Panta rei

ävenså min hjärna. 

Reading in the Garden  

Richard Edward Miller - circa 1912

I väntan på svalare väder så att den kan återta sin fasta form, läser jag Helena Nyblom — om vilken jag skrivit tidigare. Boken är tryckt 1912, och som alltid när jag läser gamla böcker, fascineras jag av boken biverkningar. Förutom väl tecknade personporträtt, får jag språkliga aha-upplevelser, som när jag läser:

Plötsligt blev det en hel ny hållning på alla de unga damerna. Musiken spelade upp i dans­salen, och herrarna begåvo sig i krigsmarsch över golvet för att hemta sina damer till första valsen.

Jag har aldrig analyserat ordet hämta, men nu, med gammalstavning, läser jag "hem ta", och inser att det är ju det, det handlar om.

häm`ta verb ~de ~t 
ORDLED: hämt-ar 
SUBST.: hämtande, hämtning
• bege sig i väg till platsen (för ngt) och föra med sig (det) tillbaka el. ev. till annan plats; med avs. på föremål etc. {→avhämta}: ~ lite socker i köket; han skulle först ~ ut pengar från banken; ~ vatten vid brunnen
BET.NYANSER: a) i fråga om enbart framtagningen och förflyttningen tillbaka: han skulle åka hem och ~ pengar; hon gick till verkstaden och ~de bilen b) med avs. på person: ~ barnen på dagis; han lovade att ~ henne med bilen kl. 4; ~ polis; ~ läkare c) överfört med avs. på abstrakta företeelser: citatet är ~t från Bibeln d) spec. med avs. på själsliga företeelser {→hämta sig}: resa till landet och ~ nya krafter; ~ mod e) utvidgat om växter: träden ~r sin näring ur jorden
IDIOM: där har han ingenting att ~ där kan han inte vinna framgång; ~ andan (tillfälligt) vila efter hård ansträngning
KONSTR.: ~ ngn el. ngt (ADVL)
HIST.: sedan runspråklig tid; fornsv. häm(p)ta 'hämta; hemföra'; nord. ord, bildat till 1hem

Läser vidare och hittar ett nästan bekant ord i en ny mening:

»Elda på nu! Jag är lutter öra!»

lutter

lutt´er adj., ingen böjning 
• uteslutande ⟨mindre brukl.⟩: av ~ välmening
HIST.: sedan 1563; av lågty. lutter 'ren; oblandad'; av omdiskuterat urspr.

lutt`ra verb ~de ~t 
ORDLED: luttr-ar
SUBST.: luttrande, luttring

1 befria från oönskade beståndsdelar vanl. med avs. på tekn. produkt e.d.
KONSTR.: ~ ngt
HIST.: sedan 1544; till lutter

2 (ofta perf. part.) ge kraft att bära (nya) prövningar om motgång, olycka e.d.: han ~des av vännernas upprepade svek
KONSTR.: ~ ngn
HIST.: sedan 1756; se luttra 1

Vafalls, inget att hetsa upp sig över, säger någon. Jo, men visst är det — jag funderar omedelbart på hur folk som läser våra texter om hundra år, ska förbryllas, och småle åt hur ålderdomligt de skrev och talade för hundra år sedan.

Men även om talet förändras, så är den mänskliga naturen sig tämligen lik. Unga, oerfarna flickor förälskar sig i ovärdiga charmknuttar, som vill dra fördel av flickornas sociala ställning eller förmögenhet.

Och tyvärr har vi en lång väg kvar när det gäller fullständig likställighet mellan könen, även om det inte längre är kontroversiellt att flickor vill studera.

»Du tänker väl inte heller bli professor?» frågade Anna leende.

»Varför inte!» svarade Henriette och rättade på lorgnetten. »Inte mig emot; men det lär tills vidare vara omöjligt här i landet för oss flickstackare, om vi än ha dubbelt så mycken bildning och dubbelt så många kunskaper som våra manliga rivaler. Men fram skall jag. Det är säkert.»

Och då, liksom nu, gick det mode i allt, från hattar till sångsätt:

Han hade en vacker, mycket hög tenor, men sjöng något i halsen, vilket damerna just funna vara ett bevis på känsla. På de toner, som klädde hans röst, dröjde han så länge som möj­ligt, vilket gav de kompositioner, han utförde, något hackigt och osammanhängande, men det var just dessa särskilt länge uthållna toner man isynnerhet beundrade, och man väntade gärna aldrig så länge på fortsättningen. 

Hon hade detta överlägsna sätt att röra sig på, som om hennes klädpaltor — som hon kallade sina toaletter — voro henne fullkomligt likgiltiga, men i själva verket tänkte hon mycket, ja nästan alltid på sitt yttre. Hon visste hur smal hon var om livet, och när hon vand­rade upp för Sturegatan med sin väldiga plym - besatta hatt och hennes ögon hade ett förnämt, trött uttryck, tänkte hon hela tiden: »Min plym är ändå en av de vackraste jag hittills mött. Så kostar den också två hundra kronor. — Det är sant! Den är inte ännu betald, men det ska nog bli någon gång.»

200 SEK år 1912 kunde köpa lika mycket varor och tjänster som 9955 SEK år 2016 mätt med konsumentprisindex.

Mer Helena

Med risk för att verka tjatig, tänker jag ännu en gång säga hur praktiskt det är att ha datorn till hands när man läser — i synnerhet när böckerna inte är pinfärska, och författarna tämligen okända — såvida inte datorn tröttnar på mig och mina utflykter på nätet, så finns ju det mesta jag inte vet, att hämta där. (Ja, det finns ju faktiskt där också när datorn strejkar). Som när jag hittar den här meningen i "Katten från Siena":

"När det blir kallt, kommer den [katten] alldeles nära den plats, där jag sitter och arbetar, och har jag en scaldino, då kryper den så tätt intill den som möjligt."

En snabb sväng på nätet lär mig att en scaldino är en liten värmekälla. Det finns ett otal olika modeller, sådana som ser ut som lådorna med plats för glödande kol, som man satte fötterna på när man reste med häst och vagn, till den här fiffiga modellen som värmer upp sängen. Bilden hittade jag hos "Marie Antoinette Interiors", där du kan läsa mer om dessa små värmekällor.

Jag kan inte få Helena ur tankarna, så när jag lyckas svepa ner fyra blomkrukor på golvet, ger jag så mycket som flyger och far i min välplanerade dag och ägnar mig helt åt henne.

Jag har redan läst mig till att hon var involverad i kvinnofrågor, så jag tyckte att hennes novellsamling "Qvinnoöden" från 1888, var en bra startpunkt — och jag blev inte besviken. I titelnovellen tecknar hon trovärdigt tre olika män — alla tre med fler dåliga, än goda sidor. 

Hon tog en blomkruka med en nyutslagen hyacint 
och förde den tätt intill Ninas näsa. »Ha vi det inte 
förträffligt? — När jag sitter här i min lycka, så 
tänker jag verkligen med deltagande på alla stackars, 
gifta fruar, som nu gå och dras med sina herrar 
och män!» 
»Tror du då, att det inte fins några gifta 
menniskor, som äro lyckliga?» frågade Nina.

»Jag vet inte», svarade fru Hilda och vände sitt 
broderi för att bese det på nära håll. »Jo, männen, 
männen äro naturligtvis utmärkt lyckliga, eller borde 
vara det. De kunna minsann vara det, som ofta få 
sådana söta, präktiga fruar, som de kunna roa sig 
med att gå och gräla på, — men fruarna!–––––––Ja, 
har du någonsin sett en lycklig hustru?» 
»Jag vet inte», svarade Nina dröjande och tänkte 
efter. 
»Nej, det har du inte! Annars skulle du genast 
minnas ett så märkvärdigt undantag! 

I sanningens namn har även novellens kvinnor mindre goda sidor, och de är alla komplicerade personer.

Kan inte låta bli att undra över hur boken blev mottagen, då för 127 år sedan. Nina, huvudpersonen, inser redan på bröllopsresan att resonemangspartiet inte skulle bli vad hon hade tänkt sig, och förvägrar maken hans äktenskapliga rättigheter.

Även språkligt bjuder den på intressanta ord och stavningar — man höll till exempel stenhårt på regeln att inte dubbelteckna om det innebar tre konsonanter i följd, som hälde, stälde och damtrasa.

Nu tänker jag fortsätta med hennes "I kvinnofrågan" från 1896, den innehåller två texter, "Embetet att vara husmor" och "Kvinnans kallelse". Det är inte omöjligt att ni får höra mer om Helena — hav tålamod!

Katten från Siena

6. Läs en novell som har namnet på en stad i titeln

"Katten från Siena och andra fantastiska berättelser" av Helena Nyblom.

Den danskfödda Helena hör nog inte till de mest lästa i dag — om hon någonsin varit det. Jo, välkänd var hon nog, och förutom författarskapet så arbetade hon som konstkritiker. Hon och hennes svenske man hade sex barn, och de skrev båda för brödfödan, själv lär hon inte ha haft så höga tankar om sina skriverier. 
Jag har tidigare läst några av hennes flickböcker, men varken några noveller eller dikter. 
"Katten från Siena" kom ut 1917, och som i så många böcker från den tiden har den ett ockult tema.
Hos Projekt Runeberg kan man läsa hennes novellsamling "Qvinnoöden".

Tidigare har jag läst:

2. Läs en novell där ett hus spelar en stor roll — "The Old Doll's House" från "More Than Somewhat", 1937, Damon Rudyon

17. Läs en novell som utspelar sig på havet  — "De svenska sedlarna"

ur En handfull dun av Sigfrid Siwertz,  från 1922 

3. Läs en novell med en siffra i titeln
 "2 B R 0 2 B", av Kurt Vonnegut.