An Autumn Stroll
tänker jag när jag på min promenad stannar och tittar hur en robotgräsklippare planlöst far runt på en stor gräsmatta — åtminstone förefaller det helt planlöst. Den stannar, backar och tar ny sats, men det vill sig inte så den backar ytterligare några centimeter, tar ny sats — men inte heller nu går det, så gräsklipparen gör helt om och kör i vad som ser ut som ett ärevarv. Och så börjar den om från början — det ser ut som om den mest står och buttar på några grässtrån innan den ger upp och tar en sväng mitt på gräsmattan innan den börjar om.
Chambermaid
tycker hon ser mer ut som en sömngångerska
än en kammarjungfru, vilket jag förmodligen
också gör när jag velar runt med dammtrasa
och vattenkanna
Det slår mig att det nog är så jag ser ut när jag velar runt — i regel blir jag inte hejdad av grässtrån, men väl av blommor som behöver vattnas eller planteras om, och på väg därifrån tar det stopp vid något annat, kanske något som ska bäras upp på övervåningen. Om jag nu får till det och verkligen kommer upp för trappan kan jag ge mig på att det finns något annat som får mig att byta riktning och fortsätta det planlösa hushållsarbetet.
Det enda som hjälper är att sätta sig ned med en bok — så då gör jag det.
