Alla helgons afton

All Hallow´s Eve

 Halloween

  John Collier

Epigram

Man vänjas kan vid allt, det är en gammal regel.

Dock äger den sitt undantag.

Lise rädd för spöken är, fastän hon varje dag

ett sådant ser uti sin spegel.

                       Anna Maria Lenngren, 1793

Moster Agnetas klagan

Moster Agnetas klagan

"De goda seder äro borta!" 
— så är min mosters jämna gnäll, 
en dygdig sextiårs mamsell. — 
"Uti min ungdom denna kväll 
åt man sig sjuk av gröt och tårta, 
sjöng så i ärbarhet en psalm 
och låg i syskonbädd på halm.

Då gick man i ett os av stekar: 
på alla bord en julgris fanns. 
Då sågs i helgen ständig dans 
och bockar med båd´ horn och svans 
och liknelse- och underlekar, 
då blev jag liknad vid en ros ... 
Men hövligheten är sin kos!

Då funnos dygder och dykränger*, 
bland folket fryntligt umgängssätt. 
Med rob matronan gick så nätt 
i lång och sedig menuett. 
Då flängdes ej som nu man flänger. 
Då lekte flickorna göm ring ... 
Men nu de gömma ingenting.

Då var det fröjd på alla kanter 
all julen om båd´ dag och natt, 
och skälmska upptåg, tusen spratt 
och damm i tak och stoj och skratt. 
Med famntag löstes många panter. 
Uti vår tid finns ingen pant, 
som ej skall lösas med kontant.

Nu man varandra julklapp sänder 
i askar utav trä och papp 
och mången obetald atrapp: 
presenten dyr och lönen knapp. 
Jo jo, nog vet man hur det händer! 
Atrapper fås nu i vart hus ... 
Min blir — som förr — ett skålpund snus." 
                    Anna Maria Lenngren (1796)

*Dykränger, dukringar — från franskan du crin, av hår — varjehanda underlägg av tagel, kanfas och dylikt i kläder, synnerligast i skörten och ärmarna, för att göra dem styva och utstående.

Sommar, sommar, sommar

…vita skyar vandra som lyckliga tankar och allt är stilla…
...............................J. Fridegård

Den enda sommarprataren jag har prickat in och bestämt mig för att lyssna till, var dagens sommarvärd Owe Wikström — och jag blev inte besviken.
Hans samtal (jag kallar det samtal därför att jag hela tiden, i mina tankar, svarar honom, så att det faktiskt blir ett samtal) stimulerar till nya tankar, får mig att hålla med eller vilja säga emot. Lite av ett problem blir det förstås när mina tankar rinner till så snabbt att jag inte alltid hinner fånga upp dem. Det kändes ungefär som i morse, när jag plockade svarta vinbär — de är så mogna, att jag fick vara snabb som bara den för att hindra de goda bären från att trilla till marken.

Han nuddar vid förnöjsamhet, och genast kommer jag att tänka på några rader av Anna Maria Lenngren:

Gör nöjet bofast i ditt hus,
äg i hjärtat samvetsfriden,
den gör vår uppsyn mild och ljus,
den rår på sorgerna och tiden.

Nu är det väl kanske inte det nöjet som många jagar, en mild och ljus uppsyn är förmodligen inte något som eftertraktas av så värst många i dag. Dessutom tror jag att förnöjsamhet ses som något suspekt — kanske för att många betraktar det som underdånigt. Och vem vill vara det? Själv tror jag att en nypa förnöjsamhet fungerar som en rustning som skyddar mig mot livets små förtretligheter och oväsentligheter.

Han kom också med den gamla klyschan "den friske har tusen önskningar — den sjuke har bara en". Det är så korkat att bara en frisk person kan komma på att säga det! Tror friska människor verkligen att de sjuka är en annan ras, som slutar att önsketänka och fantisera bara för att de är sjuka?
Ett annat hurtfriskt tanklöst uttalande som fått mig att ryta till några gånger är: "har man bara hälsan har man allt".
Livet vore bra torftigt om hälsan vore det enda som räknades!

Oj, vilket spretigt inlägg! Det blir så när man biter över för mycket. Jag är medveten om att jag inte har gjort sommarprataren rättvisa, men det var inte min avsikt att recensera programmet, bara att kasta ur mig några av tankarna det genererade.

En enda sak irriterade mig omåttligt. Han citerade ett samtal på engelska — det var roligt, men alla människor förstår inte engelska! Jag känner flera personer som skrattar när alla andra skrattar, därför att de skäms för att erkänna att de inte förstår.

Verkar somt bekant, så har du någon gång läst liknande tankar på grannbloggen, varifrån jag lånat en del.

Den lille ljugaren

The Cradle, 1867

Claude Monet

Slå vad att lill herr von P.

Med tiden blir en ljugare,

Slå vad — jag säkert ej skall tappa —

Ty då han än i vaggan låg,

Han på sin moders make såg

Och ropte: »Pappa!»

Anna Maria Lenngren

Det är svårt att sluta läsa fru Lenngrens dikter, när man väl har börjat!

Grattis Anna Maria! — nu med förklarande tillägg

Anna Maria Lenngren

18 juni 1754 - 8 mars 1817

Andra tyger, andra seder

"I min ungdom," sade tant,

"så där sjuttonhundratretti,

då var flickan, kära Betti,

ärbar i sitt triumfant!

Ingen smörja fanns på skinnet,

fladdrigt bjäfs man då ej bar,

och hos vackra könet sinnet

stadigt som robrongen var.

Allting är sig olikt nu ...

Andra tyger, andra seder!

Tunna tafter, liten heder,

så hos flicka som hos fru!

Skamlöst skick och djärva miner,

oblyg gång på lustans stråt,

fräckhet, smink och musseliner

följa våra dagar åt."

(1795)

Det är kanske främst Anna-Marias satiriska dikter som vi nutidsmänniskor har behållning av. Men personligen tycker jag att hon är värd att läsas och begrundas — även de dikter som vid en första anblick verkar obegripliga. Du kan hitta både hennes dikter, och fakta om henne på nätet.

Många av hennes dikter är översatta till engelska — tyvärr hittar jag inte den boken just nu, och minns bara att mannen som har översatt dem heter Nelson i efternamn. Upptäckte först i morse att det det är Anna-Marias födelsedag, så jag har inte hunnit leta efter en bok som tydligen blivit placerad på fel plats.

Det fanns en gång ett Anna Maria sällskap, men det förde en tynande tillvaro — och nu vet jag faktiskt inte om det är avsomnat, vilande eller aktivt. Det bildades i prästgården i Ransäter, där Anna-Marias morfar bodde — och där man tror att hon fått inspirationen till dikten “Den glada festen”. Den vars första vers lyder:

Uti prästgåln slamrades med mortlar:

bråttom hade alla husets hjon.

Pigor svängde sig i helgdagskjortlar

och på spettet satt en gödd kalkon.

Jag hittar inte ordet robrong någonstans. Jag undrar om det har med franskans "robe" att göra. Någon som vet?

Robrond, robrong (robe ronde, fr. rund klänning): en nu ur modet kommen lång fruntimmersrock — vanligtvis av tjockt sidensars — öppen framtill och avrundad så att den baktill bildar ett vidlyftigt släp. Den bars utanpå en särskild kjol, var garnerad, uppfästes stundom över höfterna och hade ett långsträckt ryggliv samt tätt åtsittande armar, gående till armbågen.