Vägar, broar och tunnlar

 The Road Not Taken

Two roads diverged in a yellow wood,

And sorry I could not travel both

And be one traveler, long I stood

And looked down one as far as I could

To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,

And having perhaps the better claim,

Because it was grassy and wanted wear;

Though as for that the passing there

Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay

In leaves, no step had trodden black.

Oh, I kept the first for another day!

Yet knowing how way leads on to way,

I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh

Somewhere ages and ages hence:

Two roads diverged in a wood, and I—

I took the one less traveled by,

And that has made all the difference.

                   Robert Frost

En av många saker som jag uppskattar  med att söka lämpliga böcker till tisdagsutmaningen, är att få tillfälle att ruska om bland hjärnvindlingarna. Plötsligt minns jag böcker som jag inte tänkt på, på år och dag — och minns då hur de kommit i min ägo och var jag befann mig när jag läste dem första gången. Men jag upptäcker också böcker som jag undrar hur i all världen de kommit i min ägo.

Att det finns så många böcker med väg och brotema blev en överraskning. Jag började inventera mina bokhyllor och skriva upp vad jag fann, men när jag hittat 42 böcker gav jag upp eftersom jag insåg att det redan var svårt nog att välja ut bara tre böcker.

Och förresten, när blir en stig en väg?

Vägen genom A 

av Thomas Qvarsebo

Mitt första val blir en favorit som handlar om Justus och Filibert, två älskansvärda bokmalar som jag rekommenderar till alla som ännu inte lärt känna dem. I Alf Henriksons "Vägen genom A" gnager de sig igenom första delen i ett konversationslexikon, Aachen till Astronomi. 

Fast egentligen var den första boken jag kom att tänka på ”Familjen under bron” av Natalie Savage Carlson. En bok som jag nog inte läst sedan mina tidiga tonår, som jag nu läste om, och fann lika charmig som senast jag läste den.

Här är vagabonden Armand huvudperson — han lever ett fritt liv i Paris, när han en dag upptäcker att tre barn bosatt sig på ”hans” plats under en av Paris broar — han blir arg, och rädd. Rädd därför att han  inte vill förlora sitt hjärta — och sin frihet — bara för att en mamma med sina tre faderlösa barn har blivit hemlösa.

 Vill du läsa boken i svensk översättning, får du nog bege dig ut på nätet, i hopp om att hitta ett begagnat exemplar, eller fråga om ditt bibliotek kan skaka fram den. Men till min stora glädje hittar jag många av Natalie Savage Carlsons böcker hos Internet Archive, däribland ”The family under the bridge”.

Efter att ha valt rätt väg (förhoppningsvis) och besett flera broar, så ville jag hitta en passande tunnel. Det finns en hel del noveller med rätt tema, men även om de var intressanta, så var det inte svårt att förstå varför de nu är bortglömda.

Men så hittar jag den perfekta tunneln — bara det att mordet inträffar en mörk novemberkväll, tyckte jag var passande:

”The 5.0 p.m. train from Cannon Street runs fast as far as Stourford, where it is due at 6.7. On Thursday, November 14th, it was, as usual, fairly full, but not uncomfortably so..”

Så börjar ”Death in the Tunnel” av Cecil John Charles Street, som skrev under pseudonymen Burton Miles.

Ett mord i en tunnel är väl perfekt läsning för en mörk novemberkväll, så jag satte igång att läsa på en gång. 

Boken kom ut 1936 och har 153 sidor. 

Cecil Street var en mycket produktiv herre, i den här boken är det en snubbe från Scotland Yard, Arnold, och hans gode vän Desmond Merrion som ger sig i kast med att lösa ett mord, som först förefaller vara ett självmord. 

Om dessa två herrar har han skrivit drygt 60 böcker — förutom ett stort antal böcker med andra deckare.

Jag har bara hunnit läsa drygt halva boken — och är lika förbryllad som Arnold och Merrion, över alla motsägelsefulla spår och vittnesmål — så trots mitt ringa intresse för deckare, ser det ut som jag kommer att läsa ut boken. 

Inspector Arnold är en miljövänlig snut som reser med tåg (fast förmodligen koleldat), när han ska uppsöka de misstänkta, och sedan går till fots en halvtimme, innan han når sitt mål.