LJUSETS FIENDE
En kväll, förleden höst… Lät se
Om jag ej felar i mit minne,
så var det kring den tjugonde
December… Ja, min läsare;
ty Vinter-solståndet var inne,
och att Phebus, denne Herrskare
utöver Ljus och Rimmare,
som illa lyser, sämre rimmar
i Nordiske Climaterne,
gick nu till sängs mot Klockan tre
at sova roligt nitton timmar,…
En sådan qväll kom Lucidor
til stora Klubben ut på Norr __
En Klubb!… Politik? __ Minsta spärr
dertil i Manuscriptet find ej,
och någon minsta nytta vins ej
ar veta det __ Nog af: han kom,
steg in, satt ner, och såg sig om,
men såg ej skapadt grand __ emedan
man intet ljus i rummet tändt,
och Himlaljusets President
gått ned til hvila längesedan,
och Himlens Vice-President
dertil befann sig uti Nedan.
I tjocka mörkret, hör han här
den dumma hopen disputera
med mycken hetta, (som man plötsligt,
när man förstår sig ingendera,)
hvad Form på Källarstugan är?
hvad Färg på Möblerne? med mera.
Till slut, när en och ann’ betänkt,
hur uppåt väggarna befängt
det var, at uti blindhet sänkt
om Form och Färger resonera;
(ty vara blind, och icke se,
var et och samma, tyckte de);
så ropet en, så ropet flera:
Ljus in!
I dag är det 233 år sedan Johan Henric Kellgrens dikt ”Ljusets fiender” publicerades i Stockholms Posten. Som så ofta på den tiden var det en lång dikt, du kan läsa hela dikten hos Litteraturbanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar