Blå tisdagstrio

 

Soluppgång över taken. 

Eugène Jansson, som ofta kallades

Blåmålaren

Det blå är utan stolthet, utan prunk och ståt, utan lidelse och häftighet, det tränger sig icke på; det är i psykiskt afseende en motsats till det gula; men det är fridfullt ljuft, vederkvickande friskt. Ett bad i den blå etern, en dryck ur dess för känslan oändliga klara och rena djup är något, som föresväfvat

skaldefantasien såsom en onämnelig njutning, värdig änglarne. Det blå är som det buddhistiska nirvana, något immateriellt, hvari själen, utan att gå förlorad, ville försjunka, för att varda till ett med världsanden. Det är, såsom någon har sagt, ett ljufligt »intet», ett poesifullt vacuum.

 ur ”Det sköna och dess lagar”. Fjorton föreläsningar hållna vårterminen 1889 af Viktor Rydberg

Ivan Lönnberg

Självporträtt

Ivan Lönnbergs liv blev kort, han var bara 27 år när han 1918 dog av en tysk kula, bara ett halvår innan kriget tog slut.

I ”Ivan Lönnberg. Konstnären som stupade i första världskriget”, av Sören Björklund får vi veta mycket om Ivans liv, men inte fullt så mycket om hans konst.

Här sitter jag nu och grunnar på om denna turkosa bok kan räknas som blå — den får mig att minnas en bil (Nash) familjen hade när jag var barn. Vi hade livliga diskussioner i familjen om huruvida bilen var blå eller grön.

Om krigstider, men nu andra världskriget, handlar också ”Henrietta’s War”, en roman av Joyce Dennys. Hon var en illustratör och skämttecknare, som skrev en handfull böcker. Böckerna om Henrietta är lättsam läsning om livet på hemmafronten i Devonshire — med en mycket brittisk humor.

Det råder inget tvivel om att min sista bok är blå.

Will Fergusons bok ”Lycka™” är en satir som handlar om vad som skulle hända om en självhjälps bok visade sig fungera.

hos Robert kan du läsa mer dagens tisdagstrio.