Sommarläsning

— för det dröjer väl ändå några veckor till innan det blir höstläsning?  
På bloggen "Det här har jag läst" blir jag påmind om deckarförfattaren Julius Bark, en pseudonym som döljer två författare, Evert Lundström och Jan Moen. Det får mig att hämta en trappstege och klättra upp till översta hyllan där "Den dagen den sorgen" står, fortsättningen på "Vila vid denna källa", som jag läste om hos "Det här har jag läst". Jag vet att jag läst boken, men då gjorde den uppenbarligen inget större intryck på mig, eftersom jag inte mindes ett skvatt av den. 

Som deckare betraktat, är det väl inte så mycket att hänga i julgranen, vilket inte stör mig det minsta eftersom jag inte gillar spännande böcker — men jag låter mig förflyttas till ett 60-talsstockholm, och slås av hur mycket som förändrats. För vem använder grönvita papperssnören i dag, eller behöver kila in en träklots mellan fotplattorna på de hopspända skidorna? Och när såg du senast en Morris på vägarna, gick mellan de gula strecken, satt kvar i bilen medan den tankades, parkerade bilen för en krona och ringde från en telefonautomat för två tioöringar. Jag kommer på mig med att le igenkännande, stup i kvarten — och inte bara över ting och priser, utan över gatubilden, det här var min barndoms Stockholm. Birkastan, Söder, Odenplan alla promenader och bilresor i Stockholm framkallar inre bilder, av något som inte längre finns.

Författarna har petat in sig själva i bokens sångkör, Evert Lundström som körens kassör och Jan Moen som dess ackompanjatör, den senare beskrivs som en kortväxt man med begynnande mage, och kassören som tenor iklädd basker.

Under sitt eget namn skrev Evert Lundström historiska romaner, ofta förlagda i Göteborg, som var hans hemstad.

den dagen den sorgen

är en munter och spännande detektivroman, där handlingen tilldrar sig i Stockholm av idag. En flicka som arbetar som bokförsäljare hittas död iså gården till ett hus på Söder, där hon varit på kundbesök. Författaren Peter Ullman, som vi mötte i Julius Barks debutbok "Vila vid denna källa" (1965), var bekant med flickan. De sjöng en gång i samma sångkör och hade ett kortvarigt förhållande men gled isär. Ullman har inte haft mycket kontakt med henne eller kören på några år.

Nu uppsöker han emellertid en efter en av de gamla sångarvännerna, som hamnat på skilda håll i livet, för att forska i flickans förehavanden och möjligen få någon förklaring till brottet. Det får han också, trots att hans gamla mamma, en pigg tant, inte kan låta bli att vid olämpliga tillfällen lägga sig i hans spaningar. Han kommer underfund med att sång inte alltid föder ädla känslor, och vid körens stora vårkonsert kan ett dramatiskt avslöjande ske.

Baksidestexten på "Den dagen den sorgen".

katter i konsten

Georges Croegaert (1848-1923), känd för målningar av sköna societetsdamer och sina humoristiska målningar av kardinaler, ofta tillsammans med katter.

Han var belgare, men tillbringade större delen av sitt liv i Paris.

Det förefaller nästan som han hade ett antal kattförebilder, som han kopierade i de olika målningarna.

Grattis Ogden!

Ogden Nash

19 augusti 1902 - 19 maj 1971

Jo, jag vet att jag skrivit om honom tidigare — och jag vet med säkerhet att jag kommer att skriva om honom igen, för han är en av mina stora favoriter.
Tyvärr är hans halsbrytande rim, med ibland nyskapade ord, svår, för att inte säga omöjlig att översätta. är det något man inte förstår så är mitt tips att läsa det högt, då hör man hur han har knycklat ihop somliga ord för att få det att gå ihop.

Det mesta som han skrivit, finns nog på nätet, men skulle du vilja äga någon (eller alla) av hans böcker, så hittar du både böcker av och om honom hos Bokus.






"Portrait of the Artist as a Prematurely Old Man"
It is common knowledge to every schoolboy and even every
     Bachelor of Arts,
That all sin is divided into two parts.
One kind of sin is called a sin of commission, and that is very
     important,
And it is what you are doing when you are doing something
     you ortant,
And the other kind of sin is just the opposite and is called a
     sin of omission and is equally bad in the eyes of all right-
     thinking people, from Billy Sunday to Buddha,
And it consists of not having done something you shudda.
I might as well give you my opinion of these two kinds of sin
     as long as, in a way, against each other we are pitting them,
And that is, don't bother your head about sins of commission
     because however sinful, they must at least be fun or else
     you wouldn't be committing them.
It is the sin of omission, the second kind of sin,
That lays eggs under your skin.
The way you get really painfully bitten
Is by the insurance you haven't taken out and the checks you
     haven't added up the stubs of and the appointments you
     haven't kept and the bills you haven't paid and the letters
     you haven't written.
Also, about sins of omission there is one particularly painful
     lack of beauty,
Namely, it isn't as though it had been a riotous red letter day
     or night every time you neglected to do your duty;
You didn't get a wicked forbidden thrill
Every time you let a policy lapse or forgot to pay a bill;
You didn't slap the lads in the tavern on the back and loudly
     cry Whee,
Let's all fail to write just one more letter before we go home,
     and this round of unwritten letters is on me.
No, you never get any fun
Out of the things you haven't done,
But they are the things that I do not like to be amid,
Because the suitable things you didn't do give you a lot more
     trouble than the unsuitable things you did.
The moral is that it is probably better not to sin at all, but if
     some kind of sin you must be pursuing,
Well, remember to do it by doing rather than by not doing.

Ta aldrig något för givet!

Ett frimärke betyder så mycket.

tror jag ska skaffa mig en brevduva

Naturligtvis var det helt och hållet mitt eget fel — vilket inte gör det lättare att bära. Så låt nu denna sedelärande historia komma er alla till varnagel.

Visst vet jag att, man aldrig ska ta något för givet — men det gjorde jag, så när jag skulle skicka tillbaka en en talong, med ett meddelande till en firma, så tog jag bara för givet att portot var betalt. Men det var det inte!

I går fick jag ett brev från postnord, som upplyser mig om att denna försummelse kostar mig 41:50. 

frimärket 6:50 + försummelsen 28:- + moms 7:- = 41:50.

Cake

Cakes, 1963 

Wayne Thiebaud

Cake

Look, you
want it
you devour it
and then, then
good as it was
you realize
it wasn't
what you
exactly
wanted
what you
wanted
exactly was
wanting 

Noah Eli Gordon

About this poem
"Small as it is, this poem deals with the continually fleeting and bewildering conditions of desire, fulfillment, ambition, guilt and happiness. There's some ambiguity in the ending, which can be read as both the lack of a direction or the direction of that which is lacking. Sometimes poets get to have their cake and eat it too."
-Noah Eli Gordon 

Sommarläsning

Jag fortsätter på det inslagna novellspåret, och för tillfället fråssar jag i Edna Ferbers noveller. Hon har ibland beskyllts för att vara för romantisk, det är ingenting jag lagt märke till — inte än, men kanske gäller det hennes romaner, och dit har jag inte hunnit än.

Edna hade förmågan att med några få ord, teckna ett porträtt av sina personer, såväl deras utseende som karaktär: She had a mayonnaise spoon and a leaf of lettuce in her hand then, and still she did not look comic. Hennes humor var av den lågmälda och rätt beska sorten — humor som får mig att småle, snarare än att skratta.

Citatet ovan är hämtat från "The Maternal Feminine",1919, i novellsamlingen "One Basket". Berättelsen handlar om Aunt Sophy:

Called upon to describe Aunt Sophy, you would have to coin a term or fall back on the dictionary definition of a spinster. "An unmarried woman," states that worthy work, baldly, "especially when no longer young." That, to the world, was Sophy Decker. Unmarried, certainly. And most certainly no longer young. In figure, she was, at fifty, what is known in the corset ads as a "stylish stout." Well dressed in dark suits, with broad-toed health shoes and a small, astute hat. The suit was practical common sense. The health shoes were comfort. The hat was strictly business. Sophy Decker made and sold hats, both astute and ingenuous, to the female population of Chippewa, Wisconsin. Chippewa's East End set bought the knowing type of hat, and the mill hands and hired girls bought the naive ones. But whether lumpy or possessed of that thing known as line, Sophy Decker's hats were honest hats.

I de av hennes noveller, som jag hitintills läst har jag tidigt trott mig förstå hur de ska sluta — och till en viss del har jag haft rätt, men precis när jag tänkt, att det har jag redan räknat ut, så har berättelsen tagit en ny oväntat riktning, och det har inte blivit det lyckliga slutet jag förväntat mig. Som i "The Woman Who Tried to Be Good",1913, ur samma novellsamling, där får man aldrig veta vad som gjort Blanche Devine till en så dålig kvinna att ingen vill ens se åt henne — och vad som fått henne på andra tankar. 

Before she tried to be a good woman she had been a very bad woman—so bad that she could trail her wonderful apparel up and down Main Street, from the Elm Tree Bakery to the railroad tracks, without once having a man doff his hat to her or a woman bow. You passed her on the street with a surreptitious glance, though she was well worth looking at—in her furs and laces and plumes. She had the only full-length mink coat in our town, and Ganz's shoe store sent to Chicago for her shoes. Hers were the miraculously small feet you frequently see in stout women.

Det är en hjärtskärande beskrivning av hur en liten stad lyckas med att frysa ut en person som på alla vis försöker smälta in och få kontakt med sina grannar. Lika aktuell i dag, som när den skrevs 1913.

Många av Edna Ferbers böcker finns att köpa hos Bokus, däribland "One Basket".

Grattis Edna!

Edna Ferber

15 augusti 1885 – 16 april 1968

Edna ville bli skådespelare, men när hennes far förlorade synen blev hon blev tvungen att bidraga till familjens försörjning. Så som 17-åring fick hon plats som reporter på Appleton Daily Crescent, där blev hon kvar i tre år då hon lyckades bli anställd på Milwaukee Journal. Hon insåg snart att det var skriva hon ville, och det blev många böcker och noveller under hennes långa karriär. Hon skrev om starka kvinnor, och ofta om de utsatta människorna i samhället. Det senare hade hon som judinna rik erfarenhet av — antisemitismen var utbredd i de småstäder där hon växte upp.

Flera av hennes böcker blev musikaler, som Teaterbåten och Saratoga Trunk, och 1925 erhöll hon Pulitzerpriset. En del av hennes böcker översattes till svenska, men är sorgligt bortglömda i dag.
Jag rekommenderar dig att ta en tur till Gutenberg, där många av hennes böcker finns.

Jag, en besk böna?

 Det sägs att vi är vad vi äter, jag som gillar grapefrukt och andra beska smaker, och som gärna äter baljväxter, är jag månne en besk böna? Kanske är det att ta det lite för bokstavligt, men faktum är att maten påverkar, inte bara vår hälsa, utan också vårt humör.

En studie vid universitetet i Warwick visar att frukt och grönsaker ökar vårt välbefinnande — och det tämligen omgående, medan det dröjer innan hälsoaspekterna av olika dieter visar sig.

I den här studien lät man 12,385 slumpvis utvalda personer föra dagbok över vad de åt, sedan utvärderades deras humör av psykologer. Och man kom alltså fram till att välbefinnandet och glädjen ökade hos försökspersonerna i proportion till deras intag av frukt och grönsaker.

Mer forskning om varför det förhåller sig så behövs, men en teori är att det finns en koppling mellan optimism och hur mycket karetenoider man har i blodet.

En längre vetenskaplig artikel om studien kan du läsa i augustinumret av "The american Journal of Public Health".

Och för att fortsätta på det inslagna spåret om matens betydelse, så har säkert många vegetarianer, precis som jag, fått sin mathållning ifrågasatt av läkare. I mitt fall har det hänt att läkare bett om ursäkt när provsvaren kommit tillbaka. Nu läser jag att många vegetarianer får i sig mer fibrer, magnesium, samt A, C och E vitaminer — och något förvånande även mer järn — än köttätande personer.

Det här med järn och dess olika källor tarvar en längre förklaring, som du får här.

Grattis Lucy!

Lucy Stone 

13 augusti 1818 – 19 oktober 1893

Lucy växte upp i en familj där båda hennes föräldrar arbetade för avskaffande av slaveriet. Men det var en traditionell familj — "det fanns bara en vilja i vår familj, min fars", sade Lucy om sin uppväxt. Hon tyckte att det var djupt orättvist att modern inte tilläts behålla de pengar hon tjänade på sina höns — men senare i livet insåg hon att det var hos traditionen, snarare än hos fadern som felet låg, och det var traditionen som borde förändras.

Redan som barn bestämde hon sig för att förbli ogift, för att ingen skulle bestämma över henne.

Hon fick kämpa för att få studera, vilket var självklart att hennes bröder skulle få göra. Hon bekostade själv sina studier, genom att arbeta som lärare, och upptäckte då att kvinnornas löner var mycket lägre än männens.

Nyss fyllda tjugofem, i augusti 1843, började hon på Oberlin Collegiate Institute i Ohio, det första college i landet som tog emot både kvinnor och svarta elever. Skolan var inte så progressiv som hon föreställt sig, kvinnorna var inte jämställda med de manliga eleverna. 

Från 1851 och tre år framåt bar Lucy enbart reformklädsel, och hade kortklippt hår, för vilket hon hånades. Att hon så småningom återgick till längre kjolar, utan de framstickande byxorna under, berodde på att hon fann det jobbigt med all den uppmärksamhet det genererade. 

Ett referat i Illustrated News, efter ett föredrag som Lucy höll 1853 i New York City, åtföljdes av den här bilden av henne.

Det var också sommaren 1853 som Henry Blackwell började uppvakta Lucy, och försökte förmå henne att gifta sig med honom. Först i november 1854 föll hon till föga och gick med på att gifta sig. Då hade de noggrant hunnit diskutera alla äktenskapets aspekter — även hur en eventuell separation skulle gå till. De ingick en överenskommelse som bland annat gick ut på att Lucy skulle fortsätta att vara ekonomiskt oberoende, att all egendom skulle vara gemensam och att Lucy hade rätt att välja om och när hon ville he barn. Dessutom behöll Lucy sitt efternamn.

Bokus har flera biografier om Lucy, bland annat Sally McMillens "Lucy Stone, an Unapologetic Life" och   Lucy Stone - Influential Women in History.

Grattis Mary!

I hate those men who would send into 

war youth to fight and die for them; 

the pride and cowardice of those old men, 

making their wars that boys must die.

                                    Mary Rinehart

Mary Roberts Rinehart

12 augusti 1876 – 22 september 1958

Ännu en tämligen bortglömd kvinna, i alla fall här i Sverige — kanske för att inte så många av hennes böcker tycks ha blivit översatta till svenska. Nu betraktas hon mest som deckarförfattare — en rätt hårdkokt sådan — men hon var så mycket mer. Hon skrev skådespel som gjorde succé på Broadway, hon hade en komisk ådra, hon var aktiv kvinnosakskvinna och mellan 1915 och 1918 var hon krikskorresponden på västfronten. 

Själv gillar jag hennes fem böcker om Tish, en medelålders ogift kvinna, och hennes vänner Lizzie och Aggie. Det är tre häftiga damer som flyger ballong, deltager i biltävlingar och är struntkvinnor i stumfilmer.

Många av hennes böcker finns hos Gutenberg.

The writing career is not a romantic one. 

The writer's life may be colorful, 

but his work itself is rather drab. 

                             Mary Rinehart

Katter i konsten

Jankel Addler

26 juli 1895 - 25 april 1949

av Otto Dix

Den polske konstnären Jankel Adler växte upp strax utanför Łódź, men tillbringade det mesta av sin studietid i Tyskland. 

Kanske inte så konstigt att det förekommer många katter i hans konst — fyra av hans stora förebilder, Picasso, Klee, Dix och Léger var kattfantaster, och avbildade även de ofta katter.

 Weiblicher Akt und zwei liegende 

Katzen im walisischen Atelier, 1944

 katt

kvinna och två katter

Vem ska man tro på?

Journalisten på radion, eller datorns stavningskontroll?

I det här fallet, inte på någon av dem! Men hur ska man veta det? Lyssnar man på ett nyhetsprogram, och hör ett ord man aldrig tidigare hört, så kan jag tänka mig att man tror att det heter så. Råkar det vara en ambitiös person som genast skriver ned krutdunk, för att inte glömma det, och datorn snabbt ändrar det till krutduns, kan jag tänka mig att man blir lite konsternerad.

kru`tdurk subst. ~en ~ar 
ORDLED: krut--durk-en
• krutmagasin särsk. på fartyg
BET.NYANS: vanl. överfört i uttr. för pol. situation på gränsen till revolution e.d.: de sociala missförhållandena gör landet till en pyrande ~
HIST.: sedan 1752

Grattis Wilhelmina!

Wilhelmina Wendt

8 augusti 1896 - 26 juni 1988

Trots att Wilhelmina var Sveriges första kvinnliga silversmedsmästare, hade egna verkstäder och skaparen av en egen unik teknik med silverinläggningar i isolit — en föregångare till plasten, finns inte mycket skrivet om henne. I alla fall inte på nätet.

Vill du se något av Wilhelminas — eller Tiddits, som hon föredrog att kallas — hand, får du bege dig till Plastens hus i Perstorp, försåvitt du inte har turen att äga några, eller känner någon som äger ett av dessa konstverk.
Det är en svår och tidskrävande procedur att tillverka dessa föremål, 1968 tog silversmeden Nils-Åke Andersson, och hans son Leif-Åke, över tillverkningen, när Tiddit drog sig tillbaka. Om någon fortfarande behärskar tekniken, vet jag inte, men 2011, var det bara två personer som hade den kunskapen, men de var redan då gamla och hade trappat ned arbetet betydligt.
De arbeten jag sett har alla varit av svart isolit, jag skulle tro att Nationalmuseets flerfärgade borste är helt unik.

Den här bilden har jag snott från Nationalmuseets hemsida, bildtexten säger:

• Borste

• Teknik/MaterialSvart isolit, silver, röd och gul plast (?), svinborst
• MåttMått: (h x l x b) 0,7 x 9 x 8 cm
• DateringUtf. 1935

• TillkomstFormgivare: Wilhelmina Wendt, född 1896-08-08, död 1988-06-26
  Tillverkad vid: Skånska Ättiksfabriken, Perstorp, Sverige

Litterära och nyttiga bär

Det är så vackert väder, och det finns så mycket vinbär och krusbär och körsbär, och astrakanerna håller på att bli mogna. Allting är så roligt. 

Så skriver Selma Lagerlöf i "Ett barns memoarer, minnen II" från 1882. 

Det är de vackra krusiga bladen som gett bäret dess namn:

krusa = fsv.: göra krusig = da. kruse, från mlty. krusen - mhty. (ty.krausen); avledn. av mlty. kras, krusig, lockig (varav ä. nsv. krus, sv. k rush å-ri g osv.) = mhty. kras (ty. Årans), meng. crus; jfr familjen. K r a u s(e), Kruse; med avljudsformen germ. * kransa" (- kras 2); möjl. besl. med kr u lia sig, kr ullhår i g. - I överförd bemärkelse: ä. nsv. krusa, pryda, grant utstyra, nsv.: vara överdrivet artig o. d., no. i båda 
betyd., da. kruse (for en); med samma betyd.-utveckling som i ty. ziererei, krus, till zieren, pryda. - Kruserlig, bildat som el. efter man er lig (till maner); jfr Tamm Avi. hos. adj. s. 41. - Krus-mynta, 1572, fsv. krusamynta = da. krusemynte, från mlty. krusminte = ty. krauseminze, av kr anse minze, egentl.: krusig mynta; jfr lat. mentha crispa ds. krausen); avledn. av mlty. kras, krusig, lockig (varav ä. nsv. krus, sv. k rush 

å-ri g osv.) = mhty. kras (ty. Årans), meng. crus; jfr familjen. K r a u s(e), Kruse; med avljudsformen germ. * kransa" (- kras 2); möjl. besl. med kr u lia sig, kr ullhår i g. - I överförd bemärkelse: ä. nsv. krusa, pryda, grant utstyra, nsv.: vara överdrivet artig o. d., no. i båda betyd., da. kruse (for en); med samma betyd.-utveckling som i ty. ziererei, krus, till zieren, pryda. - Kruserlig, bildat som el. efter man er lig (till maner); jfr Tamm Avi. hos. adj. s. 41. - Krus-mynta, 1572, fsv. krusamynta = da. krusemynte, från mlty. krusminte = ty. krauseminze, av kr anse minze, egentl.: krusig mynta; jfr lat. mentha crispa ds. 

krusbär, o. 1640, från mlty. krussbeere, kruselbeer, väl till kras, krusig; se föreg.

kru´sbär subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en 
ORDLED: krus--bär-et
• ett gulgrönt eller rödaktigt, ibland ludet bär som växer på en taggig buske med krusiga blad; vanl. odlat: krusbärsbuske; krusbärskart; krusbärskräm; sura ~; röda ~
BET.NYANS: om busken
HIST.: sedan ca 1635; av lågty. krusbeere med samma bet., till krus 'krusig'

stick`elbär subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en 
ORDLED: stickel--bär-et
• krusbär ⟨provins.⟩
HIST.: sedan 1638; av lågty. stickelbere med samma bet., till stickel 'spets'; besl. med stickel

 Det finns gott om litterära krusbär — i synnerhet svenska sådana, förutom Loves berömda bär. Vet du förresten i vilket sammanhang han skrev det — jag blev tvungen att slå upp det :

Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?

Vad visa kan Amerika?

Vad Asien? Vad allt Europa?

Jag trotsar öppet alltihopa.

Men Skandinavien – det är alladar!

Blott Sverige svenska krusbär har.

Då vi på livets mödosamma stråt 

trögt och tugnt och obekvämt vi vandra, 

låt det likväl ske förutan låt 

gräl, krakeol, klamamus, tjut och gråt! 

omfamnoms, och knuffom ej varandra!

                          "Om svenska rim" (1838)

Jo då, det förekommer krusbär även i anglosaxisk litteratur, redan Shakespeare skrev:

Falstaff: All the other gifts appertinent to man, as the malice of this age shapes them, are not worth a Gooseberry.

2nd Henry IV, act i, sc. 2 (194).

Ungefär som vi säger "ett ruttet lingon", jag har inte kollat hur Hagberg översatt det — inte än. 

Om Shakespeare och krusbär säger Henry Nicholson Ellacombe i sin utmärkta bok "The plant-lore & garden-craft of Shakespeare":

The Gooseberry is probably a native of the North of England, but Turner said (s.v. uva crispa) "it groweth onely that I have sene in England, in gardines, but I have sene it in Germany abrode in the fieldes amonge other busshes."

The name has nothing to do with the goose. Dr. Prior has satisfactorily shown that the word is a corruption of "Crossberry." By the writers of Shakespeare's time, and even later, it was called Feaberry (Gerard, Lawson, and others), and in one of the many books on the Plague published in the sixteenth century, the patient is recommended to eat "thepes, or goseberries" ("A Counsell against the Sweate," fol. 23).

Och vad sägs om Phileas Foggs lunch:
Philes Fogg gick genast in i matsalen, vars nio fönster vette mot en vacker trädgård, där träden voro förgyllda av hösten. Han slog sig ned vid sitt vanliga bord, där hans kuvert väntade honom. Hans lunch bestod av hors-d'oeuvre, kokt fisk med "reading-sauce" av prima sort, den rödaste, saftigaste rostbiff med champinjoner, en paj på rabarber och krusbär samt chesterost — det hela nedsköljt med några koppar av det utmärktas te, som enkom skördats för Reformklubbens räkning.
Tom Wilsons översättning av Jules Vernes "Jorden runt på 80 dagar", 1921.
Det franska originalet har jag inte tillgång till, vilket inte gör något, eftersom jag inte ens skulle förstå hälften. Men den engelska översättningen ligger rätt nära den svenska, så förmodligen är de båda trogna originalet:
 He repaired at once to the dining-room, the nine windows of which open upon a tasteful garden, where the trees were already gilded with an autumn colouring; and took his place at the habitual table, the cover of which had already been laid for him. His breakfast consisted of a side-dish, a broiled fish with Reading sauce, a scarlet slice of roast beef garnished with mushrooms, a rhubarb and gooseberry tart, and a morsel of Cheshire cheese, the whole being washed down with several cups of tea, for which the Reform is famous.

Det var när jag satt och plockade de sista krusbären av busken som jag började fundera över litterära krusbär.
Visst är det krusbär som Emelie sitter och plockar utanför sin stuga på Södra bergen — eller är det vinbär, och Olof som plockar dem? Jag talar alltså om Per-Anders Fogelströms "Stadserie"

Krusbär innehåller antioxidanter vilket gör att de skyddar huden från UV-strålar, och ska också vara nyttiga för håret. Bären innehåller antioxidanten quercetin, vilken är antiinflammatorisk, och sägs skydda mot både hjärtsjukdomar och cancer.

De är rika på magnesium och kalium, och innehåller ungefär 20 gånger mer C-vitamin än apelsiner. Äter du en kvarts liter krusbär får du i dig 18% av det dagliga A-vitaminbehovet (för en kvinna).

De sänker kolesterolet och blodtrycket och är rika på fibrer.

Dessa fakta har jag inhämtat på nätet och i böcker —ljuger de, ljuger jag.

När jag minns att jag har ännu en buske med krusbär, nästan övervuxen med gräs, och ser hur stora de är, kommer jag att tänka på ett TV-program, som jag såg för flera evigheter sedan. Där visades hur engelska män tävlade med sina krusbär, på trädgårdsutställningar. De hade vackra lådor inredda med små fack för varje krusbär, som kunde bli jättestora. Så stora är inte mina, men de är gott och väl stora som små busktomater. Det till höger kommer från busken med stora bär.

Om ekivoka krusbär, ett ryskt citat och gooseberry fool har jag skrivit tidigare. Men jag skrev inget om uttrycket "to play gooseberry", förmodligen därför att ingen tycks veta exakt varifrån uttrycket kommer — men några antaganden finns här.

"What are you going to do with yourselves today, girls?" asked Philippa, popping into Anne's room one Saturday afternoon.
"We are going for a walk in the park," answered Anne. "I ought to stay in and finish my blouse. But I couldn't sew on a day like this. There's something in the air that gets into my blood and makes a sort of glory in my soul. My fingers would twitch and I'd sew a crooked seam. So it's ho for the park and the pines."
"Does `we' include any one but yourself and Priscilla?"
"Yes, it includes Gilbert and Charlie, and we'll be very glad if it will include you, also."
"But," said Philippa dolefully, "if I go I'll have to be gooseberry, and that will be a new experience for Philippa Gordon."
"Well, new experiences are broadening. Come along, and you'll be able to sympathize with all poor souls who have to play gooseberry often. But where are all the victims?"
"Anne of the Island" av L. M. Montgomery

Och på tal om gooseberry-fool:

And I did fancy that suit, too. But that's just the way. I never do get particular{y fond of anything in this world but what something dreadful happens to it. I had a tame rat when I was a boy, and I loved that animal as only a boy would love an old water-rat; and one day it fell into a large dish of gooseberry-fool that was standing to cool in the kitchen, and nobody knew what had become of the poor creature until the second helping.

ur "Idle Thoughts of an Idle Fellow", 1882

Krusbärsrecept finns det gott om på nätet, liksom i Örjan Armfelt Hansells bok "Mormors sylt och farmors saft". Där kan man bland annat lära sig bästa sättet att torka krusbär — själv föredrar jag marmelad med mycket grapefrukt i.