klokamundus som bor i Kringelikrokien har en lat och ohängd son. Så doktorn beslutar sig för att konstruera en uppfostringsmaskin. I den finns ett antal små rum, där blir sonen, och några andra busfrön instängda på sitt sommarlov. Mat levereras automatiskt genom en lucka i väggen, lektioner i ett antal ämnen, ges via ett högtalarsystem.

I augusti visar det sig att gossarna har dragit det längsta strået — något jag storligen uppskattade. Det var vår lärare i småskolan som läste sagan för oss, och jag minns fortfarande hur jag gick hem och återberättade den.

”Syskonlif” från 1848 av Fredrika Bremer är en otroligt fascinerande bok — lite annorlunda, än andra framtidsvisioner kanske, i det att inga årtal nämns — den kallas för en socialistisk utopi.

 I know not how many hours that summer dawn while the sun came over the hills and coloured the beautiful roses in my mother's garden. As I lay drowsily gazing through the window, I thought I had never known a morning so sultry, and yet so pleasant. Outside not a leaf stirred; yet the air was fresh, and the madrigal notes of the birds came to me with a peculiar intensity and clearness. I listened intently to the curious sound of trilling, which drew nearer and nearer, until it seemed to merge into a whirring noise that filled the room and crowded at my

 studio ears. At first I could see nothing, and lay in deadly fear of the unknown; but soon I thought I saw rims and sparks of spectral fire floating through the pane. Then I heard some one say, "I am the Wind." But the voice was so like that of an old friend whom one sees again after many years that my terror departed, and I asked simply why the Wind had come.”

Så inleds ”The Last Generation, A Story of the Future” av James Elroy Flecker som tillslut blev mitt sista val — därför att den är något så ovanligt som en poetisk framtidsvision. Sf hör inte till min favoritlektyr, men jag får erkänna att det finns en hel del böcker i den genren som lockar mig, nu när jag börjar titta närmare på utopiska böcker. Så jag får nog anledning att återkomma till några sådana.

Men åter till James Elroy Flecker som först och främst var poet, även om han skrev några romaner.

Hans liv blev kort, bara 30 år gammal dog han i tbc, och det sades då att hans död utan tvekan var ”the greatest premature loss that English literature has suffered since the death of Keats — vilken han ofta jämfördes med.

Många författare nämner eller citerar honom i sina böcker, Agatha Christie gör det ofta, och Saki gör det i en novell, liksom Nevil Shute, som citerar honom i sin första roman.

Själv blir jag lite förvånad över att lära mig att en av Fleckers mest kända verk heter ”Hassan: The Story of Hassan of Baghdad and How he Came to Make the Golden Journey to Samarkand”. 

Den kom ut 1922, alltså före Jascha Golowanjuks debutroman ”Min gyllene väg från Samarkand”. som kom ut först 1937. En titel som knappast kan vara en slump.

Självporträtt

enligt Klimakteriehäxan 

Här har ni de tolv nyckelorden som gäller denna gång. Och sista bokstaven i första svaret är första bokstaven i svar nummer två, o s v, det vet ni ju redan. Lycka till!

1. Morgonvana: Te

2. Djur: Elefant

3. Ost: Tilsiter 

4. Sällskapsspel: Trist

5. Dricker aldrig: Träsprit 

6. Litterär figur: Tess (of the d’Urbervilles)

7. Njutbart: Sommarsol

8. Äter gärna: Linser

9. Dans: Ringdans

10. Beatles-hit: She loves you

11. Vid datorn:Uppslagsverk

(för det är väl vad Wikipedia är)

12. TV-serie: Kulla Gulla

(eftersom jag inte nyttjar tv blev jag tvungen att fuska, nätsökning, sorry)

Hjärtknipande

      St Valentines Day, waking up

       Mary Ellen Edwards 

MY VALENTINE.

O Dorothy, sweet Dorothy,

    You make my heart rejoice;

Your presence is like Arcady,

    There's music in your voice;

Heaven's purity is on your brow,

    Its light is in your eyne;

I love you, and I ask you now

    To be my Valentine.

Your face is like the lily in

    The morning's ruddy light;

Your dimpled cheeks and tiny chin

    Are blessings to my sight;

Your lips are fairer than the rose

    And redder far than wine;

Your teeth are whiter than the snows:

    You'll be my Valentine!

You are not quite so old as I,

    You've seen but summers three;

And that's no doubt the reason why

    You are not coy with me.

I'll come to you to-morrow,

    And on chocolates we'll dine;

And you'll have no thought of sorrow

    When you are my Valentine.

Har du hunnit läsa alla dina valentinkort än?

När du gjort det kanske du är upplagd för en ”valentinberättelse.

”Elmiry Ann's Valentine” är en av berättelserna i Myrtle Reeds novellsamling ”The White Shield” från 1902.

I höstas presenterade jag en av Myrtle Reeds böcker lagom till Halloween, och skrev då kortfattat ( mycket kortfattat) om henne.

Don't judge a book by its cover

 Varför inte, förresten?

 

Woman in a Bookshop, design for a

 'Yellow Book' cover (unused) c.1894-5 

Aubrey Beardsley

 Man kan ramla över de mest intressanta böcker, om man bara ser på utanskriften — i synnerhet om man inte förstår titeln, och aldrig hört talas om författaren.

Pomander Walk 
av Louis N. Parker 

Bokens omslag i kombination med dess första meningar, kan göra mig rejält nyfiken. Som ”Pomander Walk”, av Louis N. Parker, omslaget är inte det tjusigaste jag sett, men det fångade mitt intresse, och när jag läst det inledande stycket bestämde jag mig för att titta närmare på boken. Det var mangeln som väckte min nyfikenhet — men än vet jag inte vad jag tycker om boken.

”It lies out Chiswick way, not far from Horace Walpole's house where later Miss Pinkerton conducted her Academy for Young Ladies. It is still there, although it was actually built in 1710; but London has gradually stretched its tentacles towards it, and they will soon absorb it. Where Marjolaine and Jack made love, there will be a row of blatant shops, and Sir Peter's house will be replaced by a flaring gin-palace. It has fallen from its high estate nowadays; and Mrs. Poskett's prophecy has come true: one of its dainty houses—I think it is the one in which the Misses Pennymint lived—is now indeed occupied by a person who earns a precarious living with a mangle.”

Uttrycket att inte döma boken efter omslaget lär ha förekommit i tryck första gången 1860 i George Eliots bok ” The Mill on the Floss”:

‘The History of the Devil’ by Daniel Defoe; not quite the right book for a little girl,” said Mr. Riley, “How came it among your books, Tulliver?”

Maggie looked hurt and discouraged, while her father said, “Why, it’s one o’ the books I bought at Partridge’s sale. They was all bound alike, it’s a good binding, you see, and I thought they’d be all good books. There’s Jeremy Taylor’s ‘Holy Living and Dying’ among ’em ; I read in it often of a Sunday.” (Mr. Tulliver felt somehow a familiarity with that great writer because his name was Jeremy); “and there ‘s a lot more of ’em, sermons mostly, I think ; but they ‘ve all got the same covers, and I thought they were all o’ one sample, as you may say. But it seems one mustn’t judge by th’ outside. This is a puzzlin’ world.

Då har ”Little Meg's Children” från 1905 av Hesba Stretton ett tjusigare, tidsenligt, omslag. 

Jag har läst tillräckligt många av Hesba Strettons böcker för att veta att de har ett oförvitligt och uppbyggligt kristet innehåll. De utspelar sig ofta i slummen, är föräldrarna inte alkoholiserade så är de döda — båda delarna vanliga på den tiden. 

Även om moralen kan bli i mesta laget så visste författaren hur man skulle fånga sina läsare, och hon var omåttligt populär på sin tid.

”In the East End of London, more than a mile from St Paul's Cathedral, and lying near to the docks, there is a tangled knot of narrow streets and lanes, crossing and running into one another, with blind alleys and courts leading out of them, and low arched passages, and dark gullies, and unsuspected slums, hiding away at the back of the narrowest streets; forming altogether such a labyrinth of roads and dwellings, that one needs a guide to thread a way among them, as upon pathless solitudes or deserts of shifting sands.”

A B C

 

Efter mycken vånda hade jag lyckats begränsa mitt val av böcker, till det här inlägget, då jag kom att tänka på alla roliga, charmiga och ibland instruktiva ABC-böcker som finns — och började om från början.

  ABC. Petits Contes

av Jules Lemaître

med illustrationer av JOB

Den här charmiga boken är skriven av en dramatiker och litteraturkritiker, så vitt jag förstår har han inte skrivit mer för barn. Illustrationerna är gjorda av en annan välkänd man.

Här får du tillfälle att träna din franska — inte bara på enstaka ord, utan de rätt långa texterna mellan alla läckra bilder.

Det finns fler ABC-böcker än jag kunnat drömma om — Bertrand Russells ABC om relativitet spar jag till dagar med lästorka, istället gav jag mig i kast med ”The ABC of Cooking” av Adelin Balch Coit, men lämnade den snabbt, inte för att den är dålig, men inte ens jag har någon glädje av en SÅ enkel bok.

S. was the Stile and ditch, we jumped in clover

Eftersom jag finner rävjakt motbjudande, tänkte jag hoppa över ”ABC of Fox Hunting” av John Dean Paul, men låter mig roas av illustrationerna.

ABC of Fox Hunting

av John Dean Paul

Ja, vad allt kan man inte skriva ABC-böcker det om?

Det finns flera dylika om odlingens grunder, om baseball, elektricitet och vetenskap.

Inget av ovanstående ämnen excellerar jag i — men jag förstår vad de handlar om.

Det gör jag inte när det kommer till ” the Steel Square and its Uses”.

Och jag har inte för avsikt att ens försöka förstå något av det.

För den som vill kärna sitt eget smör finns en instruktiv bok om det, men den har jag skrivit om tidigare, och lämnar den därhän, för att få plats för

The Cubies' ABC

av Mary Mills Lyall

”A satirical alphabet book that makes light of modern trends in literature and art, skewering everyone from painters of the Armory Show to Gertrude Stein”

A is for Art in the Cubies’ domain—

(Not the Art of the Ancients, brand-new are the Cubies.)

Archipenko’s their guide, Anatomics their bane;

They’re the joy of the mad, the despair of the sane,

(With their emerald hair and their eyes red as rubies.)

Z is for Zak’s summer-time composition;

The Cubies regard his plump hills with delight.

They are somewhat fatigued after this exhibition

And tempted to slumber; so, with your permission,

We’ll tuck them in snugly and bid them goodnight.

Bokmärke

 

Jag fortsätter att glädjas över fynd i böcker — bokmärken alltså. Tyvärr inga tusenlappar, men vad sägs om en biljett värd 30 öre. Det framgår inte från vilket år, men priset skvallrar om att det var många år sedan.

Den smalspåriga Nordmark–Klarälvens Järnvägar (NKlJ), lades ned 1990, och nu har banvallen förvandlats till en vandringsled.

Biljetten föll ut ur ”Sommarnöjen” av Herman Bang, en bok från 1902.

Tabletteri

(numera föga br.) hantverksmässig (l. industriell) framställning av småsaker för prydnadsändamål o. d.; äv. koll., om sådana små (prydnads)saker. 

 Tabletteriet syselsätter sig med tillverkning af dessa otaliga små föremål af elfenben, metall .. snäckskal m. m., hvilka, utan att vara nödvändiga, likväl förstått göra sig till angenäma lefnadsbehof. 

 

Violin Concert

Edvard Munch 1903 

Det var gästernas afton på det lilla pensionatet. Det fanns förvånansvärt många talangfulla gäster där — några av dem professionella musiker och skådespelare.

Förekommer det gästernas afton nu för tiden? Undrar om den sortens underhållning skulle uppskattas i dag.

Visst förekom det en del mindre lyckade framträdande, det kan ju bli lite roliga timmen över det hela, men jag hörde aldrig något nedsättande sägas.

Just den här kvällen minns jag bara ett enda nummer — en gåta — och den tyckte jag var jätterolig. 

Assar, en pensionerad herre, i det närmaste två meter lång och därtill gänglig, lade sig på mage över ett rätt litet och lågt soffbord. Som rekvisita hade han en korg med kaffekoppar, skedar och servetter, de började han nu ställa upp under bordet.

Ingen kom på svaret, så efter en stund fick  kvällens konferencier tala om att tablån föreställde ”man över bord dukar under”.

En av alla dessa oförutsägbara associationer, som min hjärna levererade när jag började fundera på hur man dukade bord förr och nu. För liksom med det mesta här i världen, går det mode även i dukning.

”Att väl dekorera bordet är numera en hudvudsak vid en festlig middag eller supé. Ja, till och med i hvardagslag ser man gärna, att någon blomsterdekorationer pryder bordet. 

Bordets prydande är ett studium, som värdinnan med förkärlek ägnar sig åt, och hon nedlägger ibland därpå lika mycket kostnad som på själfva festmåltiden.”

Detta kan jag läsa i ”Husmoderns Bok”, mitt exemplar trycktes 1907, och är ”den 14:e omarbetade och moderniserade upplagan”, längre ned på sidan läser jag:

”Det är nu en modesak att hålla bordets dekorering i en bestämd färg; t. ex. Så att blommor, ljusskärmar, servis m. m. öfverstämma.”

Vidare läser jag:

”Lyckligtvis är nu bordlöparnas tid förbi.”

och här talar man inte om dagens mästerverk från första vävkursen, nej, skulle man nödvändigtvis ha en löpare ”bör den helst vara helhvit med hvitt broderi” — och den lades ovanpå damastduken.

Namnsdag 1902

Fanny Brate

I otaliga romaner kan man läsa om hur husets dotter, naturligtvis iklädd vit muslinklänning, stod för bordsdekorationen. Ofta började scenen med att hon kommer in från trädgården, med famnen full av blommor, ung man ser henne för första gången och blir blixtförälskad. Inte behövde man gå på krogen för att hitta sin tillkommande.

Efter andra världskriget fick husmodern klara av mycket av hushållsarbetet på egen hand — möjligtvis med hjälp av ett hembi. Många började sköta sin egen tvätt, eller också lämnade man bort den, och fick roa sig med att räkna tvätt och skriva tvättlistor. Inte konstigt om man då började använda tabletter, för till att helt vara utan duktyg, var steget i längsta laget.

I ”Märthaskolans handbok i sömnad, stickning, virkning, vävning m. m” från 1941 kunde man läsa om underlägg, ”en liten duk (avsedd att ligga under kuvert).(Underläggen) brukar man i dagligt tal kalla tabletter, och de äro verkligen mycket praktiska då de spara tvätt.”

Kork, bast, plast, hemvävda, broderade, eller i lappteknik, tror inte att det finns många tekniker och material som inte använts till tabletter. Själv skulle jag säkert kunna bjuda en busslast med gäster på en måltid framdukad på husets tabletter.

Tre av dem är dessa 50-tals linnetabletter. Jag gillar dem, även om de är alldeles för sladdriga för att vara ändamålsenliga.

Afrika

 är dagens tema.

Hos Ugglan & Boken hittar du länkar till andra bloggares val.

Woman Reading

Uzo Egonu

Books are for people who wish they were somewhere else.

Mark Twain

 Som vanligt börjar jag en mental sammanställning av vilka barnböcker som jag kan komma på, på dagens tema.

Resultatet är nedslående — inte för att det är ont om dem, men därför att så många av dem inte är salongsfähiga. I synnerhet inte illustrationerna.

Karl-Aage Schwartzkopfs (han som skrev böckerna om Agaton Sax) skrev en bok om Kwawa från Afrika — men den håller inte heller längre.

Bläddrar i boken, och minns alla ungar jag läst den för — roliga minnen — men det blir inte mer presentabel för det.

En barnbok som kanske kan passera är  ”Burre Busses Äventyr i Afrika” (1916) av Cyrus Granér med illustrationer av Louis Moe.

Den som gillar bilderböcker och står ut med talande djur iförda kläder, kan ”fråssa” i tidstypiska illustrationer.

Mina kunskaper om Afrika och afrikansk litteratur är obefintliga. Jag vet att jag lånat några böcker som delvis utspelar sig där, men de har inte gjort några djupare intryck.

Nu när jag inventerar minnet och bokhyllorna tror jag att en av orsakerna till mitt bristande intresse är att så många av böckerna handlar om krig och missionärer. Som Hemingways ”Green Hills of Africa”.

Ida Bäckman är alltid trevlig att återvända till — jag skrev nyligen om henne — hon tycks ha varit företagsam och frispråkig, en person som det rådde delade meningar om. 

Som krigskorrespondent sökte hon sig till farliga platser, vilket titeln på en av hennes böcker vittnade om : ”Farliga färder och roliga I. Afrika.” (1906).

Så finns det en hel mängd böcker om frigivna, eller förrymda slavar som skriver om alla förfärligheter de upplevt — men de flesta av dem berör inte Afrika, så de böckerna får jag spara till en annan gång.

Slutar så med en bonusbok, bara därför att den, förutom att jag gillar omslaget, förefaller instruktiv — och så har den Afrika i titeln.

Jag som inte längre har några Saintpaulior, blir starkt betänkt på att införskaffa några, när jag nu bläddrar i ”All About African Violets”. I all synnerhet som de passar ovanpå bokhyllor. (att mina bokhyllor går ända upp till taket, ställer förstås till det en smula.

The African-violets on top of a bookshelf in the author’s study receive light from the south and west

Just när jag skulle lägga utbudet här inlägget, ramlade det in ett mejl från Internet Archive som påminde om att de har över 10000 berättelser från Afrika.