Dagens ord

  är skorpa, och naturligtvis kommer rimmet av sig själv: att norpa en skorpa.

 Opportunity makes the thief

Paul Charles Chocarne Moreau

Norpa kan förutom stjäla betyda att 'hus­hålla snålt'.

Norpat saker har man väl gjort i alla tider — och förmodligen dyrbarare ting än skorpor — men ordet norpa har man inte använt mer än i drygt hundra år, och ingen vet med säkerhet varifrån ordet kommer.

Desto längre har man använt ordet skorpa.

”Söta mor, gif mig en skorpa till. Syster Maria har denna gången mycken heder af sitt hvetebak.”

    Almqvist var långt ifrån först när han använde ordet i ”Tre fruar i Småland”, och han liksom så många andra författare skrev om jordskorpor och isskorpor — det senare ofta kring någons hjärta.

Bellman lyckades peta in ordet i flera av sina verser. Kanske inte så underligt, för jag har förstått att skorpor var ett vanligt tilltugg till supen.

Defoe utrustade Robinson med skorpor och Dickens bjöd ofta på små skorpor.

Fast i engelskspråkiga böcker hette de ju ”rusks” — ett ord som jag förstått att många av mina amerikanska och engelska vänner har högst dimmiga begrepp om vad det är.

Både Dostojevskij och Tolstoy skrev om skorpor — men vad det kan tänkas heta på ryska vet jag inte, och litar inte på att Ai skulle ge mig ett korrekt svar.

I ”Dr. Chase's New Receipt Book, or Information for Everybody”, hittar jag ett recept för ”Tea Rusks”. Jag tvivlar inte på att de är goda, men inte tror jag att de är (var) vad vi menar med skorpor.

Tea Rusk.—1 pt. pancake batter stirred over night, ¾ cup butter, 1 cup sugar, tablespoon soda, spice to taste, mix light and soft as possible. Cut with biscuit cutter; eat warm.

 Tea Things

Vanessa Bell

Personligen hyllar jag åsikten att man ska norpa ordentligt av de rika, det ska vi tala om lite senare, herr Jansson . . . Norpa eller norpas, det är frågan, sa Hamlet.

Marika stiernstedts

”Banketten”

Lördag & söndag med Gutenberg

och en av böckerna får mig att spåra ur, nästan omgående.

Zinaida Serebriakova

”Take then such a quantity of meal, in a perfectly clean and sweet bread trough, as is necessary for the quantity of bread desired, and having made a hollow in the centre, turn in as much yeast as a judgment matured by sound experience shall deem requisite; then add such a quantity of water, milk and water, or clear milk, as is necessary to form the meal into a dough of proper consistency. Some prefer bread mixed with water alone; others prefer that which is mixed with milk and water; and others think that bread mixed with good milk is much richer and better; while others dislike the animal odor and taste of bread mixed with milk. Perhaps the very best and most wholesome bread is that which is mixed with pure soft water, when such bread is made perfect. But whether water, milk and water, or milk alone is employed, it should be used at a temperature of about blood heat.”

  ur ”A Treatise on Bread, and Bread-making”

       av Sylvester Graham

Visst kände jag till Sylvester Graham, så där i allmänhet, som de flesta av oss gör, men boken har så många stickspår, så jag kom inte så långt i den.

Jag hade inte ens kommit till brödet innan jag snubblade på jästen. Tack vare Gutenberg har jag stött på många olika sätt att tillverka sin jäst, till exempel med potatis eller humle, men just det här sättet med vetemjöl och mjölk, har jag inte sett. Det är ju en vanlig surdeg på vete:

”The milk yeast is greatly preferred by many; and when it is well managed, it certainly makes very handsome bread. The way of making it is simple. Take a quart of milk fresh from the cow, (more or less according to the quantity of bread desired,)—a little salt is generally added, and some add about half a pint of water blood warm, but this is not essential;—then stir wheat flour or meal into the milk till it forms a moderately thick batter; and then cover it over, and place it where it will remain at a temperature of from 60° to 70° F. till it becomes perfectly light. It should then be used immediately: and let it be remembered that dough made with this yeast will sour sooner than that made with other yeast; and also that the bread after it is baked will become extremely dry and crumbly much sooner than bread made with other yeast. Yet this bread, when a day old, is exceedingly light and beautiful: albeit some dislike the animal smell and taste which it derives from the milk.”

Det låter ju onekligen som det har sina nackdelar, i synnerhet på den tiden då man inte kunde frysa sitt bröd. Och nog skulle jag dra’ mig för att starta en ny surdeg, varje gång jag behövde bröd, för det låter ju inte som man kan hålla liv i den mellan varje bak. I synnerhet inte som man måste ha sådan framförhållning att vetet hinner torka innan man mal det:

”The best way, therefore, is, for every family to raise or purchase a sufficient quantity of the best new wheat that can be produced by proper tillage in a good soil, and put that away in clean casks or bins, where it will be kept perfectly dry and sweet; and, according to the size of the family, take, from time to time, as they need it, one or two bushels, and wash it thoroughly but briskly in two or three waters, and then spread it out on a drying sheet or table, made for the purpose, and which is considerably inclined, so that the water remaining with the wheat will easily run off.

The skin or bran of the wheat is so well protected by its own oily property, that little or no water will penetrate it, unless it be suffered to remain in the water much longer than is necessary. Being thinly spread out upon the sheet or table in a good drying day, it will be sufficiently dry in a few hours for grinding. And I say again, let any one who loves good bread, wash his grain a few times in this manner, and he will be very reluctant to return to the use of bread made of unwashed grain.”

Bodde man inte på en gård med egen kvarn var man tvungen att traska iväg till byns kvarn.

Och tänk hur stora familjerna var, därtill kom tjänstefolket — och som här 30 gäster:

Framför hvarje talrik lågo knif och gaffel med hornskaft och matsked af silfver. Riktiga jättar till brödkorgar, på hvilka voro , upplagda: hårdt bröd, framugnsbröd, tunnbröd, limpa, vörtbröd och jäst kakor, stodo på brickor färdiga att kringbjudas. »Smör tårtan» middagens förnämsta rätt, kockmors stolthet och nämndemansmors fröjd, stod för sig sjelf på ett bord. »Den hade lyckats alldeles obegripligt. »Öfver fem qvarter i fyrkant, var den två tum vidare än någon dittills i byn åstadkommen tårta, och

»sviskonfyIlningen var så stadig, att den höll att gå på.»

    ur ”Från land och stad” (1884) av Alfhild Agrell

https://litteraturbanken.se/författare/AgrellA/titlar/FrånLandOchStad/sida/7/faksimil

Framugnsbröd har jag aldrig hört talas om — var det bröd bakat i den svagare värmen, längst fram i ugnen?

Bakers kneading dough to the sound of a flute, found at Thebes, Boeotia, 6th century BC (terracotta)

Och nu har jag ett antal stickspår att utforska — blir jag inte fast på någon bibana, kanske jag återkommer med en rapport.

A box of National Biscuit Company graham crackers, c. 1915, which was priced at ten cents.

Lördag med Gutenberg

Jag börjar dagen med att ägna mig åt "Crazy Daisy", en ren slump att jag fortsätter "daisy-temat", men jag kan naturligtvis inte motstå ännu ett litet reklamhäfte. Det finns en hel del att läsa om företaget Scoville Manufacturing Company — ett gammalt företag som genomgått en hel del förändringar och sammanslagningar under årens lopp. Däremot hittar jag inget datum på häftet, "Crazy Daisy" Boutique, Vol. No. 5,  men nog ser det ut som bilderna togs på 60- och 70-talet. 

visst ser det sanslöst obekvämt ut

Jag vet att jag sett reklam för den här sortens "virk-manicker", men har aldrig provat på tekniken — och kan inte påstå att det här fyndet ger mig blodad tand.

Förkläden hör till min passion — men bara om de gör nytta, men

jag tvivlar på att den här sortens förkläde har något berättigande

en långkjol att mysa i allt under det du

väntar på att få återgå till ditt gamla liv

Så värst mycket mer är väl inte att säga om denna pryl — möjligtvis skulle det kunna vara något för alla dem som inte vet vad de ska göra nu för tiden.

How to Fold Napkins, Abundantly Illustrated with 

Many Handsome Styles and Diagrams Which Show How It is Done.

 Om konsten att bryta servetter har större berättigande än att virka blommor, överlämnar jag åt var och en att avgöra. Jag har kunnat bryta några få olika modeller, men jag minns inte när jag gjorde det senast. Men det är ju lite origami över det hela, och även om jag inte använt styva linneservetter till att göra näckrosor på länge, så har jag ibland sysselsatt barn att vika både tranor och näckrosor.

Och har du nu plockat fram servetter, så är det väl på sin plats att laga lite mat. Det här är ännu ett odaterat häfte från ett företag med lång historia och flera sammanslagningar. "Kitchen Tested Recipes" from Canned Foods 

 Skulle gissa att även det här häftet är från 60- eller 70-talet - det är tillräckligt gammalt för att göra en del saker från grunden, här förekommer inga halvfabrikat för "biskvierna" (eller vad jag ska välja för svenskt ord), 

 BEAN STEW

1 No. 2 can Kidney Beans or Soya Beans 

1 cup chopped Celery 

1½ cups canned Tomatoes 

¼ cup chopped Green Pepper 

1 tablespoon minced Onion 

1 teaspoon 

Salt 

Dash of Dry Mustard 

½ teaspoon Worcestershire Sauce 

⅛ teaspoon Thyme 

Drain beans, reserving liquor. Add enough water to liquor to make a cup. Pour into saucepan. Add celery, tomatoes, green pepper, onion, salt, mustard, Worcestershire sauce and thyme to liquor. Simmer in a covered saucepan for 20 minutes, until celery and green peppers are tender. Add kidney beans and reheat. Thicken if desired, by adding ½ teaspoon of flour dissolved in 2 tablespoons of cold water and simmer for 5 minutes longer. Serve with cooked rice or macaroni and a green salad. 

5 Servings

FRUIT DESSERT ROLLS  

1 No. 1 Tall can Fruit Cocktail 

⅓ cup Sugar 

1 cup sifted All-Purpose Flour 

2 teaspoons Baking Powder 

½ teaspoon Salt 

3 tablespoons Shortening 

¼ cup Milk 

½ tablespoon Butter or Margarine 

2 tablespoons Brown Sugar 

½ teaspoon Cinnamon 

¼ teaspoon Nutmeg 

2 teaspoons Lemon Juice 

½ teaspoon Lemon Rind 

Drain fruit; add water to juice to make 1 cup. Pour sugar and juice into a saucepan; boil for 10 minutes. Sift flour, baking powder and salt into a mixing bowl; cut in shortening. Gradually add milk until flour sticks together but is rather dry. Roll biscuit dough into a narrow oblong piece about ¼-inch thick. Spread fruit over dough; dot with butter or margarine. Mix together brown sugar, cinnamon and nutmeg; sprinkle over fruit; then sprinkle with lemon juice and lemon rind. Roll as for jelly roll. Cut into 1½-inch slices. Place rolls into a greased oblong baking dish. Pour in hot syrup. Bake immediately in a hot oven 450°F for 25 minutes. Serve plain, with cream or with hard sauce. 

6 Servings

I dag för 106 år sedan

skrev Elizabeth Jaffray i sin dagbok att hon haft ett samtal med sin arbetsgivare om hans ständigt ökande midjemått.

Elizabeth Jaffray 

26 december 1860 - 2 maj 1934

Elizabeth Jaffray var husfru i Vita Huset, och hennes arbetsgivare var William Howard Taft.

William Howard Taft

15 september 1857 - död 8 mars 1930

president från 1909 till 1913

målning av Anders Zorn

Elizabeth Jaffray basade över allt tjänstefolk i Vita Huset och lär inte ha varit älskad av någon. Hon anställdes av President Taft och hans hustru Helen, och blev kvar i 17 år. Först 1926 slutade hon till President Calvin Coolidge och hans hustru Graces stora lättnad. Den senare sa en gång: "she has come to consider herself the permanent resident and the President and his family transients".
Sedan Elizabeth slutat sin plats som husfru skrev hon boken: "Secrets of the White House", en bok som finns att köpa på Bokus.
Det är i den boken hon återkommer till presidentens matvanor och berättar hur en vanlig frukost kunde se ut:
“two oranges, a twelve-ounce beefsteak, several pieces of toast and butter and a vast quantity of coffee with cream and sugar.”  
Han var till formatet en stor man, 180 cm lång och hans vikt pendlade mellan 125 och 155 kg. Redan 1905 bestämde han sig för att banta, och skrev till den engelske läkaren, och bantingsexperten Nathaniel E. Yorke-Davies, för att få goda råd. Matsedeln han fick ser ut som följer, och fick honom att gå ner 36 kg — det framgår inte hur lång tid det tog, eller hur länge han lyckades behålla vikten.

8 a.m. A tumbler of hot water with lemon, sipped slowly.

9 a.m. Breakfast: unsweetened tea or coffee, "two or three Gluten biscuits," and 6 ounces of lean grilled meat.

12:30 p.m. Lunch: 4 ounces of lean meat, 4 ounces of cooked green vegetables without butter, 3 ounces of baked or stewed unsweetened fruit, 1 gluten biscuit, and 1 of the recommended "sugarless" wines. Afternoon cup of tea, coffee, or beef tea without milk or sugar advised.

7-8 p.m., Dinner: clear soup, 4 ounces of fish, 5 ounces of meat, 8 ounces of vegetables, and 4 ounces of stewed fruit. Plain salad and 2 gluten biscuits, if desired. A list of vegetables and condiments were recommended for variation.

Hur han var som president tycks gemene man inte känna till nu för tiden — det han blivit ihågkommen för är att han brukade fastna i badkaret, och behövde baxas upp av två eller tre man. Så sägs det, om det är sant vet jag inte.
Men sedan hans tid i Vita Huset var över lyckades han gå ner till 122 kg.

I dag för 178 år sedan

Det finns ett antal olika förklaring till hur förkortningen O.K. uppkommit — men man tycks vara ense om att den för första gången förekom i "The Boston Morning Post" den 23 mars 1839. Nedanstående förklaring hittar jag på flera ställen, bland annat här.

On this day in 1839, the initials “O.K.” are first published in The Boston Morning Post. Meant as an abbreviation for “oll korrect,” a popular slang misspelling of “all correct” at the time, OK steadily made its way into the everyday speech of Americans.

During the late 1830s, it was a favorite practice among younger, educated circles to misspell words intentionally, then abbreviate them and use them as slang when talking to one another. Just as teenagers today have their own slang based on distortions of common words, such as “kewl” for “cool” or “DZ” for “these,” the “in crowd” of the 1830s had a whole host of slang terms they abbreviated. Popular abbreviations included “KY” for “No use” (“know yuse”), “KG” for “No go” (“Know go”), and “OW” for all right (“oll wright”).

Of all the abbreviations used during that time, OK was propelled into the limelight when it was printed in the Boston Morning Post as part of a joke. Its popularity exploded when it was picked up by contemporary politicians. When the incumbent president Martin Van Buren was up for reelection, his Democratic supporters organized a band of thugs to influence voters. This group was formally called the “O.K. Club,” which referred both to Van Buren’s nickname “Old Kinderhook” (based on his hometown of Kinderhook, New York), and to the term recently made popular in the papers. At the same time, the opposing Whig Party made use of “OK” to denigrate Van Buren’s political mentor Andrew Jackson. According to the Whigs, Jackson invented the abbreviation “OK” to cover up his own misspelling of “all correct.”

The man responsible for unraveling the mystery behind “OK” was an American linguist named Allen Walker Read. An English professor at Columbia University, Read dispelled a host of erroneous theories on the origins of “OK,” ranging from the name of a popular Army biscuit (Orrin Kendall) to the name of a Haitian port famed for its rum (Aux Cayes) to the signature of a Choctaw chief named Old Keokuk. Whatever its origins, “OK” has become one of the most ubiquitous terms in the world, and certainly one of America’s greatest lingual exports.

Bettinas knöliga kakor

October

Oh, hazy month of glowing trees,—

And colors rich to charm our eyes!
Yet—not less fair than all of these

Are Mother's fragrant pumpkin pies

 Nu när hösten oåterkalleligt är här, så är det kanske en god idé att göra som Bettina och Bob — tända en brasa, äta en enkel måltid som avslutats med kakor från Bettinas välfyllda kakburk. 

Knöliga kakor skulle vi kanske kalla Bettinas "rocks", jag har visserligen inte provat just det här receptet, men är tämligen säker på att de inte är stenhårda.

A RAINY NIGHT MEAL

WHY, Bob, I thought you'd be miles away by this time!" cried Bettina, as Bob came into the house at the usual time one evening.

"They called off our trip on account of the weather. And I supposed you'd be at your mother's!"

"It was raining so that I decided to build a cozy little fire in the fireplace and stay at home."

"Well, I'm glad you're here! I was expecting to come home to a cold, dark house, and this is much more cheerful."

"And I expected not to see you till midnight, so I'm well suited too! But, Bobby, you mustn't complain if I give you a 'pick-up meal.' I expected to eat only a lunch myself."

"I don't care what you give me, just so it's hot. My walk through the rain has given me an appetite. I'll help you get supper and wash the dishes, Bettina, and then afterward we'll pop corn and toast marshmallows by the fire. What do you say?"

"Fine, Bob! I cooked some celery today—just a little—and I think I'll fix 'celery au gratin' for you. The cooky-jar is full of rocks——"

"A full cooky-jar! Bettina, that ought to be the symbol of our happy home. May it always be full!"

"You're altogether too oratorical for a staid married man, Bob. Well, as I was saying, here is apple sauce, and I'll soon have some emergency biscuit stirred up. Then with scrambled eggs——"

"Hurry, Bettina! My appetite grows with every dish you mention!"

Rocks (Two dozen)
1½ C-brown sugar
²/₃ C-butter
2 eggs
1 t-cinnamon
¼ t-ground cloves
¼ t-salt
2½ C-flour
1 t-soda
1½ C-chopped nut meats and raisins
1 t-vanilla

Cream the butter, add the sugar, and cream the mixture. Add the eggs, well beaten, and the remaining dry ingredients (except nuts and raisins) sifted together. Mix well. Add the nut meats and chopped raisins, and vanilla. The mixture should be very stiff. Drop from a spoon onto flat buttered pans or preferably onto a buttered baking sheet. Bake about twelve minutes in a moderate oven.

(Bettina keeps rocks in a stone jar, and finds that they keep well, and are really better when a day old.)

En julimorgon

JULY.

The market is full of delights in July:

Fresh vegetables, berries, red cherries for pie!

Good housewives and telephones seldom agree,

So market yourself! You can buy as you see!

Juli är snart slut, så jag måste skynda mig om jag vill visa hur piffigt klädd jag är när jag handlar dagens förnödeheter på torget.

För lite sedan berättade jag om nygifta Bettina och Bob levde ett mönsterliv i sitt nya hem. Nej, det är inte min avsikt att vara sarkastisk — boken är gullig, och det finns användbara recept i den. Som till exempel den här efterrätten, som kanske är passande nu när persikorna har blivit lite billigare.

Peach Cobbler (Two portions)

1 C-flour

1 t-baking powder

1/8 t-salt

1 T-butter

  ¼ C-milk

3 good-sized peaches

⅓C-sugar

¼ t-vanilla

¼ C-sugar

¼ C-water

Cut the butter into the dry ingredients (baking powder, salt and flour), and add the milk. (The resulting dough should be of biscuit dough consistency.) Peel and slice the peaches, mix well with the sugar (one-third cup) and place on the bottom of a baking dish (not tin.) Place dough shaped to fit on the top of the peaches. Make three holes to allow the steam to escape. Bake thirty minutes in a moderate oven. Boil the sugar and water four minutes. When the cobbler has cooked for twenty minutes, pour the syrup over it and allow to cook ten minutes more. Cream may be served with the cobbler if desired.  Omvandlingstabell.

Kommen så här långt, tänkte jag gå in, inspirerad av den präktiga Bettina, för att förbereda dagens rödbetssoppa. Men upptäcker att björktrastarna frukosterar i vinbärsbuskarna. Jag hade tänkt vänta några dagar innan jag började skörda de röda vinbären, men nu hugger jag tag i en hink och rusar iväg till buskarna. 

Björktrastarna sätter sig på behörigt avstånd och häcklar mig, men när jag inte bryr mig om dem, ger de sig av. Bären är verkligen inte mogna, men jag plockar av de rödaste och lyckas nästan fylla min lilla hink. Så innan jag tacklar rödbetorna, ska jag sätta hushållsassistenten i arbete.

Johannes bröd

Jag hade inga som helst planer på att ägna ännu ett inlägg åt bröd och andra husligheter — men min lördag med Johannes (Gutenberg) fick mig på andra tankar.  Där hittade jag “Housekeeping in Old Virgina” från 1878 av Marion Cabell Tyree. Författarinnan fångade min uppmärksamhet genom att i bokens första stycke nämna Fredrika Bremer:
Bread is so vitally important an element in our nourishment that I have assigned to it the first place in my work. Truly, as Frederika Bremer says, "when the bread rises in the oven, the heart of the housewife rises with it," and she might have added that the heart of the housewife sinks in sympathy with the sinking bread. 
Se’n var jag fast, hur frestande det än är att citera allt hon skriver, ska jag försöka att lägga band på mig. Men det kommer nog ändå att bli en hel del. 
Författaren börjar med att uppmana sina läsare att öva sig på att baka, man ska hålla på ända tills man lyckas. Då kan man nämligen instruera sin kokerska i konsten att baka gott bröd.
Hon talar om vikten av att använda sig av goda råvaror, och lär oss hur vi ska behandla mjölet:
Good flour is an indispensable requisite to good bread. Flour, whether old or 20 new, should always be sunned and aired before being used. In the morning, get out the flour to be made up at night for next morning's breakfast. Sift it in a tray and put it out in the sun, or, if the day is damp, set it near the kitchen fire. Only experience will enable you to be a good judge of flour. One test is to rub the dry flour between your fingers, and if the grains feel round, it is a sign that the flour is good. If after trying a barrel of flour twice, you find it becomes wet and sticky, after being made up of the proper consistency, you had better then return it to your grocer.
Vi får lära oss att degen ska knådas i en halvtimme, utan uppehåll, och att man ska använda en klocka för att ta tid, annars är det lätt gjort att tro att man knådat en halvtimme, när det i själva verket bara gått fem minuter!
Och, för allt i världen, knåda inte brödet en andra gång. Det är ett säkert sätt att förstöra baket!
Tänk också på att inte bara magen ska ha sitt — det är viktigt att brödet är en njutning för ögat:
Do not constantly make bread in the same shapes: each morning, try to have some variation. Plain light bread dough may be made into loaves, rolls, twist, turnovers, light biscuit, etc., and these changes of shape make a pleasant and appetizing variety in the appearance of the table. The addition of three eggs to plain light bread dough will enable you to make French rolls, muffins, or Sally-Lunn of it. As bread is far more appetizing, baked in pretty shapes, I would suggest the snow-ball shape for muffins and egg bread. Very pretty iron shapes (eight or twelve in a group, joined together) may be procured from almost any tinner.

The furnishing of the kitchen is so important that I must here say a few words on the subject. First, the housekeeper must have a good stove or range, and it is well for her to have the dealer at hand when it is put up, to see that it draws well. Besides the utensils furnished with the range or stove, she must provide every kitchen utensil needed in cooking. She must have a kitchen safe,—a bread block in the corner, furnished with a heavy iron beater; trays, sifters (with iron rims) steamers, colanders, a porcelain preserving kettle, perforated skimmers and spoons, ladles, long-handled iron forks and spoons, sharp knives and skewers, graters, egg beaters (the Dover is the best), plenty of extra bread pans, dippers and tins of every kind, iron moulds for egg bread and muffins, wash pans, tea 24 towels, bread towels, and hand towels, plates, knives, forks and spoons for use of the servants, a pepper box, salt box and dredge box (filled), a match safe, and last, but not least, a clock. Try as far as possible to have the utensils of metal, rather than of wood. In cases where you cannot have cold and hot water conveyed into the kitchen, always keep on the stove a kettle of hot water, with a clean rag in it, in which all greasy dishes and kitchen utensils may be washed before being rinsed in the kitchen wash pan. Always keep your cook well supplied with soap, washing mops and coarse linen dish rags. I have noticed that if you hem the latter, servants are not so apt to throw them away. Insist on having each utensil cleaned immediately after being used. Have shelves and proper places to put each article, hooks to hang the spoons on, etc. If you cannot have an oilcloth on your kitchen floor, have it oiled and then it may be easily and quickly wiped over every morning. Once a week, have the kitchen and every article in it thoroughly cleaned. First clean the pipe of the stove, as the dust, soot and ashes fly over the kitchen and soil everything. Then take the stove to pieces, as far as practicable, cleaning each part, especially the bottom, as neglect of this will prevent the bread from baking well at the bottom. After the stove is thoroughly swept out,—oven and all, apply stove polish. I consider "Crumbs of Comfort" the best preparation for this purpose. It comes in small pieces, each one of which is sufficient to clean the stove once, and is thus less apt to be wasted or thrown away by servants than stove polish that comes in a mass. Next remove everything from the kitchen safe and shelves, which must be scoured before replacing the utensils belonging to them, and these too must first be scoured, scalded, and wiped dry. Then wash the windows, and lastly the floor, scouring the latter unless it is oiled, in which case, have it merely wiped over.

Jag hoppas att ni alla odlar humle, så att ni kan göra er egen jäst. Fast jag får erkänna att om det hängde på min humleodling, skulle vi få klara oss utan bröd. 

YEAST.

Boil one quart of Irish potatoes in three quarts of water. When done, take out the potatoes, one by one, on a fork, peel and mash them fine, in a tray, with a large iron spoon, leaving the boiling water on the stove during the process. Throw in this water a handful of hops, which must scald, not boil, as it turns the tea very dark to let the hops boil. 

Add to the mashed potatoes a heaping teacupful of powdered white sugar and half a teacupful of salt; then slowly stir in the strained hop tea, so that there will be no lumps. When milk-warm add a teacupful of yeast and pour into glass fruit jars, or large, clear glass bottles, to ferment, being careful not to close them tightly. Set in a warm place in winter, a cool one in summer. In six hours it will be ready for use, and at the end of that time the jar or bottle must be securely closed. Keep in a cold room in winter, and in the refrigerator in summer. This yeast will keep two weeks in winter and one week in summer. Bread made from it is always sweet.—Mrs. S. T.

En kringla är en kringla är en kringla

Så kom vi så småningom fram till Södertälje, den där stan som ser så tråkig ut först och blir så trevlig sedan, jag menar när man kommer från Stockholmshållet.

När vi kom till stadsgränsen sa Rosalinda: Hör ni, ska vi komma överens om en sak?

— Vad då? sa vi.

— Jo, att så fort vi kommer till en stad, så ska var och en av oss tala om en sak som är utmärkande för den stan.

— Äsch, sa Mirre, du låter som en riktig lärarinna! Vi är väl inte i skolan heller. Men i alla fall så vet jag så mycket som att i Södertälje köper man kringlor, fast varför vet jag inte, för de är då inte så märkvärdigt goda precis.

Det är en gammal specialitet för stan, sa pappa. Jag håller med dig, det är inte så mycket med dem nu längre. Men ni skulle ha smakat dem förr i världen, när jag som pojke kom till stan på söndagsutflykt med båt ibland. Då stod kringelgummorna nere vid kajen och neg och bjöd ut sina påsar. Tjugofem öre kostade de, och det var tjugofyra härliga knapriga kringlor, och ett öre för påsen. Men kringelgummorna är borta, och det riktiga receptet måtte ha försvunnit med dem.

 Kringelgummor

C.S Hallbäck år 1881

I Edith Unnerstads “Kastrullresan” stötte jag på Södertäljekringlor för första gången — kanske inte så konstigt att jag inte hunnit med det tidigare, för jag ser i boken att jag fick den innan jag ens fyllt sex år. (Jag är så tacksam att det fanns några släkt-tanter som ofta gav mig böcker, och som alltid skrev datumet på titelbladet.)

södertäl`jekringla subst. ~n södertäljekringlor 
ORDLED: söder-tälje--kringl-an
• kringla av lätt sötad vetedeg, bakad speciellt i Södertälje på så sätt att den först kokas i vatten, innan den snabbt förs in i ugnen där den får stå tills den fått den rätta gyllene ytan
HIST.: trol. åtm. sedan 1930-talet

Min kompis Yvonne är galen i kringlor — det vill säga hon påstår att hon är galen i pretzels. Eftersom jag hört så många använda det engelska ordet på sistone, så började jag grunna över varför inte ärans och hjältarnas språk duger längre. Det enda jag kan komma på, är att de tror att det bara är pretzels som är jästa, och liksom bagels, kokta innan de gräddas i ugnen. Men så är det ju inte alls. Visserligen finns det ju nästan hur många olika sorters kringlor som helst: sockerkringlor, finkringlor, vardagskringlor, äggkringlor, Karl XV:s kringlor, potatiskringlor, bonnakringlor, för att bara ta’ ett smakprov.

Man kan ju forma vad som helst till en kringla — men innehållet är av underordnad betydelse, namnet anger bara formen. Och för att krångla till det, så kallas ibland även en cirkel med ändarna i kors för kringla. (Ordet krångla är för övrigt släkt med kringla.)

Det finns gott om gamla svenska recept på kokta kringlor, och eftersom Yvonne nyligen fyllde år, bakade jag en sats åt henne. Och provade då ett recept en aning olikt de jag bakat tidigare, ett med mjölk och ägg i degen.  

250 g vetemjöl, 

80 g smör, 

1 ägg 

25 g jäst, 

1 tsk salt

2 tsk socker

1 dl mjölk,

1-2 msk kummin

När degen jäst färdigt första gången formas den till kringlor av 10 cm storlek. De få en efter en ett uppkok i en gryta med vatten, tagas upp med hålslev och läggas på smord plåt, penslas med ägg och gräddas i god värme i 20 minuter.

Jag följde i stort sett receptet, fast jag gjorde dubbel sats och  ersatte en fjärdedel av mjölet med grahamsmjöl. Dessutom hade jag i 4 tsk bikarbonat i vattnet (cirka 1½ l vatten). Jag rullade ut degen i stänger som var 35 - 40 cm långa, tjocka som en blyertspenna, då räcker en sats deg till mellan 8 och 10 kringlor. Dessa gräddade jag i 15 minuter i 225°. Jag brydde mig inte om att pensla dem med ägg — de blev fina, och goda, ändå.   
Jag provade också att göra vanliga brödkakor av hälften av degen, dem plattade jag till så att de såg ut som tekakor innan jag kokade och gräddade dem — men de jäser rejält och blev ändå rätt bullaktiga i formen innan de blev färdiga.


kring`la subst. ~n kringlor 
ORDLED: kringl-an
• finare bakverk i form av en båge vars ändar korsar varandra och bildar öglor: sockerkringla; vetekringla
BET.NYANS: om (andra föremål med) likn. form: ha kringlor i håret; skidstavens ~; lägga repet i en ~
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. kringla 'ring; krets; kringla', diminutivbildn. till kring, se kring

pret·zel  (prtsl) n.

A glazed, brittle biscuit that is usually salted on the outside and baked in the form of a loose knot or a stick.

[German Brezel, Pretzel, from Middle High German brzel, przel, from Old High German brezitella, from Medieval Latin *brchitellum, diminutive of Latin bracchitus, branched, from bracchium, arm, from Greek brakhn, upper arm; see mregh-u- in Indo-European roots.]

Word History: The German word Brezel or Pretzel, which was borrowed into English (being first recorded in American English in 1856) goes back to the assumed Medieval Latin word *brchitellum. This would accord with the story that a monk living in France or northern Italy first created the knotted shape of a pretzel, even though this type of biscuit had been enjoyed by the Romans. The monk wanted to symbolize arms folded in prayer, hence the name derived from Latin bracchitus, "having branches," itself from bracchium, "branch,