Norman Cousins
24 juni 1912 - 30 november 1990
Många med mig, kanske i första hand, förknippar Norman Cousins med skrattet som medicin.
Norman var till professionen journalist som 1934 började sin bana på New York Evening Post (numera New York Post) varifrån han snabbt avancerade. Litteratur låg honom varmt om hjärtat och från att ha varit litteraturkritiker på Current History fick han anställning på “the Saturday Review of Literature” (senare Saturday Review), där han 1942 blev chefredaktör.
Han uppmanade tidningens anställda att inte bara uppsatta litteratur, utan tjäna den, nära den och skydda den.
I hela sitt liv var han en outtröttlig förespråkare för nedrustning — han var president i “the World Federalist Association” och ordförande i “the Committee for Sane Nuclear Policy”.
Han var även “Adjunct Professor of Medical Humanities” vid the School of Medicine vid University of California i Los Angeles. Där bedrev han även forskning om människans känslors inverkan på biokemin.
Forsking som han omsatte i praktiken när han själv fick hjärtproblem, cancer och en reumatisk sjukdom.
När han vid 78 års ålder dog hade han levat åtskilligt mycket längre än någon läkare förväntat sig.
Han har skrivit flera böcker om hur han tog sig igenom sjukdom och smärta med hjälp av skratt och en positiv inställning.
Anatomy of an illness as perceived by the patient : reflections on healing (1979)
Head first : the biology of hope and the healing power of the human spirit (1989)
Human options (1981)
